Det är en alldeles för tidig vårdag när jag träffar Loreen i Rosendals trädgård på Djurgården. Hon vill sitta ute men molnen hopar sig, kylan tränger på och vi befinner oss snart i en bil på väg mot Sveriges Television. Strax innan bilen startar kommer någon fram och skriker ”Vad bra du är!”

Loreens mantra är att göra det hon själv vill. Det kan vara förklaringen till att hon ännu inte släppt någon skiva trots att hon funnits med i musikbranschen i många år, alltifrån olika band via Idol, Melodifestivalen och nu ett samarbete med popmusikern Kleerup för debutalbumet som kommer i september.

– Det är ett medvetet val att jag inte släppt någon platta. Jag är inte någon produkt av någon annan. Jag följer mitt eget flow och har tackat nej till väldigt mycket. Det handlar om att våga vara den du är i din egen energi. Du ska inte behöva kompromissa. Det har tagit mig sju år att komma till de insikterna.

Vem vet, det kanske blir opera på nya skivan för Loreen behärskar även den konsten.

– Det är den bästa och rätta sångtekniken om man vill vårda sin röst. Jag började sjunga opera för tre år sedan och skulle vilja vara med i en opera någon gång.

Kleerup har varit med och skrivit ett par av låtarna och jag hör Loreen ringa och varna honom för att SvD kanske hör av sig och frågar hur hon är.

– Säg nåt snällt, inte att hon är den jobbigaste brud du jobbat med, utbrister Loreen med ett skratt.

Loreen verkar inte riktigt ha tagit till sig att hon är en av favoriterna i årets Eurovision song contest i Baku med låten Euphoria. Först måste hon klara av semifinalen på torsdag.

– Jag har ändrat på lite saker i låten, maxat vissa partier men känslan och utseendet finns kvar. Det är inte så att jag kommer stå där i läderkläder.

Vad gör du innan du går upp på scen?

– När det är 20 minuter kvar måste alla gå ut ur min loge. Jag vill vara helt själv. Är jag jättenervös så pumpar jag musik, dansar och kommer in i ett meditativt tillstånd.

När jag lyssnar på Euphoria tar det bara 20 sekunder så är låten hemma. Versen är nästan bättre än refrängen som är stark i sig. För att lyckas i Baku måste Loreen gå igenom tv-rutan i hela Europa, vilket är något helt annat än att ta hem den svenska Melodifestivalen. Dessutom är låten egentligen helt fel eftersom den varierar så i tempo, stannar av och börjar om. Ändå funkar det.

– Varje ljud i versen fyller en funktion. Jag ville ha en siren i början för att tokmaxa ljudet så att det nästan blir lite för mycket. Effekten därefter blir att när det kommer något som är avskalat så upplever du tystnaden mycket starkare. Jag har aldrig tänkt på att vinna utan på att göra det här till något coolt.

Det lustiga är att hennes nuvarande samarbetspartner Kleerup skrivit låten Longing for lullabies, som är fruktansvärt lik Euphoria. Kleerup twittrade till och med efter Melodifestivalen: ”Trodde fan jag hade varit med och skrivit Loreen-låten när jag hörde den första gången ikväll. Känns lite konstigt. Eller hedrande”. Loreen letar genast upp låten på Spotify och lyssnar.

– Fan, nu är det kört, skrattar Loreen.

Jag visar henne uppslag från kvällstidningarna om ”hur ett helt land bar fram Loreen till den historiska segern i Melodifestivalen” med 670000 som röstade och krigsrubriken: ”LOREEN – DU ÄR STÖRST”.

– Det där har jag inte sett men jag blir glad i hjärtat.

Vad händer när du står på scenen?

– När jag verkligen levererar är jag inte så medveten. Jag försvinner in i mig själv. Om du bad mig sjunga Euphoria nu skulle det inte låta som på scen. Jag skapar på plats.

Är du kritisk mot dig själv?

– Alltid. Det ger mig någon form av power att kunna förändra. Jag går tillbaka till mig själv, ibland lite för hårt. Lägger du ansvaret på någon annan har du förlorat rätten till dig själv.

Vad händer när du inte levererar?

– Då känner jag en viss meningslöshet. Då har jag inte gjort mitt jobb. Jag är här för att sätta mitt avtryck.

2004 såg lillasyster till att Loreen hamnade i Idol. Syrran anmälde henne, sparkade sedan upp dörren till sovrummet och sa att ”du ska vara med!”.

– Jag sjöng Fallen med Alicia Keys och juryn sa att ”du är med”. Lillsyrran var hysterisk när jag kom ut!

Loreen röstades ut men istället kom David Hellenius och Peter Magnusson hem till henne och hon fick en ny chans som ”wild card”. Det slutade med en fjärdeplats och dessutom blev hon ihop med vinnaren Daniel Lindström.

– Vi var jättekära. Det höll i nästan tre år. Alla förhållanden jag haft – och dem kan man räkna på fingrarna – har bara varit långa relationer som är på riktigt. Och det hände där för mig och Daniel.

Lärde du dig något av Idol?

–Ja, hur viktigt det är att vara sig själv och ha sitt eget uttryck, säger Loreen, som gestikulerar yvigt så fort hon börjar prata. Och prata är något hon gillar. Ibland kommer hon upp i ett rejält antal ord per minut.

Efter Idol stannade musikkarriären upp och Loreen jobbade som inslagsproducent för realitydokumentärer som Frufritt, Pojkvänsakademien och Elin Klings modeprogram.

– Jag ville jobba bakom kameran för att förstå hur det fungerar. Det är något jag använder mig av nu när jag står framför kameran igen. Det har också hjälpt mig att förstå tv-dramaturgin.

Men samtidigt fortsatte hon att göra musik och kunde hyra en symfoniorkester på 30 personer för att lägga stråkar på en ballad. Även om det aldrig kom ut någon skiva.

– Det var helt galet. Jag tjänade bra på tv och mycket av pengarna gick till att finansiera studion där jag skrev låtar, producerade och ville uppleva känslan av att komponera stråkar, ge arrangemanget till symfoniorkestern och höra slutresultatet. Det skapade ett självförtroende som kreatör som gör att jag nu kan komma in i en studio och producera själv.

Loreen växte upp i Åkersberga men familjen flyttade till Västerås när hon var sex år.

– Min mamma är en otroligt stark kvinna, väldigt medveten och liberal. Hon har inte så mycket begränsningar och det är därifrån jag fått mitt sätt att se på livet. Du kan göra precis vad du vill så länge du ser till att jobba för det. Mamma kom ändå från ett samhälle där ordet artist aldrig kom på tal.

Loreen har ett marockansk-berbiskt ursprung. Föräldrarna skilde sig när hon var sex år och hennes far flyttade till Spanien. Hon hade planer på att hälsa på honom som 13-åring men just då avled han.

– Det var lite sorgligt men saker sker av en viss anledning. Jag hade svårt att ta in att han var borta och det var först några år senare som poletten trillade ner och jag förstod att jag inte hade någon pappa. De säger att jag har hans ögon.

Loreens styvpappa är från Sverige och Loreen kallar honom ömsint ”en riktigt liten raggar-Nisse”.

– Han är über-svensk och mamma über-marockan. De har varit gifta i 18 år och är lika kära nu. ”Jag vill inte se er pussas”, säger jag. Jag har stor släkt i Marocko och den del av släkten som är mer europeisk tycker det är jättekul med mina framgångar. Den mer berbiska grenen, som bor uppe i bergen och klarar sig själva och odlar, tycker det är larvigt. Fokus för dem är mat på bordet och att jobba för sin familj.

Vad pratade ni för språk hemma?

– Svenska utom när vi drog några hemligheter som vi inte ville att min styvpappa skulle fatta. Då pratade vi arabiska. Men det var tokblandat.

Vilken kultur är viktigast för dig?

– Jag uppskattar båda kulturerna. Det som är lustigt med andra generationens invandrare är att du tillhör ingenting. När jag är i Marocko känner jag mig så otroligt svensk. Men när jag är i Sverige finns det gånger jag känner mig utländsk med mitt temperament och jag kanske inte kan alla sociala koder. Men jag ser det inte som något negativt för jag gillar inte gränser, när man segregerar sig och tillhör en grupp som jämför sig med alla andra. Det är bara bra att blanda olika kulturer.

I skolan hade Loreen svårt att ta in information, mycket för att hon var så energisk och satt och ritade istället.

– Jag ville göra saker på mitt sätt och helst inga läxor. Rebellisk och stolt kan man säga. Om man tjafsade med mig så smällde det. Bokstavligt. Som när någon sa att ”din mamma är ful”. Hemma sjöng jag otroligt mycket men i skolan var jag lite incognito. En av lärarna bad mig att sjunga en gång i femman och då höll mitt hjärta på att hoppa ur kroppen. Jag sjöng en gospellåt och shit vad poppis jag blev efteråt.

Loreen brukade låsa in sig i badrummet och sjunga. Mamma och syskonen blev tokiga, liksom grannarna. Ibland skolkade hon och stack till kyrkan och sjöng. Akustiken var fantastisk och hon fick vara ifred för de som retade henne för att hon var annorlunda.

– Prästen fattade att jag skolkade men förstod att han inte kunde få ut mig. Han lät mig vara. För mig var det en fristad.

Det är kanske något Loreen skulle behöva nu när hon landat i Baku och schemat är fullspäckat. Dessutom har Amnesty uppmanat till protester mot brotten mot yttrandefriheten i Azerbajdzjan, fängslandet av fredliga demonstranter och kritiska journalister. Dock inte bojkott. Nyligen skrev människorättsorganisationen: ”Azerbajdzjan har ett av de sämsta förhållanden för media och yttrandefrihet i Europa”.

Tidigare Eurovision song contest-deltagare som Sandie Shaw har fördömt regeringen i Azerbajdzjan. ”Det som pågår i Azerbajdzjan gör en illamående”, säger Sandie Shaw som 1967 vann med Puppet on a string.

– Jag håller med Amnesty. Man ska inte bojkotta utan belysa problematiken. Det kommer att vara otroligt mycket press där vilket är perfekt. Världen tittar vilket ökar trycket på regimen att skärpa till sig.

Loreen har träffat den svenska människorättsorganisationen Kvinna till kvinna och den tidigare ambassadören i Azerbajdzjan.

– Jag är engagerad när det gäller mänskliga rättigheter och för mig funkar det inte bara att åka dit och låtsas som att ingenting händer. Jag säger alltid vad jag tycker.