Från min plats på kulturredaktionen ser jag boktravarna växa. I snitt kånkas en låda böcker om dagen upp till oss, och kanske en bok per låda hamnar i knät på en recensent. Kultursidornas nålsöga tycks oändligt lockande för både förlag och alla de som ger ut sina böcker själva.

Men det är länge sedan traditionell litteraturkritik var den viktigaste smakdomaren på bokscenen. Diskussionen om litteratur, samhälle och litterär utveckling är viktig, för såväl papperskramare som nätfrälsta. För bokkonsumtionen har den däremot mindre betydelse.

Framför allt för yngre är kritiken ganska ointressant för bokvalet, visar en färsk undersökning. Inte heller bland äldre är recensioner obligatorisk läsning; nästan 65 procent av befolkningen läser dem sällan eller aldrig.

Istället lyssnar man på vänner och familj. Och nätet är det självklara forumet idag, framför allt för yngre. Där är både djupa analyser och löst tyckande av typen ”asbra bok” sedan länge vardagsmat. Bokbloggarna är många, från ordande om eget läsgodis till kunniga analyser på första recensionsdag.

Även nätaktörer får numera recensionsexemplar, som annars ofta skickas ut vitt och blint. Men hur ska annat än självklara succéer nå ut? Förlagen brottas dessutom med flera problem som distribution, döende bokhandlar och ett krympande utrymme för kulturjournalistik.

När fem läspassionerade vänner, alla med erfarenhet från bokförlag och reklambyråer, vände och vred på detta blev resultatet Booked, som presenterades på Bokmässan i höstas och fick en flygande start. En idé så enkel att de själva var övertygade om att den redan fanns, åtminstone utomlands. Men de hittade inte någon förlaga att luta sig emot.

När ett förlag anlitar Booked så mejlas ett bokerbjudande ut till en mejllista som vem som helst kan anmäla sig till. De första 50 som svarar får boken mot att de nämner den två gånger på twitter, facebook eller bloggar.

–Vi lovar förlagen att läsarna tycker, men inte vad, det viktiga är att det pratas om boken. Hittills har kritiken varit konstruktiv, säger Jessica Bab Bonde, en av dem som driver Booked.

En sökning på nätet visar att det är sant; omdömen och ambition varierar stort: från några ord till långa diskussioner. Men skriver man inget alls, då åker man ut. Läsarna är alltid anonyma för förlagen. Vill de citera ett rosigt omdöme undertecknas det med ”Booked-läsare”.

–Vi vill att också böcker som läsare inte vet finns ska nå ut. Böcker av okända författare eller sådana som inte är så medialt gångbara, säger Jessica Bab Bonde.

Som tidigare förlagsmedarbetare kan de lätt identifiera böcker som inte kommer att synas på kultursidorna, men heller inte är av typen underhållningslitteratur som säljer sig själv.

Undersökningen som Booked lutar sig mot är möjligen dyster läsning för landets litteraturredaktörer. Men Jessica Bab Bonde protesterar vilt mot att litteraturkritiken skulle ha spelat ut sin roll.

–Den behövs för att driva den litterära utvecklingen, det är ett viktigt intellektuellt kapital. Men många nås inte av den. Vi är ett komplement. Förlagen får marknadsföring, läsarna en bok att läsa och diskutera.

Så vad säger förlagen som prövat, undrar jag. Ringer runt och möts av samstämmig förtjusning över det som marknadsföringsmoment. Men att läsaromdömen kan ersätta litteraturrecensioner varken vill eller tror de.

Annika Legath Fagerström, förlagschef på Lind & Co ser i Booked möjligheten att pröva manus som inte är helt färdiga:

–Men det är också värdefullt med ett målinriktat rum på nätet. Ju fler kanaler desto bättre.

Litteraturvetaren Per-Olof Mattsson på Stockholms universitet ser heller ingen motsättning mellan nättyckande och litteraturkritik. Problemen för kritiken i dagspress ligger på ett annat plan.

–Den är rätt försvagad i både utrymme och mängd. Redaktionerna verkar mest styrda av aktualitetsfaktorn. Men det är ju av ekonomiska skäl, inte av konkurrens från nätet. Faran är att kritikerna förlorar sin, kanske illusoriska, självständighet.

Svenska Dagbladets kulturchef Kaj Schueler tror att sociala medier påverkar den traditionella kritiken åtminstone indirekt, genom sin annorlunda karaktär.

–Våra kritiker är ju professionella läsare som sätter litteraturen i ett sammanhang och hjälper läsarna att orientera sig bland alla böcker. De återkommer regelbundet och kan få en speciell relation till läsarna. Vi har ett annat tempo, men vi måste även finnas i sociala medier.

En risk för likriktning genom sociala medier kan finnas. Likaså ökade klyftor, en ”gettoisering” där litteraturkritiken för en Skansentillvaro med litteraturbilagor för ett fåtal medan succéerna dansar runt i en medial kändiscirkus.

–Det som går utanför de upptrampade stigarna är svårt att få ut, då är det här en möjlighet. Risken är att det blir för förutsägbart. Samtidigt är det sant demokratiskt att alla kan snubbla över en läsupplevelse, säger Moa Elf Karlén, förlagschef på Atlas.

En som tror på att det kan sippra mellan nätet och kulturredaktionerna, är bokbloggaren Alice Thorburn, bibliotekarie på Stadsbiblioteket.

–Om man läser något kort, så vill man ofta veta mer och kan då hamna i litteraturrecensionerna. Alla samtal om böcker är bra: för läsaren, boken, och för bibblan.

Jenny Leonardz är reporter på Svenska Dagbladet.