Snö på mark och i träd här i huvudstan, nästan för första gången i år, men vårdagjämningen har passerat och det är tid för knoppar och kvitter. Dags också för Odla med P1, som inledde sin vårsäsong i måndags och började i rätt ände så här års, med plantor och krukväxter.
Upptakten var lovande, men en maning har jag till Lena Redin och hennes sällskap i Uppsala: glöm inte att det är långt från söder till norr. Än har mindre än halva Sverige vår enligt SMHI:s kriterier. Norr om Flataklacken ligger snön kvar på marken ett bra tag till.
Och apropå kvitter. Det är inte bara våra tvåbenta vänner i naturen som har sådant för sig i tider som dessa. Även våra folkvalda tvåbeningar twittrar (ordet betyder både kvitter och pladder) i högan sky. Liksom massmedianer och andra som vill vara med sin tid.
Det har varit mycket tal om twitter på sistone, det nyaste nya (fast företeelsen har funnits ganska länge) bland de medier som kallar sig sociala. Twitter är en blogg i kortkort, en mikroblogg. Varje inlägg får mäta högst 140 tecken, lika mycket som första meningen i den här krönikan.
Så här kan det se ut: ”Hungrig, ska bli gott med lunch på väg till Skövde (åker tåg, igen”. ”Ska snart tala för Svenskt Näringsliv om aktuella arbetsmarknadsfrågor.” ”Är på väg till TV4 med morsan. Vi är med ca 10.30 hos Malou von Sivers”. Tre inlägg i måndags på Twixdagen (twitter med riksdagsmän) av företrädare för tre partier.
Är detta bevis för att ”det mesta är smörja” i bloggosfären, som radiochefen Mats Svegfors sa i en SvD-intervju (16/3)? Alerta Brunchrapporten i P3 ställde honom till svars på måndagen och lät honom möta en bloggare som bevakar andra bloggare i Sveriges största dagstidning.
Smörja eller inte, men inte är det svårt att hålla med SR-chefen om att det allra mesta i bloggvärlden håller sig på lägsta insändarnivå och inte ska jämföras med journalistik. Journalistik kräver kompetens. ”Internet är ett amatörställe”, som en ångerfull nöjesreporter på nämnda tidning skrev på en debattsajt i veckan. Han hade då just bett om ursäkt för grundlöst skvaller han själv twittrat vidare.
Även trams för tonåringar i radion kräver yrkeskunnande och gott omdöme. Det är Brunchrapporten ett belägg för. Flitige programledaren Henrik Torehammar, 27, balanserar på en knivsegg men lyckas oftast vara både frejdig och fräck utan att bli plump. Det är en mycket svår konst.
Brunchrapporten agerar också över hela mediefältet, etern, nätet, mejl, twitter, Facebook. Seriöst och socialt i salig röra.
