”Folk uppfattar mig ofta som en söt, gullig liten flicka fast jag är hård, kantig och ganska kall”.

Katrin Schulman vill provocera. Det lyckas hon med. Hon kallar sig absolut inte författare eller journalist utan hellre en tuff brud i lyxförpackning. Hur många personer som helst i min omgivning går upp i falsett för att hon håller en ”låg nivå” på sin blogg Fuck you right back, använder ord som klimakteriekossa, fitta och går till generalangrepp på folk som trendoraklet Cay Bond.

Dessutom kan hon ju inte stava ordentligt, koketterar med att hon inte är allmänbildad (”Arn? Är det en ost?”) och skriver med hetta om tabubelagda ämnen som bajs, PMS-­attacker och hur hemskt det är att ha barn. Eller om cellprovtagningar, även om hon själv kallar dem för ”muttkontroll”. För att inte tala om när hon filosoferar om man endast ska ha sex med sin man resten av livet. Eller när hon ska banta för att hon gått upp tre hekto.

Hon är en mästare på att skildra vardagliga förtretligheter och driver friskt med sig själv. Som i ett inlägg hon kallar ”Jag är puckad”. Katrin Schulman sitter och väntar på fastighetsskötaren som ska fixa värmen i lägenheten, för det är svinkallt i sovrummet. Hon påpekar att det är fel på elementet och att det drar från fönstret. ”Jag tror att det krävs en större operation här”, informerar hon fastighetsskötaren. Bloggen fortsätter:

”Han kollar och känner och känner och kollar. Sen trycker han ihop fönstret. Dvs stänger det ordentligt och ser på mig med den där ’lillagumman-blicken’ och säger: ’Ja, det är väl kanske en fördel om man stänger fönstret ordentligt”.

”Ehh...ok...ja....det är väl kanske en fördel...tack för att du gjorde det. Det var ju toppen! Nu blir det alltså varmt i sovrummet. Perfekt! Det var allt för idag. Hej med dig!”

Så kan det gå när man är tjej och gift med en tjej, avslutar Katrin Schulman och ger därmed sin man, före detta mästerbloggaren Alex Schulman, en känga.

En del kvinnor retar sig på att hon förminskar sig själv och ger sken av att vara naiv och dum. Men hon är noga med att påpeka att hon aldrig ljuger eller gör sig dummare än vad hon är.

–Skriver jag att jag inte vet något så är det så. Jag är verkligen inte allmänbildad men folk tror att jag driver med dem.

Å andra sidan utbrister hon plötsligt att kvinnor inte är lika smarta som män. Det kan vara ännu en provokation. Hon menar att männen fortfarande har makten och är i majoritet på beslutande poster. När jag kontrar med att kvinnor varit ute på arbetsmarknaden en relativt kort tid så utbrister hon:

–Hur smart var det att vara hemmafru då?!

Jag antar att hon verkligen tycker så, trots att det går mot all tillgänglig vetenskaplig forskning och är ett minst sagt kontroversiellt uttalande.

–Jag har väl rätt till en åsikt, försvarar sig Katrin Schulman.

Jag tycker mig skymta ett leende och är inte säker på om hon bara vill provocera. Men vem vet.

Andra blir ursinniga när hon tar till könsord. När modebloggen Engla gick om henne i besökssiffror kallade Katrin Schulman henne för ”den där jävla fittan”.

–Det är humor. Åhh, det kvinnliga könet, ojojoj. Koppla av istället. Det klingar mycket bättre att säga ”jävla fitta” än ”jävla kuk”.

Hon har i sitt 30-åriga liv hunnit vara säljare på inkassoföretag, vimmel­fotograf, reporter på Frank i P3, pluggat ekonomi i Australien, startat ett skönhetsinstitut, jobbat med tv-programmen Dolce vita och Sophies mode och till slut hittat rätt med PR- och eventbyrån Pure PR, som hon driver tillsammans med Niclas Rahm, känd Stureplansprofil som ofta syns på bilder i skvallerpressen kramandes Elin Lanto, Carolina Gynning eller Tara Reid.

–Jag har driv och ambitioner även om jag tidigare såsat runt, vilket också kan vara najs, säger Katrin Schulman och beskriver sig själv om en ­entreprenör in i benmärgen.

–Jag har en egenskap som inte är så jättevanlig och det är att jag är så fruktansvärt nonchalant. Tar jag ett lån på fem miljoner och det går åt helvete får jag ta mig upp igen. Jag blir inte nervös om företaget blöder. Jag oroar mig inte.

Det låter som din man är rätt olik dig?

–Ja, han är raka motsatsen och stressar upp sig för ingenting.

Är det inte konstigt att ha Schulman­gruppen (bröderna Calle och Alex Schulman) som kunder?

–Absolut inte. De är helt handikappade och kan en enda sak: Vara kreativa, rubbade och skapa humor. Allt annat har de noll koll på.

Är din blogg bra för ditt företags image?

–De flesta av våra kunder är unga och tycker bara att det är roligt. Men jag vet att äldre människor reagerar starkt. Sitter jag på ett möte med eventuella äldre kunder funderar jag på om de läser bloggen och om de tycker den är kittlande och spännande. Eller om de inte har en aning om att jag har en blogg. Jag har valt att aldrig nämna företaget i bloggen.

Katrin Schulmans bakgrund kanske förklarar rastlösheten. Hennes far blev utkastad ur Polen 1969 för att han var jude. Väl i Sverige drabbades familjen av en rejäl kulturkrock men pappan lyckades starta eget och sålde piroger, pizzor och pajer till de stora matvarubutikerna. Dottern jobbade ofta hos sin pappa även om de bråkade mycket och än idag fortsätter att glatt ryta åt varandra. Som när hon skriver att hennes pappa är missnöjd för att hon skriver ord som ”runka” och den därtill följande, smått dråpliga, dialogen mellan far och dotter.

–Min pappa är en tyrann, konstaterar Katrin Schulman.

–Han var helt säker på att han var den enda med hjärna i sitt företag och jag var arg över att han inte lät sina anställda ta ansvar. Jag kände att jag aldrig någonsin ville bli som honom. Men han lärde mig att göra affärer.

Hon beskriver sin barndom som kao­tisk med ett långt revolterande i tonåren. Värderingarna mellan hennes föräldrars generation och tonåringen med sina – ”man får röka hemma! Man får vara ute hela nätterna för det får alla andra!” – gjorde att krocken blev total.

–Från jag var 12 år gjorde jag allt som inte var bra, rökte, drack, snattade, umgicks med kriminella, struntade i skolan. Verkligen världens jobbigaste unge. Värst var det perioden 15–20 år för då tror jag inte jag och pappa var vänner en enda dag. Men jag är väldigt lik honom med kontrollbehovet plus att vi båda är egoistiska och cyniska.

Hur är din mamma?

–Hon är ödmjuk och har lärt mig att man måste behandla människor så som man själv vill bli behandlad.

Skoltiden var en mardröm för Katrin Schulman och hon gick ut nian med 1,7 i betyg. Det vågade hon aldrig visa för sina föräldrar. Istället stal hon ett tomt betyg på rektorsexpeditionen och förfalskade betyget till 3,0. Gymnasiet började också dåligt men då mutade föräldrarna henne med en bil om hon fick upp betyget. Det hjälpte och gick ut med 4,0 i snitt.

–Så här i efterhand var det bra så jag kunde plugga vidare. Men det går inte prata med en pubbig tonåring om att man måste plugga för att komma in på högskolan.

Katrin Schulman föddes i Rinkeby, växte upp i Solna och hamnade till sist på Östermalm dit familjen flyttade när hon var 15 år.

–Mina föräldrars högsta dröm var att köpa en bostadsrätt för att visa att det gått bra. När bostadsmarknaden kraschade gjorde de ett klipp och köpte en våning för inga pengar alls. Det blev en jättechock jämfört med trygga Solna där alla brydde sig om varandra, var ärliga och inte tänkte så mycket på materiella saker. Ingen frågade vad jag hade för märke på mina byxor eller väska. Så kastades jag in i Engelbrektsskolan med de tuffaste, snobbigaste och rikaste eleverna. Jag var helt malplacerad och det gick självklart helt åt helvete.

Det vore inte likt Katrin Schulman att ge upp för det eller som hon själv säger ”jag är en person som anpassar mig lätt”.

–Jag har aldrig varit utanför utan alltid en centrumfigur. Så det tog ett år så var jag med i gamet igen och passade in. Det var bara att ta mamma i nackskinnet, gå ner på Filippa K och Mulberry och köpa upp sig på de svindyra kläderna. Jag fortsatte på Östra Real och var en vanlig 15-åring som var superimpad av alla coola grejer.

Däremot blev hon inte imponerad första gången hon träffade sin blivande man under ett testdygn för Big Brother för journalister 2002.

–Jag hade redan en kille och tyckte Alex var en översittartönt med bakåtslickat hår. Ett år senare blev vi ihop och när han friade sa jag ja, säger Katrin Schulman fnittrande och rodnar den enda gången under intervjun.

Hon började blogga för drygt ett år sedan bara för att testa, eller som hon uttrycker det ”hur jävla svårt kan det vara egentligen”. Dessutom hade hennes man Alex framställt henne som en IQ-befriad bimbo på sin egen blogg. Därav Katrins bloggtitel Fuck you right back. Till sin egen förvåning var det många som var nyfikna och faktum är att sedan Alex Schulman lagt ner sin blogg med buller och bång, brorsan Calle avvecklat sin och mamma Lisette Schulman också sluttat blogga så återstod bara uppstickaren Katrin. Som precis blivit utsedd till årets kaxigaste av tidningen Hennes för sina ”sylvassa iakttagelser, hämningslösa bekännelser och humor”.

–Ingen har någonsin sagt till mig att jag kan skriva eller är kreativ. Jag är ingen riktig Schulman som slutar blogga för att det blir lite jobbigt. Men jag förstår att folk nu bjuder in mig till tv och radio för de tänker antagligen att jag är en ung, framgångsrik karriärkvinna. Men för mig är bloggen bara mumbo jumbo. Shit, så ska jag inte säga, skrattar Katrin Schulman.

Något du inte skriver om i bloggen?

–Ja, Alex och mitt sexliv för det är ointressant. Eller om vi har en kris på riktigt.

Vad gör du om tio år?

–Svårt att svara på för nu är jag inne i en superbubbla, får så mycket uppmärksamhet, komplimanger och smicker så jag svävar på moln och tror att jag är bäst i världen. Om tio år jobbar jag inte lika mycket och har tvillingar, eftersom Alex tjatar om barn.

Hur kaxig är du?

–Ganska, jämfört med andra tjejer. Jag säger vad jag tänker och tror att jag tänker mer som en kille än en tjej. Jag är ruffig. Folk uppfattar mig ofta som en söt, gullig, liten flicka fast jag är hård, kantig och ganska kall. Jag är utan sil, som om jag har en tanke som bara rinner ur min kropp in i bloggen.

När fegar du ur?

–Förr kunde jag skita ner mig om jag skulle hålla ett föredrag i klassen. Så fort jag skulle skriva ett prov blev jag dålig i magen. När jag var liten var jag blyg. Idag har jag koll på läget, är väldigt säker i mig själv, bryr mig inte om jag gör bort mig. Nej, jag fegar inte ur.