Klarar vi av att på egen hand tolka information? Mediernas svar torde vara ett öronbedövande rungande ”nej!”, åtminstone om man förutsätter att redaktioner av alla de slag tänkt till ordentligt innan de bestämde vilka som skulle få uttala sig om TT:s braskande tala-ut-intervju med kungen i förra veckan.

Knappt hade vi hunnit börja dammsuga våra hjärnor efter kvicka skämt om ”ölmadamer” innan både radio och tv ringt ner vad jag antar är samtliga personer som titulerar sig pr-konsult eller retorikexpert. Alla ställde upp. Och berättade, klargjorde, genomskådade, förklarade, insinuerade.

En flackande blick tyder på osäkerhet. Att titta rakt på den som intervjuar och med stadiga pupiller ge ett hyfsat rakt svar inger förtroende. Att sväva lite på målet kring något som handlar om eventuella nattklubbsbesök förr i tiden, kan skada ens trovärdighet. Att maximera användandet av ord som ”möjligen” och ”eventuellt” och ”kanske” ger en känsla av att man inte riktigt har klart för sig vad det egentligen är man kommenterar. Jag vill inte förminska någon. Men dessa retoriska regler blev jag medveten om redan som 14-åring, när jag höll min första muntliga framställning inför klass 8C.

Jag tror säkert att det kryllar av pr-konsulter och retorikexperter som är mycket pålästa och gör ett fantastiskt arbete med sina respektive kunder. Jag tror också att det finns pr-konsulter och retorikexperter som är dåligt pålästa och, för att uttrycka det milt, rena lallare. Det finns förstås rötägg i alla branscher. Men för att vara vinstdrivna företagare: har de inte fått orimligt, nästan löjligt, stort utrymme i vår samtida nyhetsrapportering?

Det finns förstås flera möjliga orsaker till detta. En skulle kunna vara den klassiska om bruset: i den strida strömmen av information vi står och slänger våra kastspön i, lite på måfå, varje dag, lite till mans och kvinns, behöver vi någon som förtydligar och analyserar det vi hör och ser. Det skulle också kunna handla om det journalistiska hantverkstricket att förse en tes med tyngd genom att häfta det samman med uttalanden från en expert. Ett tristare, men dessvärre förmodligen sant, förslag är att pr-konsulter och retorikexperter är enkla att ha att göra med för oss journalister. De svarar i telefon på andra signalen, de pratar i kul, citatvänliga meningar och ställer gladeligen upp med både snabbskrivna analyser och rapp närvaro i tv-soffa och radiostudio.

Men behöver vi verkligen denna störtflod av tyckare som förklarar hur kungen framstod? Det viktiga måste väl ändå vara vad han sa.