Utsläppen från skandalfabriken i Marieberg är numera inte bara illaluktande utan dessutom faktiskt samhällsfarliga. I och med Expressens exempellösa skriverier om den förseelse, ringa narkotikabrott, som programledaren och redaktören Ola Lindholm antingen har eller också inte har gjort sig skyldig till, befinner vi oss i ett vilda västern där vi inte längre låtsas bry oss om regelverket för pressetik.

Det är visserligen sant att åtal har väckts. Men det är å andra sidan, som juridikprofessorn Mårten Schultz har påpekat i Medievärlden, helt irrelevant. De pressetiska reglerna är så tydliga man gärna kan önska sig. Utgivare ska, heter det, avstå från publicering som kan kränka privatlivets helgd om det inte är påkallat av ett uppenbart allmänintresse som kräver offentlig belysning.


Notera gärna dessa formuleringar: ”kan kränka privatlivets helgd”, ”uppenbart allmänintresse” och ”kräver offentlig belysning”. Applicera sedan dessa på det aktuella fallet.

Privatlivets helgd kränkt: check. Expressen har dessutom inte sparat någon möda när det gäller att hetsa Lindholms uppdragsgivare till att klippa banden med honom. Syftet är att han ska berövas sin försörjning under maximalt förödmjukande former.

Total frånvaro av uppenbart allmänintresse: check. Vi talar alltså om ett eventuellt ringa narkotikabrott. Vi talar om eventuella dagsböter. Väg detta mot påfrestningarna kopplade till ett medialt gatlopp av bisarra proportioner. Allt hycklande hojtande om att Lindolm är en förebild för barnen, och att han nu måste träda fram och förklara sig, bygger ju på att den ursprungliga publiceringen, när det bara fanns en misstanke och inte ens ett åtal, skulle vara försvarbar. Men att detta skulle kräva offentlig belysning är givetvis en helt befängd tanke. Expressen kan bara moralisera mot bakgrund av den moralpanik man själv piskar fram.


Det är nu dags för alla de tjusiga opinionsbildare som betalas av Expressen att säga ifrån med stor tydlighet. Det här är för obehagligt. Och farligt, som sagt. Polisen läcker kändisuppgifter till en redaktion som helt saknar skrupler, och inom en snar framtid förfogar denna polis över all vår digitala aktivitet enligt vår regerings bestämda önskemål.

Var går gränsen om inte här?