"Bläckhorn" med arbetarbostäder från tidigt 1900-tal, det byggnadsminnesförklarade stadshuset och Bolagshotellet.
Foto: Bertil Ericson/Scanpix, LKAB
Kiruna är en unik kulturmiljö. Kring förra sekelskiftet planerades Kiruna som ett mönstersamhälle, där gruvdisponentens intresse för konst och arkitektur fick stort genomslag i stadsplan och bebyggelse.
Hela Kiruna är klassad som riksintressant kulturmiljö. Här finns också flera hus som är byggnadsminnesförklarade enligt kulturminneslagen – de har alltså det starkaste skydd som en byggnad kan ges enligt svensk lag.
Men när LKAB:s gruvbrytning expanderar kommer sprickorna allt närmare staden, och staden måste flytta. Frågan är nu hur mycket av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen som kommer att flyttas med.
LKAB och Kiruna kommun sitter i förhandlingar om denna fråga. I en första etapp handlar det om ett område i centrala Kiruna, med kulturklassade hus som det statliga bolaget LKAB äger eller har för avsikt att förvärva. Tre byggnader inom området, stadshuset, järnvägsstationen och Hjalmar Lundbohmsgården, är dessutom byggnadsminnen.
LKAB:s uppfattning är att åtminstone två av dessa byggnadsminnen måste offras.
–Vi har gjort en förstudie och bedömningen är att det inte är möjligt att flytta stationshuset och stadshuset, säger Göran Olovsson, verksamhetschef på LKAB.
Varför inte?
–Det är inte tekniskt möjligt. Det är den bedömning vi har gjort.
LKAB har också gjort en beräkning av kostnaderna för att rädda ett byggnadsminne, Hjalmar Lundbohmsgården. Enligt LKAB blir prislappen drygt 50 miljoner.
Om de byggnadsminnesförklarade fastigheterna ska rivas måste byggnadsminnesförklaringen upphävas, något som är mycket ovanligt.
–Hela lagstiftningen bygger ju på att ett byggnadsminne ska vara för evinnerliga tider, säger Jan-Mikael Bexhed, adjungerad lektor i kulturegendomsrätt, som menar att just kulturminneslagen ger ett mycket starkt skydd.
Det är länsstyrelsen som tar ställning till en begäran om upphävande av byggnadsminne.
–Här har de en lagstiftning i ryggen, kulturminneslagen, och då gäller det att inte vika undan för starka exploateringsintressen, säger Jan-Mikael Bexhed som menar att det går att ställa höga krav på exploatören, i detta fall LKAB.
–Kostnaden får ju ställas i relation till LKAB:s nytta av att kunna fortsätta bryta malm. Det är ju inte fråga om att det är en privatperson som ska betala det här.
LKAB:s kalkyler ifrågasätts samtidigt i en rapport som Boverket lämnat till miljödepartementet. LKAB har beräknat hur mycket det skulle kosta att flytta ett urval kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
LKAB har tittat på elva kulturhus – förutom Hjalmar Lundbohmsgården ingår bland annat arbetarbostäder från tidigt 1900-tal, så kallade Bläckhorn.
Den totala notan för att flytta dessa elva kulturhus till ett nytt centrum nordväst om Kiruna hamnar på 400 miljoner. Enligt LKAB kostar det 12 miljoner att flytta enbart ett så kallat Bläckhorn.
”Den uppgivna kostnadsbilden för Bläckhornen avviker markant från andra, åtminstone till synes, jämförbara objekt”, skriver Boverket som ger exempel på hus som flyttats till betydligt lägre kostnad.
Men LKAB:s Göran Olovsson säger att Boverket, till skillnad från LKAB, inte tar med alla kostnader som är förenade med en flytt.
–Det är två helt skilda sätt att räkna, säger han och tillägger att LKAB bland annat tagit in kostnader för markarbeten och evakuering av hyresgäster i sina flyttkalkyler.
Boverket ifrågasätter också den utbredda uppfattningen att stadshuset är bortom räddning, eftersom det skulle vara för tekniskt komplicerat med en flytt.
Boverket pekar på en flytt av en funkisterminal på Kastrups flygplats i Danmark 1999, som enligt Boverket är ett näraliggande exempel.
Terminalen, som var drygt 2600 ton tung, flyttades då två kilometer.
–Det mesta går om man vill. Men allt är en fråga om prislapp och vilja, kommenterar Jan- Mikael Bexhed som menar att fallet Kiruna kommer att bli ett intressant exempel på vilken tyngd kulturvärden har i svensk planering.
