–Dels är den inbundna upplagan slutsåld, dels har det hänt en del inom forskningen. Essayerna kom ut i flera reviderade upplagor redan under Montaignes livstid, och även i den sista upplagan hade han klottrat ner ändringar. Dessutom utsåg han en ung kvinna, Marie de Gournay, till sin andliga adoptivdotter och uppdrog åt henne att ge ut hans verk efter hans död.

–Det gjorde hon också, men hennes version har ansetts mindre tillförlitlig. På den punkten har man ändrat uppfattning, och Gournayeditionen från 1595 har nyligen kommit i en fransk nyutgåva. Det är den jag utgår från nu.

Det är alltså inte bara fråga om småputs på din tidigare översättning?

–Nej, det är en totalrenovering från källare till vind. Jag gjorde också en del missar förra gången, och var inte helt nöjd med stilen. Ända sedan del tre av Essayerna kom ut har jag tänkt att jag skulle revidera alltihop.

Det är ett stort verk, närmare 1500 sidor. Är det kul att arbeta med det?

–Det är enormt roligt. Hittills har jag kommit igenom halva första delen, och jag ändrar väldigt mycket, även om det naturligtvis är mycket jag kan återanvända. Men när det blir klart har jag ingen aning om.

Du har ju även översatt Platons samlade verk. Tänker du göra om den översättningen också, när du är klar med Montaigne?

–Platon? Aldrig!