Om folk uppfattar honom som en galenpanna är det bara bra, tycker Peter Wahlbeck.
Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN
Just den här morgonen är Peter Wahlbeck hemma i övernattningslägenheten på Södermalm. Kvällen innan var han på Intiman med bland andra Lennie Norman och Henrik Schyffert, men den efterföljande middagen verkar inte ha krävt någon större tribut. Energinivån är påfallande hög.
–Rätt många av ens bästa idéer kommer i goda vänners lag, på krogen över en öl, på en fest eller på bio. Som igår på Intiman, det var en väldigt kreativ middag efteråt. Vi pratade om stand up, tv-format och hade hur mycket idéer som helst. Det var en riktigt lyckad kväll, säger han och tar på sig en jacka.
Några minuter senare, när en koffeinsugen Peter Wahlbeck slår sig ned på ett närliggande kafé, har han redan hunnit långt in i ett resonemang om diverse framtidsplaner.
Där många i hans publik kanske främst ser honom som en av landets mest originella komiker, tycker han själv mest att verksamheten som ståuppare motsvarar ett vanligt dagjobb.
–I början av 1990-talet gjorde jag politisk stand up, men det finns ingen publik för det så jag lade ner det. På pappret är det fint att vara politisk och samhällsengagerad, men nöjesbranschen är väldigt näringslivsanpassad – det funkar inte kommersiellt. Ta Magnus Betnér, det han tjafsar om är inte farligt. Det är Bror Duktig-analyser. Ingen är där- emot beredd att betala för att få en riktig sanning levererad, sånt är för jobbigt att ta emot.
Det Peter Wahlbeck brinner för är snarare några nya uttänkta koncept och förhoppningar om att kunna arbeta mer ihop med kommuner och företag om att uppföra diverse offentliga konstverk.
Peter Wahlbeck har tre små söner, men är det en hobby han har tid med vid sidan av barnuppfostran så är det att tänka ut nya projekt – med allt från festfixande till planer på enorma konstverk som kräver stora samarbetspartners för att kunna förverkligas.
–Jag skulle vilja göra turistattraktioner med konstnärligt innehåll för kommuner. Eller konstverk med turistvärden. Man ska bygga platser för familjer. Om jag vill åka ifrån Halmstad är till exempel Lars Vilks Nimis ett fantastiskt utflyktsmål. Man åker dit, tar med matsäck, vandrar ner till havet och slutstationen är väl värt besväret.
Att just Nimis, Vilks stora konstprojekt vid havet utanför Mölle i Skåne, byggts mot kommunens vilja ser han mest som ett feltänk från politikerna.
Något som påminner om det är den norrländska planen på att bygga en 45 meter hög älg, Stoorn, i trä på berget Vithatten mitt på gränsen mellan Norrbottens och Västerbottens län. En älg som bland annat ska rymma ett konferenscenter, en restaurang och en imponerande utsiktsplats.
–Jag hoppas att älgprojektet blir av. Det är exakt sånt borde vi syssla mer med här i landet. Jag skulle vilja bygga konstverk under vatten, så att man får dyka dit ner. Och det finns ett företag i Halmstad som tillverkar glas, jag skulle vilja jobba med dem också och man skulle kunna bygga ett glashus mitt i skogen, som ljussätts vackert. Kommunen har tyvärr inte råd med sånt, så det måste göras med sponsorer eller företag. Innovativa företag som fattar det mediala värdet. Jag är bra på att snacka och skulle kunna leda ett sånt projekt.
Det svåra är att hitta någon som kan tänka sig att skjuta till de pengar som behövs.
–Tyvärr är de rika här i landet dumma, snåla och tråkiga. Det är det största problemet för mänskligheten att de med kapital att realisera drömmar själva saknar idéer. Sverige saknar en Richard Branson, även om det förstås händer någon enstaka gång att man läser om någon krösus som gjort en satsning på ett akvarellmuseum i Bohuslän…
Ett nästan lika stort problem är att de flesta svenska kulturinstitutioner har en smula svårt att ta till sig idéer som kan verka smått galna. Peter Wahlbeck är medveten om att en del av hans uppslag framstår som lite over the top, men tycker att det är just det som är själva grejen. Han lyfter fram gamla ZTV som ett bra exempel på hur han tycker att exempelvis mediebranschen borde fungera.
Där fick han under några år mer eller mindre fria händer att spela in sin serie Tv für alle som han beskriver som ”ungefär samma sak som Mia och Klara – fast med Peter Wahlbeck i alla rollerna”. Idag är klimatet inte riktigt detsamma.
–Man läser intervjuer och det är mycket snack, någon chef för SVT Play pratade om att de ville utveckla plattformen med egna konstnärliga och udda projekt. Och det läser man hela tiden, saker ska vara nyskapande och avant garde och lite härligt galna. Men sen när jag lyfter luren så är det inte så kul längre. Då tänker man hellre på sin sommarstuga på Gotland än tar en risk. Så när det kommer till kritan är det bara ett jävla snack, tyvärr.
En lösning har varit att ta saken i egna händer. För att kunna ta risker med egna projekt bor han sedan många år i Halmstad där levnadsomkostnaderna inte är riktigt lika höga som i de större städerna.
–Betalar du samma pris som för en trea i Stockholm får du en lyxvilla med utsikt över hela Laholmsbukten därnere. Själv bor jag inåt landet, där är det ännu billigare. Jag har byggt en ateljé, ett magasin och garage som rymmer ved och annat pyssel. Och så odlar jag mycket mat. På äldre dar har jag börjat odla, det är min lilla hobby. Gräslök är det bästa som finns, både gott och nyttigt. Och det tar inte så mycket tid. Rensa lite ogräs hinner man när ungarna leker med sina leksaker eller drar pinnar och annan skit fram och tillbaka över tomten.
Pengar drar han in som komiker och på olika företagsevent, men privat ser han sig mer och mer som en entreprenör. Ska hans idéer bli av så ser han till att göra dem själv, även om ekonomin fortfarande begränsar verksamheten. Specialfest.se är den senaste satsningen.
Peter Walhbeck inleder sajtlanseringen med en stor fest i Skåne tillsammans med bland andra Martin Axén från The Ark och bandet Babian. Han hoppas att verksamheten ska komma att bära sig, men om den inte gör det är det heller inte hela världen.
–Jag är dålig på att sålla. Man är spontan och glad och så kommer det inte en käft. Tyvärr händer det rätt så ofta. Men då slickar man såren lite grann, sedan kastar man sig huvudlöst in i något nytt. Det ska man inte vara rädd för, då blir livet tråkigt. Ibland håller jag föredrag på olika entreprenörslinjer, för unga människor. Då säger jag att de inte ska vara rädda för att starta företag, bilda sig det gör man på vägen. Det är så man lär sig saker.
Att åka på några smällar är något som ingår i livet som fri konstnär. Peter Wahlbeck tycker inte att folk ska vara oroa sig för motgångar. Inte så länge det kommer något bra ur dem.
–Motgångar för motgångarnas skull är däremot bara slöseri med tid. Jag har varit på SVT och SF med idéer men de har tackat nej och det är ju bara trist. Men det var inte heller någon katastrof. Okej, hade det varit David Lynch som sagt nej så hade man gått och hängt sig, men är det Stefan Baron som är chef för Dramaavdelningen på SVT så flabbar man bara. Det är inte heller hela världen om folk tycker att man är knäpp och galen, det är i själva verket nästan bara bra. Då visar man vad man står. Och de vänjer sig i längden, det är jag övertygad om.
Han ser ingen anledning att nischa sig mer och bli mer lättbegriplig genom att hålla sig till en viss sorts projekt. Charmen i tillvaron ligger till stora delar i att inte tänka för mycket på vare sig image eller egen marknadsföring.
–Strategiskt tänkande blir så andefattigt. Man måste möta motstånd, annars blir det tråkigt att leva. Ta Måns Zelmerlöw, han har ju inte stött på något sånt över huvud taget. Han har fötts på en räkmacka. Men hur ska han må som 50-åring, han är ju redan nu miljonär med två bostadsrätter…? Måns kommer att må skit. Jag är 50 snart och jag har inte ens kommit halvvägs, jag har fortfarande en massa drömmar att uppnå – och det är väl egentligen bara härligt?
Tips till talare
1. Stolpar. Använd bara stödord, en A4 med text bör kunna komprimeras till sju eller åtta ord.
2. Håll koll på tekniken. Kolla att allt funkar i god tid, att göra det i sista minuten är värdelöst.
3. Sno skämt. Det finns talböcker och citatböcker i massor. Lägg in lite citat här och där, det är vad jag brukar göra. De finns ju till och med i almanackan.
4. Dra en vits. Jag har återupptäckt den klassiska vitsen, den är mer uppskattad än man kan tro – jag har till och med börjat använda dem i stand up-sammanhang. Det går alltid bra att dra en vits om de passar ämnet någotsånär.
