Från vänster: João Céu e Silva, Diário de Notícias, Paolo di Stefano, Corriere della Sera, Pia Ingström, Hufvudstadsbladet, Jens Andersen, Berlinske, Fayçal Métaoui, El Watan, Terje Stemland, Aftenposten, Benny Ziffel, Haareth, Berthold Rebhandl, Der Standard, Claire Devarrieux, la Libération, Alisa Ganieva, Nezavisimaja gazeta och Pablo Gianera, La Nación.
João Céu e Silva, kultur–redaktör, Diário de Notícias, Portugal
–Den portugisiske författaren António Lobo Antunes är min favorit. Hans romaner ger uttryck för en förtvivlan som trotsar de moderna tiderna. Hans böcker talar i när och fjärran till vårt inre universum.
Paolo di Stefano, kulturredaktör, Corriere della Sera, Italien
–Jag hoppas på Haruki Murakami, den japanske författaren som lyckas få ett maximum av realism att samspela med ett maximum av fantastiskhet. I hans verk utgör denna senare dimension inte alls en flykt utan en helt avgörande psykologi för förståelsen av historien och verkligheten.
Pia Ingström, litteraturredaktör, Hufvudstadsbladet, Finland
–Jag föreslog Herta Müller i fjol. I år skulle jag säga Les Murray från Australien. Han skriver väldigt fin poesi och har politiskt problematiska åsikter. Ett annat möjligt namn är Nuruddin Farah, Somalia, som är betydande prosaist och som dessutom skriver ovanligt inkännande om kvinnor. Ett tredje är Margaret Atwood, Kanada, självklart lysande och skarp, med miljöpolitiska perspektiv.
Mari Peegel, kulturredaktör, Eesti Päevaleht, Estland
–Efter Lessing, Le Clezio och Müller, vill jag se ett namn bortom Västeuropa. Då håller jag på Amoz Oz vars författarskap betonar vikten av fred och kampen mot fanatism. Namnet skulle också kunna bli Haruki Murakami som är ett utmärkt exempel på att det går att ”översätta” en kultur – japansk – så att den med bibehållen särart blir begriplig för miljontals läsare jorden runt. Men priset kan också stanna i Sverige i år, Tomas Tranströmer vore ett bra val. Han är älskad för sitt exakta, känsliga språk även i Estland.
İhsan Yılmaz, kultur redaktör, Hürryiet, Turkiet
–Yaşar Kemal vore det turkiska namnet. Han har nyligen gett ut sin poesi, och är i hela världen välkänd för sina många romaner om migration och exil. Andra värda Nobelpris är libanesen Amin Maalouf och amerikanskan Ursula K Le Guin. Maalouf för att hans liv och berättelser speglar regionens konflikter; Le Guin för hennes produktion av science fiction och fantasy.
Jens Andersen, kulturredaktör, Berlingske, Danmark
–När folk numer mest läser deckare, blir Nobelpriset en årlig påminnelse om att det finns enastående prosaister och lyriker i hela världen. Akademiens val sker på mycket hög nivå, men trots allt av vanliga dödliga där små och subjektiva skillnader avgör. Detta sagt är det dags för ett nordiskt namn. Det hade kunnat vara vår danska lyriker Inger Christensen men hon dog ju. Låt det nu inte få bli för sent att välja Tomas Tranströmer. Han är mitt namn!
Fayçal Métaoui, kulturredaktör, El Watan, Algeriet
–Som algerier föreslår jag Rachid Boudjedra som efter Tahar Ouettars bortgång i augusti är vår största nu levande författare med ett 20-tal verk. Hans nya Les figuiers de barbarie har lett till historiedebatt i vårt land. Ett annat namn är förstås den nu 80-årige syriern Adonis som befriar den arabiska poesin. Adonis lägger heller inte band för kritik. Sedan en konferens med honom hölls på Algers nationalbibliotek blev debatt förbjuden där.
Terje Stemland, litteraturredaktör, Aftenposten, Norge
–Det borde bli en amerikan, men jag är rädd att Svenska Akademien inte är så intresserad av amerikaner. Det namn jag i år skulle vilja föra fram är kanadensiskan Alice Munro. Ingen skriver så bra noveller som hon, så det är mitt val. Hon står för ett mästerskap.
Guido Carelli Lynch, littteraturkritiker i ”N”, kulturbilaga till dagstidningen Clarín, Argentina:
– Efter den polemik som vuxit kring en påstådd isolering av den nordamerikanska litteraturen och kulturen, som väcktes till liv av någon medlem i Akademien, vore det inte dags att dementera det falska påståendet med ett Nobelpris till en amerikansk författare? I synnerhet Philip Roth. Jag tycker att han är den bäste av alla.
Jessa Crispin, litteraturbloggare, bookslut.com
– Jag föredrar att priset går till någon jag knappt har hört talas om, för det är spännande att upptäcka en ny författare och bra att nya regioner hamnar i fokus. Detta sagt, vore det trevligt om Akademien insåg att det finns fler världsdelar än Europa. Nu är jag lite orolig för att priset går till Philip Roth bara för att få amerikanerna att hålla klaffen och sluta klaga. Jag tycker inte att han förtjänar det. För mig är det uppenbart att Akademien inte ger priset till dem de anser vara bäst. Politiken märks. De har ett formulär som de följer…
Benny Ziffel, litteraturredaktör, Haaretz, Israel
–Självklart vill jag att en israel får priset, men att ge det till Amos Oz eller David Grossman, vore som att ge det till staten Israel. Båda dessa är politiskt engagerade vilket är ett stort problem för mig som anser att en författare först och främst ska vara författare. Mitt förslag är därför irländaren Colm Tóibín som är den bästa anglosaxiska författaren just nu – en hänförande berättare med socialt engagemang och fantastiska romaner.
Amrith Lal, kulturreporter, The Times of India, Indien
–Att läsa den malayalam-språkige Anand – pseudonym för P Satchidanandan – är att förstå det moderna Indien. Han är en stor författare i Indien alltsedan 70-talet då Crowd utkom. Andra verk på engelska är till exempel Refugees, Govardhan’s journeys och How deserts are produced. Jag ser hans djup och stil som en korsning av Kafka och W G Sebald.
Felicitas von Lovenberg, litteraturredaktör, Frankfurter Allgemeine Zeitung, Tyskland
– Jag skulle bli glad över David Grossman, australiensaren Les Murray eller den kanadensiska författarinnan Alice Munro som är fantastisk. Alla uttrycker djup insikt om den mänskliga naturen. Den som vinner tror jag dock blir poeten Adonis eller Assia Djebar.
Berthold Rebhandl, kulturreporter, Der Standard, Österrike
–Låt priset gå till Mircea Cartarescu från Rumänien. Hans kombination av världslitteratur och nationell, episk litteratur är en förebild i vår globala tidsålder. Flera av hans stora verk är inte så översatta, men han ger röst åt ett samhälle som är mycket i händerna på gamla och nya makteliter.
Darryl Accone, litteraturredaktör, Mail & Guardian, Sydafrika
–Jag tror Elias Khory får priset för det är dags för Mellanöstern. I sitt skrivande visar han oerhört mod och engagemang för sanningen. Själv skulle jag gärna se någon av novellförfattarna Alice Munro eller Milan Kundera. Novellen är en underskattad konstart. Munros verk är en anmärk- ningsvärd undersökning av mänsk- liga villkor. Kundera är en mästare på att göra livets tyngd uthärdlig.
Michael Dirda, litteraturkritiker, Washington Post, USA
–Jag skulle välja angloirländaren William Trevor, den störste nu levande novellisten. Också de återkommande amerikanska kandidaterna Philip Roth, Don DeLillo, Thomas Pynchon och Joyce Carol Oates vore bra val, liksom barnboksförfattaren Maurice Sendak. Andra tips är holländaren Cees Nooteboom, australiern Les Murray och kanadensiskan Alice Munro. Tyvärr är de samtida författare som jag beundrar mest – som James Salter, Russell Hoban, Gene Wolfe och John Crowley inte tillräckligt spridda.
Claire Devarrieux, kulturredaktör, La Libération, Frankrike
–Litteraturpriset borde gå till kinensen Mo Yan för hans kraftfulla fantasi och poetiska anda. En annan värd priset är australiern Peter Carey. Philip Roth vore förstås också ett utmärkt val.
Martin Levin, litteraturredaktör, The Globe and Mail, Kanada:
–Kanadensiskan Alice Munro förtjänar priset. Hon skriver oftast om kvinnor, i små sammanhang, som har väldigt hög moral vilket skapar känslomässig genklang. Hon har jämförts med de Maupassant och Tjechov. Men mitt eget val blir ändå amerikanen Philip Roth. Hans nya bok, om en polioepedemi i hans uppväxtstad Newark heter Nemesis – en titel som kunde passa på flera av hans böcker där han jagar ifatt demonerna inom oss.
Alisa Ganieva, litteraturskribent, Nezavisimaja gazeta, Ryssland
–Amerikanske Ray Bradbury vore ett självklart val. Om vi talar om moderna författare i mitt hemland Ryssland säger jag även poeten Bella Akhmadulina som kombinerar kreativitet med social och politisk ståndpunkt utan att klandra. Också Vladimir Sorokin vore värd Nobelpriset. Han är en lysande, men samtidigt komplex, författare som visar på all smuts som finns i det samhälle som omger oss.
Pablo Gianera, kulturredaktör, La Nación, Argentina:
–Först tänker jag på britten Martin Amis eller fransmannen Jean Echenoz som var och en på sitt sätt förnyade romanen. Men jag ser hellre att italienaren Claudio Magris får priset. Han flyttar gränserna för den ursprungliga idén med litteratur. Han blandar essä, självbiografi, kritik och fiktion, så att traditionen förbättras. Det är litterär modernism på hög nivå.
Caroline Walsh, litteraturredaktör, The Irish Times, Irland
– Det bör bli Philip Roth som är den store skildraren av det amerikanska livet från sent 1950-tal, från Goodbye Colombus till hans nya roman Nemesis. Det är dags att denne gigant får den största hyllningen i den litterära världen. Hans prosa är felfri och unik och han har fortfarande så mycket kvar att säga.
