Nothing but love skulle bli den stora comebackturnén, återkomsten efter år av missbruk och ett på alla plan nedbrytande förhållande med den misshandlande maken Bobby Brown. Men det har gått knackigt för Whitney Houston på den världsturné som når Stockholm på tisdag kväll.

I april ställde soulsångerskan in i Frankrike och Storbritannien på grund av hälsoproblem. De senaste dagarnas konserter, i Danmark och Norge, har mötts av tuff kritik.

Huvudinvändningarna har varit: Rösten sviker, materialet är inte tillräckligt anpassat för hennes numera lägre, och mer begränsade register, Houston ger ett frånvarande intryck, mår synbart dåligt, hostar, snyter sig, har kort stubin.

I Köpenhamn buade inte bara recensenterna i efterhand utan även publiken på plats varpå Houston svarade med att hota gå av scen.

Hos den svenska arrangören Live Nation håller man dock hoppet vid liv.

–Det lät ganska schysst från Norge där hon spelade nu senast. Vi har goda förhoppningar om att hon har fått upp formen, säger Carolina Setterwall, pressansvarig.

Kritiken sträcker sig bortom det professionella.

Whitney Houston, som slog igenom i mitten av 80-talet som underskön, överbegåvad 24-åring är i dag, 46 år gammal, ifrågasatt inte bara i fråga om talang. Hånfulla kommentarer riktas även mot hennes utseende. ”Till skillnad från tusentals fans stannade jag kvar tills den feta damen slutat sjunga”, skrev till exempel Expressens Anders Nunstedt efter konserterna i Köpenhamn.

Sonja Schwarzenberger, chefredaktör på den feministiska tidningen Bang, konstaterar att det är en typ av invändningar som är vanligare när det gäller en kvinnlig artist. Hon nämner glåporden som haglade över Britney Spears i samband med hennes imageförvandling från helylle till totaltrassel som ett annat aktuellt exempel.

–Visserligen nagelfars alla riktigt stora artister, säger Sonja Schwarzenberger.

–Men kvinnliga musikers vikt, kläder och privatliv har ett helt annat nyhetsvärde än de manliga stjärnornas. När det gäller kvinnliga artister räknas alltid utseendet som en del av produkten, den är öppen för att beskrivas, bedömas och hånas. Det öppnar för oerhört respektlösa kommentarer.

Men är inte det bara ett allmänt kändisproblem, att de här personerna blir så mycket figurer att man tar sig friheten att säga i princip vad som helst om dem?

–Jo, delvis, det gäller alla offentliga personer. Det finns exempel, som hur man pratar om Elvis Presley och hur han gick från heta Elvis till feta Elvis. Men det tar inte äran av en manlig artist. Kvinnors missbruk, och kvinnors kroppar, fungerar som måltavla på ett annat sätt. Det finns otaliga exempel på manliga band där tungt missbruk kan fungera som sköna snubbar-image, eller känsligt biografimaterial, och där det inte utgör ett hinder i karriären. När det gäller kvinnor blir det däremot genast till en tragedi, en denna stackars kvinnospillra! Courtney Love är ett annat exempel på det.

Varför är det så?

–Det har att göra med vilka egenskaper man kan ha och samtidigt slå igenom. Det finns en oerhörd press på de stora kvinnliga ikonerna att vara perfekta. Det finns ett oändligt intresse för vilka de är vid sidan av scen, deras kläder, kroppar, kärleksaffärer. Det gäller män också, men i högre grad kvinnor. De ska se fantastiska ut men de får inte operera sig för att nå dit, och så vidare. När det inte håller, och det är ju inte konstigt att det inte gör det, görs det till dramatiska, tragiska historier.