En del kommer att tänka tillbaka på sommaren 2012 som ett enda långt regn. Jag kommer att minnas den som modeutställningarnas sommar. Från genomgången av Louis Vuittons och Marc Jacobs karriärer på Les Arts décoratifs i Paris till årets modeutställning på The Metropolitan i New York: Schiaparelli och Prada: Impossible conversations. Kanske kan också besöket på det internationella parfymmuseet i Grasse få räknas in, idag gör ju alla modehus parfymer.

Dagen efter att vi hade hört Bob Dylan spela på femtonårsjubileet av Guggenheimmuseet i Bilbao tar vi bussen till Getaria. Där i den baskiska kustbyn öppnade förra året ett påkostat museum, med en modern exteriör av svart glas, tillägnat modemästaren Cristóbal Balenciaga.

Spaniens mest berömde designer föddes i Getaria 1895 och ligger sedan 1972 begravd på byns kyrkogård. Sin karriär inledde han i närliggande San Sebastián men det är i Getaria som man idag kan beskåda Balenciagas modearv.

Trots att det knappast vimlar av besökare en vardag i juli är det tre våningar höga bygget en smart investering. Klart att alla modeintresserade tar en tur till Getaria om de är i närheten. För det är länge sedan som mode bara var trendkänslighet och ytligt trams. Kläder har blivit konst och uppgraderats till att ställas ut bakom museiglas. Nu ska hantverket studeras och plaggen analyseras utifrån den tid då de skapades. För kläder är alltid en del av historien. Hur vi klär oss speglar hur vårt samhälle beter sig: vad som provocerar och inspirerar. Kan ni tänka er det revolutionära 60-talet utan minikjolen?

I dag åker jag till London för att gå på hästhoppningen på OS men också för att se utställningen Ballgowns: British glamour since 1950 på Victoria and Albert Museum. När jag nästa vecka är i Göteborg för att gå på Way out west kommer jag besöka Röhsska museet för att (äntligen) se Helena Hörstedt-utställningen The black whole, modeskaparens vår- och sommarkollektion från 2008 som nyss förvärvats i sin helhet av museet.

Nu väntar jag bara på att det ska öppnas ett ordentligt modemuseum i Sveriges huvudstad. En permanent plats att visa upp svenska modeskapare genom tiderna och komplettera med utställningar om internationella storheter. Att ett inhemskt intresse för ett sådant skulle finnas visade inte minst uppmärksamheten kring Lars Wallin-utställningen på Waldemarsudde förra året. Förutom utställda plagg ur den svenske klädskaparens historia diskuterades mode ur ett teoretiskt perspektiv på olika föreläsningar. Tänk att ha ett modemuseum där ett sådant program alltid fanns!

Stockholm som är så förtjust i bilden av sig själv som en modern stad – hur kan vi inte ha ett modemuseum? The Momu fashion museum i Antwerpen har exempelvis över 25000 plagg i sin samling och när Alexander McQueens livsverk ställdes ut på The Metropolitan i New York köade besökare i timtal för att komma in.

Nog borde också Stockholm vara med och fånga in modeturisterna i framtiden. Då skulle vi verkligen kunna förstärka tanken om det svenska modeundret.