Tony Craggs skulpturer och akvareller inviger Andersson/Sandströms nya Stockholmsgalleri. Craggs schema spänner över världen. I oktober väntar utställning i Sao Paulo, Brasilien, och till våren Louvren i Paris.
Foto: Dan Hansson
– Det här är en ovanlig utställning för att vara av mig, konstaterar Tony Cragg som sedan 1970-talet har skulpterat med upphittad plast och skräp men också utvecklat sitt mångdimensionella mästerskap i trä, glas och brons, där hålrum och den elliptiska formen återkommer.
Femton akvareller och två skulpturer samspelar i lokalen (arkitekt Shideh Shaigan), som lämpligt nog varit lager för en färggrossist. Ljuset från de generösa gallerifönstren silas genom plast några dagar före vernissagen.
Tony Cragg är vänligheten själv när han med verbal precision och små demonstrationer guidar runt bland sina verk. Han finner många samband mellan skulptur och akvarell och ser arbetet i vattenfärg som en spegling av hans erfarenheter som skulptör.
– Som skulptör måste du ändå göra en massa teckningar först. Volym, komposition och känsla är involverade. Uttrycksformen är inte viktigast utan vad jag vill uppnå, säger konstnären som liknar sitt arbete med strukturer vid en kompositörs.
I Craggs värld gäller det att se detaljerna, flytta fokus och ständigt upptäcka nya perspektiv, konturer och motiv. Det som vid första anblicken verkar vara abstrakta färgmönster förvandlas till mjuka skogs- och havslandskap. Inspirationen till de motiven kommer från Tjörn där han numera har ateljé.
– Jag tar promenader, observerar, tar bilder. Men jag vill inte ha motivet framför mig när jag gör mina bilder. Då blir det vardagskänsla. Vem bryr sig om verkligheten?
– Örnen har tio gången bättre syn än människan, förklarar han apropå sin vilja att undersöka perceptionen.
De optiska effekterna i naturmotiven för tankarna till såväl impressionismen som digitala bilder. På motsatt vägg utkristalliserar sig mänskliga former som får tredimensionell kraft ur färgfältens ytor. Och ju närmare man går, desto mer ökar komplexiteten – alltså motsatsen till ett foto.
– Det här är egentligen tillbaka till grunden: en bit papper och penna. Tecknandet öppnar alla möjligheter, några få linjer blir en komplex bild, säger Tony Cragg som inte har något till övers för videokonst – ”video är ett tråkigt, industriellt material”.
Naturvetaren i konstnären, som i sin ungdom var laboratorieassistent, återkommer i skulpturmotiv men också i en serie ”fruktkorgar”.
– Det är inte frukt utan insulinmolekyler som består av 180 000 atomer.
Mitt i ett resonemang om hur vetenskapens detaljstudier alltsedan 1400-talet har flyttat gränsen för vad vi uppfattar som abstrakt, kisar Tony Cragg plötsligt misslynt.
– Har ni satt upp siffror! Det gillar jag inte, det ser ut som flugor på väggen.
Gallerist Stefan Andersson får lösa märkningen av verken på nytt sätt. Han är vän med konstnären efter tio års samarbete. Anderssons och samarbetspartnern Sara Sandström Nilssons förmåga att locka internationellt kända konstnärer till Umeå – i våras Antony Gormley – har bidragit till viljan att expandera i huvudstaden. På konstmässan Market nådde man en ny målgrupp.
– Vi kan tillföra något eftersom vi har konstnärer som inte är representerade hos Stockholmsgalleristerna, säger Sara Sandström Nilsson och tillägger, riktad mot Tony Cragg:
– Det är en ära att få öppna med honom!
