Varför vill du att vi träffas på Unga Klara?

– Vi vill lyfta kultur för barn och unga. Den här scenen vill vi göra till nationalscen för dem. Unga Klara är ett begrepp även internationellt, och det finns ett forskningsperspektiv att säkerställa. Man ska se lika seriöst på teater för barn och unga som för andra.

– Unga Klara var i farozonen när vi skrev vårt nya kulturprogram i fjol. Sedan fick man lokaler hos Stockholms stadsteater och tre miljoner kronor från Kulturrådet. Vi vet att Unga Klara har ett oerhört gott renommé internationellt.

Ert kulturprogram har många konkreta punkter.

– Ja, vi har förberett oss med programmet som kompass. Vi längtar efter ett läge där vi kan göra verklighet av det vi vill. Det handlar om att prioritera. Det mycket viktiga för oss är att få en lag för kultur, en kulturlag.

Vad menar ni med kulturlag?

– I dag abdikerar samhället – mer eller mindre – från det kulturella ansvaret. Vi vill slå fast att samhället ska ge förutsättningar för kulturen att utvecklas och verka fritt. Det ska också finnas ett nationellt ansvar att demokratiskt fördela resurser till kulturen, och att alla invånare får tillgång till kulturverksamhet. Vi vill stifta en lag om att kulturen ska ingå som en självklar del i all samhällsplanering. Det ska finnas ett nationellt ansvar att demokratiskt fördela resurser till kulturen så att alla invånare får tillgång till kulturverksamhet. I dag talas mycket om entreprenörskap och eget företagande, men vi vill slå fast kulturens egenvärde.

Då behövs mycket mer statliga kulturpengar?

– Ja, kulturbudgeten är urholkad. Vi inspireras av Norge och vill ha en fast och högre andel av den statliga budgeten till kultur.

Du ger inga tydliga siffror, är det en dubblering av kulturbudgeten ni vill ha?

– Nej, det är mer rimliga nivåer.

När det kommer till kulturarvet, talar ert program om historieskrivningen av det gamla klassamhället, och historian för fattiga och förtryckta. Jag såg aldrig att till exempel kyrkan nämndes…

– Kyrkan tillhör eliten i samhället, så den tar vi inte med, men vi har inte motionerat om att ta bort till exempel kyrkoantikvarisk ersättning. Vi är inte motståndare till kyrkan bara för att vi inte nämner den. Det vi tar med i programmet är vad som inte märks i dag, till exempel de maktlösas kulturarv. Det är inte längesedan folk blev utauktionerade i Sverige. Sådant vill vi synliggöra, liksom romernas kulturarv.

Tycker du kyrkan får för mycket pengar av staten?

– När kyrkan skildes från staten kom man överens om kyrkoantikvarisk ersättning till ett visst belopp. Jag tycker att man ska hålla sig till de avtal som träffas. Jag är förresten med i Svenska kyrkan.

Kan man vara med i kyrkan och vara vänsterpartist?

– Ja, absolut. Och min mor kom från laestadianska förhållanden, men tillhörde den liberala inriktningen och var liksom mina föräldrar socialdemokrater.

När det kommer till språk lyfter flera partier fram svenskans ställning, men ni fokuserar på flerspråkighet och mångfald?

– V har varit pådrivande för en språklag, sedan tycker vi att allas modersmål är viktiga. Jag har mina rötter i en del av landet där också finska och samiska talas. Inga av mina far- och morföräldrar hade svenska som modersmål. När de började skolan skulle de från en dag till en annan tala svenska. Därför har jag förståelse för dem som kommer till landet, de familjer där barnen blir sina föräldrars tolkar.

Jag vill fråga varför ni, precis som KD, nämnder det immateriella kulturarvet?

– Hos oss handlar det om sådant som folkdans, att den bör kunna hållas levande liksom mycket av hembygdskulturen. Jag brukar säga: Utan historia ingen framtid. Man måste ju känna till sin historia för att förstå det som händer nu.

Ert kulturprogram antogs i fjol.

– Vårt förra program var från 1993, och det dessförinnan från 1978. Vi var det första partiet i Sverige som utformade ett kulturpolitiskt program 1946.

Ni har omprövat mycket. Det var väl då, efter Sovjets fall, som ”k:et för kommunism” ströks?

– Jo, det var ju då, vi hade ju inget med Sovjet att göra.

Kulturpolitiskt hade vi redan 1946 ett program som talade även om kristendomen och den borgerliga humanismen som en del av kulturarvet (utöver socialismen). Det stod att man inte kunde ha ett konstnärligt program, utan måste möjliggöra konstens fria utveckling.

Nu står det ju annorlunda och ert program inleds med att kultur aldrig får underkastas ideologier.

– För mig har V alltid betraktat kultur som en obunden kraft. Men jag är väl medveten om att det har funnits sådana som gjorde politiska pjäser.

Er kulturpolitik är samtidigt radikal. Blir det inte en motsättning mellan en politik vars syfte är att förändra och en kultur som man vill låta vara fri?

– Nej. Livet är en förändring. Det vore mer politiskt om man gjorde tvärtom. Den utveckling som finns handlar om förändring. Skulle man vilja behålla det som har varit för all framtid, vore det mer politiskt.

Ni vill ha en konsternas politik.

– Ja konstpolitiken är en del av kulturpolitiken, bortom sådant som är mera infrastruktur, till exempel lokaler etcetera. Konsten handlar om scenkonst, musik, film, bild, form, bild och dans. Att bara tala om kultur blir så brett. Att även ha en konstpolitik syftar till att främja konstens utveckling och stödja konstnärernas kamp för rimliga arbetsvillkor och möjligheter att möta en publik.

Vad vill ni göra med konstpolitiken?

– Ge förutsättningar för utveckling och ekonomi. Ge verktyg för bra konst. Vi ska inte gå in i skapandet, som ska vara fritt.

Ni skriver att bibliotek på entreprenad är ett problem.

– Ja, titta på friskolorna. Där finns ju knappt bibliotek. Vi har en bibliotekslag, som V ursprungligen började arbeta för. Vill man stärka biblioteken är det lättare om de är kommunalt drivna än om

de ligger på entreprenad.

Ni kräver en nationell biblioteksplan.

– Ja. Och nu har ju Kungliga Biblioteket ett uppdrag i den linjen. Vi är i en digital utveckling, och samordning behövs.

Varför ska en kulturintresserad rödgrön väljare lägga sin röst på V?

– Vi har sedan 1946 den mest ambitiösa kulturpolitiken. Vi har drivit på många frågor, som just bibliotekslagen. Vi ser på kulturen som så viktig att vi vill ha en lagstiftning om kultur. Det handlar också om att satsa mer pengar. Förutom att V var först med kulturpolitik, är det vi som står för en kontinuitet och utveckling av kulturpolitiken.

Vilken är kärnan i er kulturpolitik?

– Att samhället måste ta ansvar för att kulturen ska kunna verka och utvecklas fritt. Nyliberala krafter vill att marknaden tar över, det är den stora skillnaden. Sedan kan det finnas grader av detta, och kulturen är ofta ett konsensusområde mellan höger och vänster.

Symbolfrågor som Riksteatern, Riksutställningar, Rikskonserter slår dock vi i Vänstern vakt om, för de skapar regionala tillgångar. Vill man att teater ska vara tillgängligt för alla, måste man ta sådana beslut. I dag säger kulturministern att den viktigaste kulturpolitiska åtgärden har varit skattesänkningarna. Hon menar att människor då har fått mera pengar kvar i plånboken så att de kan köpa och ta till sig kultur. Jag som kommer från V svarar då att de som har fått mest är de som redan tjänade mest. Det verkar som att de som tjänar mycket ska ha tillgång till mer kultur. Vår utgångspunkt är att samhället ska göra kulturen tillgänglig för alla.

– När nyliberala krafter vill ta över, verkar det som att de som tjänar mycket ska ha tillgång till mer kultur.

Många reformer pågår just nu inom kultursektorn. Skulle du stoppa något om du kunde?

– En viktig yttrandefrihetsfråga är kulturtidskriftsstödet. Där vill vi skjuta till mer pengar. Vi har en sådan ägarkoncentration i mediesektorn att fler röster behövs. En allvarlig fråga att lösa är också hur musik ska få regional spridning, när Rikskonserter försvinner. Det beslutet har inte varit genomtänkt från de borgerligas sida. Samtidigt är det så att livet och samhället hela tiden förändras, och man måste ha översyner.

Hur ser du på regionaliseringen?

– Den är i försöksstadiet, och det finns något bra i att stödja regional kultur. Alliansregeringen går nu vidare med det. Jag tycker att det ska utvärderas så att man vet att det blir bra. Jag avfärdar inte regionalisering, men skulle även vilja stärka den kommunala nivån, för där finns nog större brister.

Hur ser du på sponsrad kultur?

– Den vill V inte förbjuda, för den har alltid funnits.

Alliansregeringen har strukit det kulturpolitiska målet att ”motverka kommersialismens negativa verkningar”.

– Det var vi emot. Kommersialismens negativa verkningar är till exempel att kulturen blir ytlig eller marknadsanpassad. Vi måste slå vakt om kulturens fria röst. Vi rödgröna är överens om detta, och

jag kan tänka mig att formuleringen kommer tillbaka om vi vinner valet.

Ni skriver i ert kulturprogram att museer och konsthallar ska vara gratis.

– Ja, kulturen ska vara tillgänglig, och avgifter är begränsande. På nationell nivå kan vi stimulera till fria entréer även på regional och kommunal nivå.

Ni vill att varje kommun ska ha en barnkulturplan.

– Ja. Vi såg att när barnomsorgsplaner blev obligatoriska, så synliggjordes behoven, och det är på samma vis med detta.

Stadsplanering och arkitekturdebatt är också viktigt för V?

– Ja, det handlar om det offentliga rummet.

Du har inte pratat om konstnärens värde ännu.

– Det går inte att mäta ekonomiskt, och frågan aktualiseras av konstnärsgarantins avveckling. Det är viktigt att samhället tar ansvar för att vi har konstnärer. De är i genomsnitt mer högskoleutbildade än andra, men har väldigt låga löner. A-kassa, sjukförsäkring och pensioner måste anpassas, så att konstnärerna inte hamnar utanför de här systemen.

Ska konstnärer ha ett särskilt system?

– Jag tror att man kan ändra i de generella systemen, så att de som frilansar eller jobbar tillfälligt inte hamnar utanför. Även konstnärer måste kunna få ersättningar. Det finns en tredje anställningsform i dans-, teater-, och musikallianserna, som mellan uppdrag ger ersättningar, men där finns ännu inte så många personer, så de vanliga systemen måste kompletteras.

Ni vill ha en nationell myndighet för folk- och amatörkultur.

– Ja, jämför med Folkbildningsrådet för folkbildningen. Vi vill ha något liknande för amatörkulturen, där över 600 000 svenskar deltar. Nu organiserar man sig i den ideella kulturalliansen för att kunna dra nytta av regionaliseringen. Vi ser behovet.

Vad tycker V om spjutspetskultur?

– Den är viktig. Vi ska värna de nationella institutionerna, till exempel opera.

Annan viktig fråga?

– Som sagt prioriterar vi en kulturlag, samt kultur för barn och unga. Det senare inkluderar till exempel Unga Klara som nationalscen och en satsning på kulturskolor.

Vad brister mest hos alliansen?

– Att de har tappat tempo, och talat för mycket om entreprenörskap. Även om de säger att kulturen har egenvärde, är det i praktiken underordnat.

Vad är svårast att enas med S och MP om i kulturpolitiken?

– Jag är entusiastisk, och du får vänta på svar på sådan fråga.