Liljevalchs brukar något överoptimistiskt kalla Vårsalongen för Stockholms tidigaste vårtecken. Fast enligt SMHI ligger den kallaste månaden fortfarande framför oss. Det finns heller inget som för tankarna till vår ute på Djurgården bland smutsiga snödrivor, glashala trottoarer och mörka moln som hotar med ännu mer snö.
Jackan behålls med fördel på även inomhus. Men i morgon lär det bli varmare och fuktigare när portarna slås upp och stockholmarnas årliga folkvandring till Vårsalongen inleds.
I ett hörn häller höggravida Ebba Bohlin ut golvpolish av märket Iron Stone (etiketten har satts upp som affisch på väggen) på stengolvet. Zeray Tsaedu Ghebrhet, till vardags städare på Konstfack, sprider försiktigt ut den med en mopp i ett rektangulärt område. Ebba Bohlin förklarar sitt konstverk:
- Vi kommer att bygga på med flera lager polish så att ytan blir spegelblank. Sedan kommer jag att arbeta med ljussättningen. Jag jobbar med speglingar och ljusfenomen, anpassade till miljön. Det handlar om att skruva upp
vissa parametrar för att förändra miljön och öppna för ytterligare en dimension.

Hur många som alls kommer att upptäcka konstverket när hallen är full av besökare må vara osagt. Står besökarna på det gör det inget, tycker Ebba Bohlin.
Hon är på de flesta sätt typisk för årets kull antagna till Vårsalongen - en konststuderande kvinna under 30 från Stockholm. Liljevalchs har i år i detalj kartlagt konstnärerna. Resultatet presenteras i morgon på liljevalchs.com, och internetbesökarna kan där mata in olika variabler och skapa egna tårtdiagram.
Bland annat kan man få veta att 67 procent av utställarna är kvinnor. 37 procent befinner sig i åldersspannet 22-29 medan bara 16 procent är över 47 år. 57 procent av de antagna bor i Stockholms kommun (trots att bara 37 procent av samtliga sökande är därifrån), medan 45 procent bor i innerstaden och 36 procent i förorten.
Dataprogrammet, som normalt används för aktiehandel, kan även matematiskt räkna ut och visa den genomsnittliga färgen för varje konstverk. Den
blir oftast rätt gråblaskig.
- Vi har inte redovisat statistik om deltagarna på det här sättet förr. I dagens läge är det mer intressant. Konst är en del av samhället på ett annat sätt, och statistik om konstnärerna är viktigare nu, säger Bo Nilsson, konsthallschef.
Sedan han kom hit i slutet av 1990-talet har han konsekvent jobbat på att tvätta bort Vårsalongens stämpel som amatörsalong. Den vilda blandningen av etablerade och oetablerade konstnärer är fortfarande en ledstjärna, men snarare än att erbjuda en marknadsplats för glada hobbykonstnärers hemmaprojekt vill han skapa en arena för yngre välutbildade konstnärer i början av karriären.

En annan radikal kursändring kom i fjolårets Vårsalong, Formbart, då den traditionella konsten helt kastades ut och allt i stället skulle handla om design. Till årets upplaga, titulerad Workout, har konsten återvänt men designföremålen finns kvar.
- Det som hänt i år är att vi fått en korsbefruktning mellan konst och design. Det tror jag att vi kommer att fortsätta
med. Tanken är att vi ska spegla det liv som finns utanför. Så här ser det ut i dag, det görs ingen åtskillnad mellan genrer, säger Bo Nilsson.
En körning i statistikprogrammet visar att bara sju procent av de utställda verken i år är målningar (motsvarande siffra bland samtliga sökande är 29 procent). Textil, installationer, grafisk form, video och olika blandtekniker har därmed tagit stora andelar.
Verken ges också mer utrymme än tidigare. I år har bara 58 bidrag tagits med.
Somliga inslag sticker ut mer än andra genom mer aktiv interaktion med besökarna. Visserligen kräver Liljevalchs 70 kronor i inträde för Vårsalongen, men gratisreformen på andra museer har inte gått spårlöst förbi. Konstnärskollektivet ak28 har fått en egen ingång från gatan. Deras bidrag utgörs av ett litet galleri med gratis inträde dit de i sin tur bjudit in and-ra konstnärer att ställa ut. En konsthall i konsthallen, helt enkelt.

I andra änden av byggnaden har ett tält smällts upp av ett annat kollektiv, Konstrea, under
stridsropet kvantitet är kvalitet. Där finns mängder av tavlor av ett 30-tal yrkesverksamma konstnärer och konststuderande över hela landet. Bland andra ingår Ernst och Helene Billgren, men alla tavlor är osignerade och säljs för 199,90 kronor.
Visserligen är allt på Vårsalongen till salu, men på Konstrean får besökarna själva plocka ner tavlorna och ta dem med sig direkt. Hålen fylls med nya tavlor. Frågan är förstås om det kommer att finnas några kvar ända fram till mars när Vårsalongen avslutas.
En jury, handplockad av Bo Nilsson, har utsett vilka bland de över tusen sökande som platsar. I år är den för första gången internationell. Utifrån deras perspektiv, är det något bland de inskickade bidragen som slår dem som särskilt svenskt? Nej, Tiradd Zolghadr med rötterna i Teheran säger att om någon hade satt ögonbindel på honom och fört honom till Liljevalchs utan att berätta var han var, hade han lika gärna kunnat gissa på Paris eller New York som Stockholm.

- Fast det märks att ni har många
konstskolor i Sverige, på gott och ont. Många av arbetena som kom in såg för konstskoleaktiga ut. Andra har varit alldeles för naiva, söndagsmålare kallar jag dem för. Vi har försökt hitta det som känns levande, som har en genuin kreativ energi, säger amerikanska Laura Cottingham.
Juryn säger sig tilltalas av Vårsalongens blandning av högt och lågt. För den som ändå vill veta var på skalan mellan fin- och fulkonst Liljevalchs egentligen befinner sig nu för tiden kommer statistikprogrammet väl till pass. En körning på priserna visar att 24 procent av verken kostar under folkliga 2 000 kronor. En nästan exakt lika stor del, 23 procent, kostar över prestigefyllda 35 000.