Och även om vi i mediebranschen kan ana vad som väntar till hösten – den 1 september är det exakt 70 år sedan kriget började – befinner vi oss redan i mobiliseringstillstånd. Förra helgen inleddes Göteborgs filmfestival med Ole Christian Madsens motståndsmansdrama Flamman & citronen, dansk films dyraste och tillika mest sedda produktion hittills.
Förlagsvärlden är som alltid pålitliga leverantörer av Hitleriana i stort som i smått. Carlssons bokförlag erbjuder snart titeln Carin Göring skriver hem av Björn Fontander komplett med bilder ur familjealbumet.
Medan Fischer & Co, som i höstas gav ut Joachim Fests klassiska Hitlerbiografi (900 sidor) från 1973 nu följer upp med hans högkvalitativa dito över Albert Speer från 1999 (550 sidor). Samma förlag presenterar även Uppdrag: Döda Hitler av engelske historikern Roger Moore.
Ute i precis samma ärende är Tom Cruise i sin roll som överste Stauffenberg, hjälten som tillsammans med sina medsammansvurna elitofficerare under några timmar 20 juli 1944 trodde att han lyckats döda Führern. Bryan Singers (X-men) thriller Valkyria hade svensk premiär häromdagen. Häromveckan fick den efter en hel del förhandstveksamhet överraskande positiva recensioner i tysk press.
–Den brukar ju annars slakta sådant, säger Pelle Snickars, forskningschef på Statens ljud- och bildarkiv, Tysklandskännare och flitig understreckarskribent, nu uppringd för att resonera kring en konstant fascination inför en värld i brand 1939–45.
–Fascinating fascism, citerar han en essärubrik av Susan Sontag om propagandafilmaren och fotografen Leni Riefenstahl, och anför kommersiella skäl till det rikliga utbudet.
–Tv-kanaler som History channel skulle lika gärna kunna heta Hitler channel. De visar mest en oändlig repetition av pansarvagnar, fortsätter Pelle Snickars, som i denna tidning skrivit om hur ett återbruk av andra världskrigets arkivbilder och -filmer blivit ett medieindustriellt koncept i dokumentärer, spelfilmer och dataspel.
–Samtidigt pågår trenden att problematisera den tidigare så monolitiska förståelsen av det tredje riket. En film som Valkyria är ett bra exempel. Det onda är inte längre alltigenom ont. Det finns fickor av motstånd.
Anledningen till att första världskriget alltmer sjunkit i bakgrunden, blivit historia med stort H för att tala med Pelle Snickars, är att det inte låter sig lånas till enkla berättelser.
–Sakförhållandena är komplicerade, det finns inte några klara positioner mellan ont och gott. Då är det svårt att få till en ordentlig dramaturgi. Därför är Peter Englunds bok så välkommen.
Många har redan läst och gripits av Stridens skönhet och sorg, historikern och akademiledamotens fängslande bok om första världskriget som utkom före jul.
Genom det lilla, 19 okända individuella öden, skildrar han det stora – en ofattbar tragedi som i grunden ändrade världsordningen. Ändå är boken ett undantag, en högst tillfällig förskjutning av historiens fokus, som enligt lagen om mediers förutsägbarhet upprepas först omkring augusti 2014.
–Andra världskriget har en enkel sensmoral: Ondskan sticker upp sitt huvud och hotar det goda men besegras efter många äventyr och efteråt blir världen bättre, förklarar Peter Englund själv sakernas tillstånd för Karin Thunberg i en söndagsintervju (SvD 23 november).
Det är en dramaturgi och ett moraliskt dilemma som inte släpper greppet. Redan i mars visas Stephen Daldrys The Reader (baserad på Bernhard Schlinks bestseller Der Vorleser) på svenska biografer.
Den handlar om en 15-åring som i 50-talets Tyskland högläser för – och attraheras av – en äldre dam. Senare i livet förstår han att hon varit fångvaktare i Auschwitz.
