En präst på besök i Stockholm skrev en gång att den fria företagsamhetens bidrag till det gemensamma välståndet i ett samhälle kunde förstås genom en jämförelse med havet. Alla medborgare står som vattenpelare bredvid varandra. Alla är fria att verka för sitt eget välstånd. Den styrka den ena bygger, hjälper till att bära upp de andra. Den svaghet den ena lider, bidrar omvänt till att dra ned närstående. Försök att pressa sin ställning högt över andra, underförstått på otillbörliga sätt såsom genom monopol, kräver väldiga ansträngningar som suger upp kringliggande vatten. Att sådana försök också är onaturliga visar sig i att de ändå brukar läcka.
Liknelsen gjordes 1765, av kaplanen i Nedervetil i Österbotten Anders Chydenius, i en skrift han författade som riksdagsman i den tidvis uppskruvade debatten om handelsrättigheter för landets städer. Liknelsen gjordes elva år innan ”The Wealth of Nations” gavs ut av Adam Smith, mannen som har tillskrivits den flitigt omtalade liknelsen med den ”osynliga
handen”, vilken liksom Chydenius havsvattentryck ger ett högt allmänt välstånd och plattar ut försök till ekonomisk övermakt.
Anders Chydenius växte upp och dog i norra Österbotten. Frånsett några avstickare verkade han också där, i vad som då var Sverige-Finlands ytterkanter. Förutsättningarna för ett värv i spetsen för samhällsomdaningen hade kunnat vara bättre. Ändå var Chydenius värv just detta. Han arbetade för näringsfrihet och frihandel, för tryck- och religionsfrihet, för förfördelade gruppers rättigheter och för sjukvård för allmänheten.
Vissa har menat att Chydenius med sin förening av övertygelse och politisk handling rentav var en förgrundsfigur för liberalismen, en man som ödet lät födas i lilla Sverige-Finland hellre än ett Storbritannien eller Frankrike där han förmodligen hade blivit mer firad. I år är det 200 år sedan Chydenius dog.
Anders Chydenius föddes 1729. Efter undervisning i hemmanejden kom Chydenius till Åbo och senare Uppsala för studier i bland annat teologi, filosofi och
naturvetenskaper. Som Åbohistorikern Pentti Virrankoski visade i boken ”Anders Chydenius - demokratisk politiker i upplysningens tid” (1995) kom Chydenius under studierna i kontakt med de upplysningstankar som strömmade genom Europa, tankar som kom att påverka Chydenius livet ut.
Den första politiska fråga där Chydenius gjorde sina åsikter mer offentligt kända, behovet av frihet för utrikeshandeln, var central i hans hemtrakter. Genom dåtidens förfarande med stapelrättigheter hade endast några få av rikets städer rätt att handla direkt med utlandet. Chydenius hade märkt hur detta slog mot näringsidkare i Österbotten, där inga stapelstäder fanns.
När det nalkades länsmöte i Gamla Karleby 1763 blev den 34-årige kaplanen i Nedervetil ombedd att skriva ett memorial mot stapeltvånget, som kom att röna stor uppskattning. Efter hand började han få ett namn för sin framåtanda och vältalighet, och 1765 valdes han till de österbottniska kaplanernas representant i prästståndet vid riksdagen. Väl i huvudstaden
utgav Chydenius snabbt sin första skrift som ledamot - om just stapeltvånget. Förutom de orättvisa nackdelar tvånget medförde menade Chydenius att ordningen orsakade snedvridningar i rikets ekonomi. Merkostnader och flaskhalsar skapades, framför allt till förmån för de stora handelshusen i Stockholm.
Chydenius och de andra reformivrarna belönades med framgång redan vid samma riksdag. Efter ett strävsamt övertalningsarbete kunde de tre övriga stånden överrösta borgarna, och fyra österbottniska städer fick stapelrättigheter. Övriga städer fick lov att handla med utlandet så länge de lastade sina varor i någon av dessa.
I en ny skrift senare under samma vår, ”Källan Til Rikets Wan-Magt”, följde Chydenius anonymt upp sina tankar i ett angrepp på en annan del av utrikeshandelns reglering, produktplakatet från 1724. Skriften var i praktiken ett rop på utrikeshandelns frigivande. Skriften väckte häftigt gensvar i huvudstaden och Chydenius blev ett känt namn i dess politiska kretsar. Virrankoski återger en
samtida smädesdikt: ”Till Spanien alla finnar gå / Så framt Chydenius får rå / och Stockholm får stå, se uppå / på 65 års riksdag”. Men den politiske nybörjaren Chydenius lät sig inte avskräckas. Under sommaren gav han ut en samlad redogörelse för sin ekonomiska åskådning, ”Den Nationnale Winsten”. Skriften tog sin utgångspunkt i att det var en grundläggande nödvändighet med en öppen och fri ekonomi.
Chydenius ekonomiska tänkande avspeglades i hans arbete med flera sakfrågor. En var att yrka på friställning av den hårt reglerade landsbygdshandeln. En annan var att verka för den enskildes förmåga att råda över sin egen arbetskraft, bland annat i skriften ”Tankar om Husbönders och Tienstehion:s Naturliga Rätt” från 1778. Ytterligare en var att i riksdagen driva igenom slopandet av vissa subventioner till fiskenäringen.
Den fråga där Chydenius själv spelade den viktigaste rollen i att skapa verklig förändring gällde tryckfriheten. Anländ till riksdagen 1765 blev han kvickt insatt i denna fråga, som en rad
radikaler hade drivit utan framgång vid föregående riksdag 1760-62. Chydenius skrev tidigt det memorial som kom att ha en avgörande verkan i att ge praktisk form åt förslaget och övertyga många tvivlare; han var också ledande i det löpande arbetet med att driva frågan. Chydenius pläderade inte enbart för det tryckta ordets frihet, utan även för avskaffande av all censur utom den andliga, samt för det för tiden mycket ovanliga förslaget om allmänna handlingars offentlighet.
Mitt i mödorna råkade den stridbare kaplanen i trångmål. När han gav ut en skrift som kritiserade en växelkursreglering som hans eget parti stödde menade många att Chydenius hade brutit mot lagförbudet att kritisera fattade riksdagsbeslut. Historien slutade med att Chydenius under sommaren 1766 uteslöts ur riksdagen, en återkommande bot vid tiden. Åter i norra Österbotten kunde han emellertid se att tryckfrihetsärendet hade drivits så väl att den slutgiltiga texten såsom stadfäst genom kungens förordning i december 1766 i allt
väsentligt överensstämde med hans förslag. Till sitt innehåll var förordningen oöverträffad i sin internationella samtid.
En fjärde politisk fråga Chydenius verkade för var religionsfriheten. Frågan kom upp vid riksdagen 1778-79. Tanken att vind för våg upplåta åt var och en att tjäna Gud efter eget tycke var mycket främmande för flertalet av Chydenius ståndsbröder. I Chydenius fann emellertid Gustav III, som i slutändan sannolikt var den som såg till att driva igenom ett beslut, en välvillig och orädd bundsförvant. Ansatsen var begränsad, i det att förslaget bara gällde till riket inflyttade kristna. Samtidigt anförde Chydenius det allmängiltiga skälet att religiös övertygelse inte kunde eller borde vinnas med tvång.
Näringsfrihetens nytta talade också för. Om lagen inte tillät utlänningar att följa sin tro skulle det bli svårare att locka invandrare som kunde vara av stort värde för rikets välstånd. På kort tid vanns alla ständer utom prästerna med, varför riksdagen kunde uppdra åt regeringen att
utforma och besluta en lag i saken. Religionsfrihetsförordningen som förkunnades två år senare var i sitt starka symbolvärde långtgående i internationell jämförelse.
1792 blev Chydenius riksdagsman en tredje och sista gång. I stort höll han sig dock mot slutet av sitt liv till angelägenheterna i hemtrakterna, särskilt församlingen i Gamla Karleby, som han liksom sin far småningom blev kyrkoherde i. Han gav inga tecken på att ha ångrat sin samhälleliga gärning eller sina frisinnade tankar.
Som Virrankoski redovisade i sin bok påverkades Chydenius från tidiga år av flera strömningar, särskilt av naturrätten och den kristna pietismen. Han tog starkt intryck av utländska och svenska upplysningstänkare, vilket han själv omnämnde vid många tillfällen. Flera av de frågor Chydenius drev under sitt liv hade många anhängare före honom. Stapeltvånget var en stor missnöjeskälla i Österbotten redan under hans barndom.
Andra uppslag var han en mer ensam förespråkare av. Flera av Chydenius inspirationskällor och
meningsfränder var mot avskaffandet av censuren. Mycket av hans ekonomisk-teoretiska tänkande var i grunden också hans eget. Den lockande jämförelsen med Adam Smith är missvisande; de båda frihetsivrarna utvecklade sina tankar oberoende av varandra, i Chydenius fall sannolikt utifrån strömningar som låg i luften utan att ha uttalats fullt ut.
I och med frihetstidens slut gick den egentliga politiska oppositionen som företeelse nära nog i ide (något Chydenius själv fick märka mot slutet av sitt liv) fram till mitten av 1800-talet. När den politiska liberalismen blev ett uttalat begrepp och Chydenius återupptäcktes mot 1800-talets slut (mycket genom E G Palméns utgåva 1880 av Chydenius skrifter) framställdes Chydenius som närmast liberal. I inledningen till ”Liberala pionjärer” (2002), ett samlingsverk som skissade porträtt över tio tidiga liberaler från mitten av 1800-talet och framåt, skrev Håkan Holmberg att Chydenius ”utan reservationer kan räknas som upphovsmannen till den liberala traditionen i både
Sverige och Finland”.
hydenius själv satte inget särskilt namn åt helheten i sitt tänkande. Samtidigt tror jag att hans arbetes främsta förtjänst låg just i denna helhet. Medan andra avhandlade friheten i filosofiska eller moraliska ordalag, eller inriktade sig på enstaka frågor, upprättade Chydenius ett frihetligt sammanhang i den praktiska, samhälleliga verkligheten. I allt från företagande till offentlig förvaltning, från det talade ordet till religiös övertygelse, gynnades samhället bäst om den enskilde bäst fick gynna sig själv. Grundsatsen gällde alla: ”När den ringaste undersåte [...] med lika fria händer som den yppersta jemte det Allmännas söka sitt eget väl, då bör det först heta frihet.” Denna frihet var i sin tur grunden all maktutövning vilade på. ”Kronan är ju för undersåtarenas, men ingalunda undersåtare för Kronans skull”, anförde han i ett sammanhang – i en tid då få ifrågasatte att statsmakterna svarade endast inför sig själva .
Chydenius har detta minnesår fått påtaglig uppmärksamhet i Finland, mycket genom Anders Chydenius-stiftelsens och Chydenius-institutets insatser. I hans hemtrakter återuppsattes pjäsen ”Näver-Ant” – en anspelning på de lovord den praktiske Chydenius skänkte nordamerikanska näverbåtar i en tidig skrift. Här i Sverige avser Chydenius-stiftelsen att bland annat hålla ett seminarium om Chydenius i höst i samarbete med den svenska riksdagen.
Det är rimligt att Anders Chydenius förlänas samma uppskattning i det Sverige han träget sökte och förverkligade samhällsvinster för, som i det Finland han hade varit medborgare i i dag.
Och hur står sig Chydenius tankar i dagens Sverige? Många av hans trossatser har förverkligats. Det vi i dag kallar marknadsekonomi har slagit rot. Frihandel är ett brett ideal. Den ständiga granskningen av maktutövningen genom ombudsmän, allmänhet och medier bidrar till att upprätthålla folkets makt. Å andra sidan har Chydenius anmodan om en liten stat – i syfte att ej hindra nyttan av den fria mänskliga fliten – inte infriats. Det nödvändiga ohindrade sambandet mellan arbete och förtjänst har delvis brutits genom ett betydande skattetryck. Näringsfrihet råder, men kan sägas vara åtföljd av ett avsevärt antal av de ”förordningar, deras förklaringar, undantag och tillämpningar” som Chydenius varnade skulle ”binda näringarna”. Anders Chydenius var kanske före också sin eftervärld.
Henrik Bergquist
är departementssekreterare
i utrikesdepartementet.
