I hemmet, på fabriksgolvet och i sexindustrin – i SVT:s nya dramaserie Äkta människor återfinns robotar överallt där det finns behov av billig arbetskraft. Den utspelar sig i en parallell nutid, där människor får bukt med livspusslet genom att låta robotar sköta hushållssysslor och läxläsning samt vara sällskap åt ensamma åldringar.

Men samtidigt som robotarna blir allt intelligentare och får mer och mer mänskliga drag, uppstår nya etiska frågeställningar. När blir en maskin mänsklig? När får den ett människovärde och kan kräva mänskliga rättigheter?

–Vi leker med tanken att man kan skapa liv på det här sättet. Då ändras ju allt, och man måste fråga sig ”vad är egentligen en människa?” Med hjälp av sådana här berättelse kan man få nya perspektiv på sin egen existens, säger Lisette Pagler, som spelar hushållsroboten Anita.

Med hjälp av sådana här berättelser kan man få nya perspektiv på sin egen existens.

Lisette Pagler, huboten Anita i Äkta människor.

En vardag med människoliknande robotar ingår i många människors bild av framtiden – det är ett scenario som ofta skildras i science fiction, både i böcker och på film. Men för de flesta som jobbar med robotar är det fortfarande just science fiction. Robotforskarna Christian Balkenius och Mattias Wahde menar att det är oerhört svårt, kanske omöjligt, att skapa robotar som kan utföra hela spektrat av mänskliga sysslor.

–När man ser en robot som ser lite mänsklig ut så tenderar man att tillskriva den en massa egenskaper som den inte har. Det är enormt problemfyllt att få robotar att fungera på ett robust sätt, de har ju inte vårt sunda förnuft, säger Mattias Wahde, som arbetar med en samtalande robot som ska kunna användas inom vården.

Mycket av det vi människor tar för givet, som att gå på två ben, kräver enormt komplex teknik för att kunna kopieras av en robot. För att kunna härma många mänskliga egenskaper, inklusive vår förmåga att snabbt anpassa oss till nya situationer, krävs en svindlande avancerad maskin. Då är det troligare att framtiden befolkas av olika robotar för olika ändamål, som dagens dammsugarrobotar och gräsklipparrobotar, säger Christian Balkenius, som är kognitionsvetare.

–De lyckas fånga det ganska bra i Star wars, där robotarna är gjorda för olika funktioner. Den som ska kommunicera med människor ser ut som en människa, men de som ska göra något annat är inte humanoida. Precis som i Wall-E, som hade många olika robotar med olika utseenden och funktioner.

Robotarna i Äkta människor kallas hubotar eftersom de ser ut precis som människor, fast med osannolikt jämn hy, självlysande ögon och tjockt dockhår. Men Christian Balkenius tror inte att extremt människoliknande robotar har någon framtid.

–Man har studerat vad det är som gör att en robot ser vänlig eller obehaglig ut, och robotar som är mer lika oss upplevs som mer obehagliga. Det finns något där som inte är helt mänskligt. De rör sig fel, man får inte riktigt kontakt.

Skräckpotential i det ”nästanmänskliga” är inget nytt. Det återfinns till exempel i gamla tiders folktro kring övernaturliga väsen, menar Tora Wall, folklorist på Nordiska museet.

–Folktrons väsen skulle ofta vid första anblicken se ut som en människa. Men det fanns alltid något som avslöjade dem – en svansspets som stack fram under kjolfållen på den vackra flickan och avslöjade att hon var skogsrået, säger hon.

–Det mest skrämmande är något som nästan är som vi. Men i stället för en riktig människa är det något annat, som spelar efter andra regler och inte tänker och känner på samma sätt som en människa.

Vi känner oss tryggare med robotar som ser ut som robotar, som R2D2 i Star wars eller den lilla städroboten Wall-E.

–Det stora flertalet robotar som byggs är tänkta att se lite gulliga ut, och framförallt väldigt harmlösa. De ska ju vara snälla och hjälpsamma. Hondas Asimo-robot är bara 130 centimeter lång. Man ser till att de på intet sätt ska vara hotfulla eller skada någon, säger Mattias Wahde.

Men de etiska frågorna som Äkta människor tar upp är inga främmande tankar för dem som forskar på robotar och artificiell intelligens, berättar Christian Balkenius.

–Serien fångar rätt många av problemen som diskuteras inom det här området, som hur man kommer att förhålla sig till maskiner när de blir lika intelligenta som vi. Ska vi ge dem samma rättigheter? Men det finns också aktuella frågor, som huruvida det är moraliskt att använda robotar i krig – ett reellt problem som har ökat lavinartat.