Jag har alltid velat bli reporter, så nu blir det reportern Magnus Rongedal som utfrågar artisten Henrik Rongedal. Hur tror du att den här intervjun kommer bli? Jämfört med andra som du har gjort den här veckan.

–Jag tror kanske att vi kommer ha en rakare och elakare dialog.

Vad tror du om finalen på ­lördag?

–Det blir en fantastisk afton. Alla har lika stor chans. Särskilt i år när låtarna har fått tala mer än artisterna.

Tänker ni behålla kläderna ni hade i Västerås?

–Ja, det är svårt att ta det röda ur pojkarna. Det blir kanske lite mer bling bling.

Ni är nummer tre i startfältet. Hur känns det?

–Väldigt lagom. Fast det viktiga är vem som är före och vem som är efter.

Linda Bengtzing kommer efter er. Blir hennes chanser bättre eller sämre av det?

–Det spelar nog inte någon roll. Våra bidrag är så olika. Vi är sex män, hon är ensam kvinna. Hon sjunger en typisk Linda Bengtzing-låt, det gör inte vi. Sibel, som kommer före oss, gör också en helt annan typ av låt.

Tror du att ert bidrag kommer få ungefär samma respons hos jurygruppen som hos tittarna?

–Jag tror faktiskt det. Den är inte skriven med publik i åtanke, det är ett stabilt hantverk byggt på en bra musikalisk grund som jag tror både kan tilltala jury och vanlig publik.

Ni fick ett litet genombrott i Så ska det låta förra året. Vad betydde det för Melodifestivalen?

–Folk fick kanske en glädjefylld igenkänningskänsla från Så ska det låta. Jag kan tänka mig att det var en del Så ska det låta-röster i Melodifestivalen.

Har du varit med om något roligt som du vill berätta om för SvD-läsarna?

– Ja, vi har till exempel varit i Kina och spelat in några ”nyfiken på kinesisk kultur”-program. Vi var över med ett svensk produktionsbolag i höstas och gjorde fantastiskt många timmar som så småningom ska rendera åtta halvtimmesprogram på engelska. De ska visas i anslutning till OS.

Vad var det ni gjorde och hur länge var ni där?

– Vi var där elva dagar och fick så att säga möta den kinesiska kulturen i direktsändning.

Det har inget med politik att göra?

–Ingenting. Det handlar om hur kineserna tänker och hur och varför. Vi bjöd tillbaka med egna och andras låtar.

Träffade ni några andra musiker?

–Ja, vi musicerade tillsammans med Wei Wei, Kinas absolut största artist. Hon har sålt över tvåhundra miljoner skivor och är en ikon. Kinas Madonna.

Hur länge har du jobbat tillsammans med din bror?

–Som körare bakom andra artister i bortåt tjugo år. Vi har varit med i Melodifestivalen på olika sätt; körat med Mendez och Electric Banana Band, skrivit en låt och varit mellanakt. Det är lätt att tro att vi bara är bröderna Rongedal, men bandet heter också Rongedal. Vi har hållit på i tre och ett halvt år.

Finns det någon konkurrenssituation mellan er på scenen?

–Nej, vi har en okomplicerad fifty fifty-uppdelning.

Räcker det alltså med att kunna hälften av texterna?

–Ja, vi behöver inte alls kunna alla låtarna i sin helhet. När vi sjunger tillsammans blir det dessutom dubbelt så bra.

Känner folk igen er mer när ni kommer tillsammans än när ni är var och en för sig?

–Ja, man blir mer privat när man är ensam.

Det var väl allt. Blev det någon skillnad på den här intervjun?

–Tja, det var lite snabbare, inte samma gullegull. Det tackar vi för.

Magnus Rongedal tävlar tillsammans med sin tvillingbror Henrik i Melodifestivalfinalen i Globen i morgon med låten Just a minute.