Obama-administrationens tvetydiga hållning till upproret i Egypten har väckt berättigad uppmärksamhet i omvärlden. Oviljan att tala klarspråk om den egyptiska regimen har varit slående. Joe Bidens förbluffande yttrande om att Hosni Mubarak inte är någon diktator bekräftar intrycket av en vicepresident vars utrikespolitiska kompetens länge varit överskattad. Men det som skorrar falskt eller dunkelt för utländska öron har tagits emot med välvilja på hemmaplan. President Barack Obamas skiftande uttalanden har med få undantag bemötts med instämmanden från hans politiska motståndare. De ledande republikanerna i kongressen, som annars inte försitter något tillfälle att kritisera Obama, har med närmast unison röst förklarat sig nöjda med hur administrationen hittills handlagt Egyptenkrisen.

När bägge partierna är eniga om ett utrikespolitiskt skeende brukar debatten tystna och medierna betona andra aspekter. Frånvaron av en livfull debatt illustrerar att republikanerna för närvarande inte har någon företrädare som förmår artikulera en alternativ amerikansk politik i Mellanöstern. Men tystnaden beror också på att politiker i snart sagt alla läger ser Mubarakregimen som en pålitlig allierad och som en sköld mot ett ökat islamistiskt inflytande i regionen. Skräckscenariot är att en Iranvänlig regim ska komma till makten i Kairo och förstärka de antiamerikanska knutpunkterna Teheran och Damaskus.

Samsynen inrymmer inte minst en oro för vad ett maktskifte i Egypten skulle kunna innebära för staten Israel. Ingen bilateral relation är viktigare för USA än den med Israel, och varje förändring som äventyrar den relationen sänder chockvågor genom den amerikanska huvudstaden. I dag har det blivit nästan lika viktigt för tilltänkta presidentkandidater att besöka Jerusalem, Tel Aviv och Amman som Iowa och New Hampshire. Allt talar visserligen för att ekonomin och arbetslösheten kommer att dominera 2012 års presidentvalskampanj. Men om en USA-kritisk regim skulle träda till i Egypten riskerar Obama framdeles en svekdebatt av ett slag som vi inte upplevt sedan kalla krigets dagar.