I förra veckan meddelade Biografbyråns chef Gunnel Arrbäck att hon avgår i protest mot att filmcensuren inte avskaffas. Biografbyråns uppgift är att granska alla filmer som visas offentligt, även filmer gjorda av barn. Reklamfilm är den enda filmgenre som inte behöver förhandsgranskas.

I Sverige finns 19 regionala resurscentrum som bland annat hjälper barn och ungdomar att göra film i skolorna. De flesta brukar samla ihop ungdomarnas filmer och anordna en filmfestival på en riktig biograf åtminstone en gång om året. Enligt lagstiftningen måste även dessa filmer skickas in till Biografbyrån för granskning, något som många filmpedagoger upplever som orimligt och svårt att genomföra rent praktiskt.

–Det finns inte en chans att hinna skicka in alla filmer till Biografbyrån. Ungdomarnas filmer blir ju ofta klara dagen innan de ska visas, säger Ulf Nordström, chef för Film i Värmland.

Han löser det genom att ansöka om dispens för festivalen Film­örnen som hålls i Karlstad varje år, men för att få dispens måste man sätta en generell 15-årsgräns för alla filmer på festivalen.

–Vi har ju filmskapare som är under 15 år som inte kan se sina egna filmer när de ska visas på bio. Det är inte så himla lyckat, men jag vill hålla mig inom lagens ramar.

Birgitta Olsson, som är film­pedagog i Halland, berättar att hon inte skickar in filmerna till Biografbyrån och inte heller söker någon dispens för den filmfestival de anordnar.

–Jag har helt enkelt förträngt det, trots att jag vet att det är ett lagbrott. Att ungdomars filmer inte ska kunna ses av andra ungdomar utan att gå igenom censuren är absurt.

Inte ens Biografbyråns biträdande direktör Erik Wallander tycker att situationen är optimal. Av de cirka 1200 långfilmer, kortfilmer och trailrar som granskas varje år är ungefär 400 kortfilmer gjorda av ungdomar. För ett par år sedan var siffran 60–70 filmer. Många av de regionala resurscentrumen visar omkring 100 filmer om året offentligt, en siffra som tyder på att en stor del av filmerna som visas aldrig når Biografbyrån.

–Vi uppmärksammade kulturdepartementet på det här problemet redan för tre år sedan. Om alla barn och ungdomar som gör film med hjälp från resurscentrumen skickade in dem till oss skulle vi bli överhopade med jobb, säger Erik Wallander.

Ingegerd Häller, departementssekreterare på kulturdepartementet, förklarar att man känner till frågan men inte har hittat någon lämplig lösning:

–Vi har förstått att det här upplevs som ett hinder bland dem som gör film i skolorna. Sam­tidigt har vi lagen att rätta oss efter, och den är ganska tydlig på den punkten att alla filmer som visas ­offentligt ska granskas.

Riksdagsledamoten Dan Kihlström, kd, har gjort sig känd som en engagerad försvarare av Biografbyråns verksamhet. Även han medger dock att just den här situationen är underlig.

–Saker och ting förändras ju. När den här lagen skrevs var det kanske inte lika vanligt att barn och ungdomar gjorde film som det är idag. Den kanske skulle behöva ses över nu.