Christer Lindarw försöker varva ner i sin loge dagarna före premiären av showen "La dolce vita". Snart ska han fortsätta inspelningen av After Darks debutalbum och förbereda en utställning på Dansmuseet.
Repetitionerna av showen pågår för fullt på Tyrol på Djurgården. Vi tar oss nerför en smal trappa in i Christer Lindarws loge, ett litet krypin. Han flyttar genast runt på sakerna, ”så att du inte får smutsiga strumpbyxor i nyllet”.
På hyllorna ligger flera peruker och ständigt dyker det upp personer som vill fråga något eller få hjälp med ett beslut. Kollegan Lasse Flinckman kommer in och dumpar lite kläder. När Christer Lindarws mobil ringer är det knappast förvånande att ringsignalen är schlagersuccén ”La Dolce Vita”. Stressigt är bara förnamnet.
- Jag har känt i flera veckor att det här kommer aldrig att gå. Precis före premiären brukar jag fundera på att ta en sista minuten-resa och bara dra.
Christer Lindarw ser sig som vd:n när allt runt showen ska organiseras.
- Jag har den totala visionen av hur jag vill ha det men har jättebra människor omkring mig som gör texter, koreografi, scenografi efter mina önskemål. Men alla frågar mig ständigt om saker och ting.
Hur skiljer sig den nya showen från
tidigare uppsättningar?
- Den innnehåller kända ingredienser som stora shownummer, knäppa komiska inslag, imitationer och parodier. Vi försökte få lokalen att likna en fransk bordell och draperade med riktiga Wagner-hängningar i olika röda och svarta sammetstyger. Men när brandschefen för Stockholms kommun kom hit sa han bara: ”Ta ner skiten”.
Hur har ni löst det?
- Det enda man kan ha är ett slags glasfiberväv som inte kan brinna. Så nu står vi med hundratals meter sammet som vi inte har någon användning av. Vi har också hyrt en jättekristallkrona från Dramaten plus lite palmer så att det blir en fransk budoir-stämning. Dessutom försöker vi göra allt lite mer spännande, farligare och dra åt nakenchockhållet.
Som vanligt blir det imitationer av kända artister som numret ”Paranoja på Ekerö” om Agnetha Fältskog och en låt om Magnus Ugglas tunnhårighet.
- Vi gör också Shirley Clamp som ju har några attribut som är på väg åt alla håll. Hon vill ha hjälp av polisen att fånga in dem.
Hur stort var det att komma trea i svenska schlagerfestivalen?
- Vi såg det som bra reklam för kommande showen men trodde aldrig att det skulle gå så bra. Jag var livrädd att journalisterna skulle skriva ”Håll er till att mima”.
Allt började 1975 när Christer Lindarw klädde ut sig till kvinna på en maskerad. Snart var han med i showen ”Wild side story” på klubb Alexandras och sedan följde shower med glitter, glamour, paljetter, och plymer på Dambergs, diskoteket Shazam och egna krogen After Dark.
Hur orkar du med det höga tempot i dag?
- Jag är inte klok i huvudet när jag gör nummer som om jag vore 25 år. Dansarna ska vända upp och ner på mig och lyfta mig. Det går, även om jag inte fattar att jag utsätter mig för det. Jag tränar högst sporadiskt men varje show är ju nästan som ett work out-pass.
Har du ångest för att bli äldre?
- Ja, när jag känner att jag blir trött och inte orkar lika mycket. Jag lever mycket på att vara den där snygga tjejen men det värsta är inte förfallet på ytan utan inuti hela kroppen. Det kan man varken sminka över eller ljussätta, säger Christer Lindarw.
