Varför är det så komplicerat att få fram @-tecknet på svenska datorer?
@-tecknet upplevs som ytterst modernt. Men svaret på frågan går flera hundra år tillbaka i tiden. Redan i ett protokoll från Arboga rådhusrätt från 1674 använde man snabel-a i betydelsen à, som i à-pris – styckepris.
I svenskan konkurrerades dock @ ut av det franska à, medan man i exempelvis USA fortsatte skriva “7 boxes @ $2 each = $14”, där @ var en förkortning för ”at the rate of”. @-tecknet hade därför en given plats på amerikanska tangentbord redan under skrivmaskinernas glansdagar. När de första svenska datortangentborden skulle göras på 1970-talet fick @-tecknet däremot inte plats.
–De första datorerna vi jobbade med hade bara 96 möjliga tecken, säger Peter Svanberg som var med och utvecklade tangentbordsstandarder på 1980-talet.
–Det var nödvändigt att ha med å, ä och ö, och även lätt kunna skriva ü och é, som är vanligt i många svenska efternamn, och då fanns det inte plats för @.
Några år senare kunde datorerna skriva knappt 200 tecken. @-tecknet togs tillbaka. Men eftersom alla bra platser var upptagna blev det undanskuffat på ett komplicerat kommando. Dessutom kom knapptryckningskombinationerna att skilja sig åt på Mac och pc. Ingen brydde sig ändå – förrän internet var över oss och mejladresserna plötsligt gjorde alfakrullet högaktuellt igen.
Varför byter man i dag inte plats på @-tecknet?
–Tangenten till vänster om ettan kanske hade varit smartare så här i efterhand, medger Peter Svanberg.
–Men ändrar tangentbordslayouter gör man inte i första taget, det sitter i ryggmärgen på människor.
Fotnot: På tangenten till vänster om ettan sitter i dag ett paragraftecken.
Hur samlar man på videokonst?
Videokonstverken rullar på stadens konstscener som sällan förr. Modernas Warholutställning, Tvåsidighet på Kulturhuset och Liljevalchs videotunga vårsalong är några exempel. Digitaliseringen har gjort det billigare både att göra och visa videokonst. Den som köper ett originalvideoverk får förutom dvd:n även ett certifikat som intygar att det är äkta.
Men vem gör det? Hur samlar man på videokonst?
Om man ska tro Mats Olsson, lektor i videokonst, är det inte svårare än att köpa och ställa grejorna i hyllan hemma. Själv använder han sin samling när han undervisar på konsthögskolan Valand i Göteborg.
–Videokonst är ju på så sätt väldigt behändigt. Annars måste man ju fysiskt befinna sig på samma plats som det konstverk som man betraktar.
Fler konstnärer kommer – likt musiker – att själva lägga upp sin produktion på nätet, spår Olsson. I andra änden av tillgänglighetsskalan finns de – med hans ord, ”svårsamlade” – videobaserade installationer som bara de mest hängivna samtidskonstsamlarna slåss om.
Är han gammal, eller vill han bara vara het?
Få tar det lika långt som Västerbottenrockaren David Sandström. Vore det inte för skejtbrädan under armen skulle Sandströms helskäggiga amishlook låta honom passera för minst 280 år gammal. På grund av det konservativa herrmodet är det emellertid överlag svårt att på håll skilja en man som precis har passerat gränsen för att handla på Systemet från någon som just har börjat dra nytta av pensionssystemet. Indierockaren i gympa- eller promenadskor, gabardinbyxor och Fjällrävenvindjacka har länge varit till förväxling lik sin egen farfar.
De senaste årens skenande högkonjunktur och spenderhets har även fått de delar av lyxlirargänget kring Stureplan som inte vill känna sig som de unga brats som omger dem när de skålar i champagne att hoppa på gubbtåget. På Stureplan.se:s undersida Herrbloggen diskuterar män under 30 följaktligen vilka jaktkläder som gör sig bäst inne i stan och permanentar sig för att se ut som… kungen.
Motsvarande gäller ej kvinnor. Det kan ha att göra med att äldre kvinnor, kalla dem tanter eller damer, förknippas med folkpension, kommunaltrafik, kök och kakor. Inte gods, gårdar och livets övriga goda.
Varför låtsas alla ha damp och adhd?
Glöm Martin Margiela, senaste Kitsunésamlingen och upprullade jeans. Nu ska det vara ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Technoklubben Adhd, som i höstas höll till på Oxid, snickrar i skrivande stund på nya datum. I Hornstull huserar Damp studios, ett kollektiv med journalister, filmare, musiker och fotografer som även har hand om Galleri Damp i samma lokal. Jonas Games senaste skiva betitlades Adhd, och Andreas Kleerup menar i senaste Elle att han har adhd eftersom han ena veckan vill spela gitarr och sjunga men andra vill göra remixer.
Vad är dealen med att skylla på ett påhittat funktionshinder för att man inte orkar koncentrera sig på någonting i mer än tio minuter?
Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs Universitet, lanserade damp-begreppet i början av 80-talet. Han ställer sig frågande till upphottningen av diagnoserna.
–Det är naturligtvis ingenting positivt med att det finns klubbar som inte handlar om adhd som kallar sig Adhd. Det är ungefär lika roligt som om en klubb skulle kalla sig Cp eller Epilepsi.
Gunnar Hellström från Damp studios är av en annan uppfattning. Kollektivets namn är en förkortning som i motsats till den gängse betydelsen ”Deficits in Attention, Motor control and Perception” ska uttydas ”Disciplined and mature professionals”.
Trots detta förekommer en djup samhörighet med ”alla andra dampare därute i Sverige”.
–Det finns många som inte fungerar i skolan men som har en massa inneboende talanger som inte tas till vara. Man kan säga att vi har omdefinierat dampare till att omfatta alla dessa missanpassade konstnärssjälar som blommar långt senare i livet, säger Gunnar Hellström.
Men finns det inte risk för att en person som verkligen har damp, med motoriska och praktiska svårigheter, tycker det känns lite smaklöst att ni ska stoltsera med deras funktionshinder utan att ens omfattas av det?
–Om jag hade haft damp så skulle jag kanske ha tyckt det. Men jag hoppas att vår vidgning av begreppet ger mer glädje än smärta.
Jonas Game tänkte inte riktigt lika långt när han döpte sin skiva till Adhd. Det var hans vänner som ställde diagnosen eftersom han blev lugn och sömnig av samma dos amfetamin som fick dem att vara uppe hur länge som helst (amfetamin ges i lugnande syfte i låga doser till adhd-patienter).
–Något fel är det ju på mig. Humöret går upp och ner hela tiden. Det kan inte vara riktigt friskt att ena dagen slå sönder hela sitt rum och andra dagen bli kär, och nästa göra slut. Fast nu spelar jag väldigt mycket tennis, och det hjälper.
Vad händer i Kanada?
Kanada är världens till ytan näst största land. Trots det. Det enda man vet är i princip att det ligger nära USA och att den musik som spelas in där slår an en ton inom breda svenska folklager. Från Neil Youngs yxhjältefingrar via Arcade Fires bombastiska gothindie till Peaches crazyelectro.
Sångaren i likaledes kanadensiska elektronikpopduon Junior Boys, Jeremy Greenspan, resonerade i en SvD-intervju kring ländernas gemensamma nämnare. Folk bor i barrskogar. De spelar hockey och indierock. Etcetera.
–Både Kanada och Sverige har en massa välfärdssystem. Det är två länder med naturtillgångar som kan betala för en ganska liten befolkning, konstaterade Greenspan.
Att man hör så lite skulle alltså kunna bero på att vi är för lika. Ungefär samma saker händer.
Men. Är det så? Vad händer egentligen i Kanada?
Lennart Killander Larsson, kansliråd på Utrikesdepartementet:
–De har en konservativ minoritetsregering sedan två år. Klimatfrågan är stor, Kanada driver på även internationellt. Den andra viktiga frågan gäller Afghanistan. Kanada har trupper på ungefär 2 500 personer där och omkring 80 kanadensare har omkommit.
Varför härskar 90-talet på Itunes?
Det neongula nu rave-spöket må ha dansat ut, men 90-talet gör sig fortsatt påmint. Till och med Kajsa Mellgren – ZTV-programledaren och H&M-modellen som gav ut en enda singel och gjorde en enda spelning när det begav sig 1996 – har gjort comeback. Det skedde för någon vecka sedan på Happy nation. Det ungdomliga nytechnospektaklet som huserar i Marie Laveaus vurmar, likt flera andra klubbarrangörer för stunden, starkt för 90-talsretro.
Decenniet har dock sedan länge sin främsta musikaliska förkämpe i datorföretaget Apple som konsekvent inkluderar en spellista för 90-talsmusik i musiklyssningsprogrammet Itunes. Inget annat decennium föräras något liknande. Ingen annan genre över huvud taget.
Så vadan 90-talet? Varför väljer Apple att belysa decenniet som – vid sidan av Mellgrens Angel eye – berikade skivbackarna med Ace of Base, Spice Girls, Dr Alban och Oasis? Ja, varför? Det är inte något som företaget har helt lätt att svara på. Efter ett antal telefonsamtal och mejl meddelar Apples finska pressrepresentant Johanna Penttilä slutligen:
–Itunes programmering och innehåll är något som vårt oberoende utvecklingsteam styr över. De bygger vilka spellistor de vill. Mer information kan vi inte ge för stunden.
