Joel Osteen.
Foto: Scanpix
Bland de över 500 träffar man får under kategorin ”Motivation och självkänsla” hos internetbokhandeln Adlibris finns ”Attraktionslagen” av amerikanerna Ester och Jerry Hicks. Lagen sägs vara universums mäktigaste, men det handlar inte om gravitation utan om föreställningen att likheter dras till varandra. Lär du dig förstå lagen, skriver ICA Bokförlag – som låtit översätta påfallande många titlar i det här litterära skymningslandet – så begriper du ”äntligen orsaken till praktiskt taget allting som någonsin har hänt i ditt eget och dina närståendes liv. Boken hjälper dig att /…/ få allt du någonsin kan önska dig!”.
Skälet är att attraktionskraften sägs verka också genom tankar. Tänker vi positivt och tillräckligt intensivt på något så kommer det till oss, vare sig det gäller hälsa, ett nytt arbete eller en diskmaskin.
Liknande saker lärs ut i boken och filmen ”The secret” av den australiska tv- producenten Rhonda Byrne. Boken har sålts i miljoner exemplar. ”Du kan få, göra eller vara precis vad du vill”, får läsaren veta. ”Tankar blir ting.”
I det här sammanhanget är positivt tänkande alltså inte detsamma som en optimistisk livssyn, utan snarare ett slags magi, föreställningen att man kan påverka verkligheten genom att tänka rätt medelst positivt tunnelseende.
Böckerna ovan är bara ett par exempel från det omfattande positivt tänkande-segmentet av den svällande självhjälpsindustri som med böcker, filmer, tv-program, tidningar, seminarier, väckelsemöten, föreläsare, motivationskonsulter, schamaner, coacher och inernetbaserad terapi omsätter mångmiljardbelopp på att lova oss genvägar till det så kallade livspusslets lösning. Vi erbjuds metoder för att uppnå självförverkligande och lycka. I självhjälpsvärlden tycks man glömma att villkoren för det mänskliga livet har sina mörka sidor – och att vi behöver andra människor. Det mesta är inriktat på dig, dina känslor, dina önskningar, dina behov.
Positivt tänkande lockar många självhjälpsentreprenörer. I ”En klagofri värld. Sluta klaga och börja leva ditt liv som du alltid har önskat det” presenteras den amerikanske predikanten Will Bowens metod för att på 21 dagar göra sig kvitt negativa och kritiska tankar. Knepet är att flytta ett armband från den ena handleden till den andra varje gång man kommer på sig med att klaga över något.
Men positivt tänkande har också en djupgående betydelse för politik, ekonomi och sociala förhållanden, vilket den amerikanska författaren Barbara Ehrenreich belyser i sin uppmärksammade bok ”Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” (Leopard förlag, recenserad av Kaj Schueler 17/8). Ehrenreich hävdar bland annat att USA:s finanskris till stor del kan skyllas på påbjuden optimism och positivt tänkande, vilket egentligen har sin grund i en fundamental osäkerhet. Det är fråga om en massillusion, eller kanske snarare en ideologi, som gör människor rädda för att utrycka tvivel och framstå som negativa. Det resulterar bland annat i beslutsfattande baserat på önsketänkande, oförmåga att förutse misslyckanden och avskedanden av anställda som inte ler och håller med – vilket hände hos bland annat Lehman Brothers innan korthuset föll.
Det positiva tänkandets starka ställning i USA förklarar Ehrenreich historiskt med motståndet mot 1800-talets stränga puritanska idéer och ur vilket Christian Science-rörelsen uppstod. Den lärde att den materiella världen är en illusion, det är bland annat tanken och godheten som är verkliga, vilket innebar att problem och umbäranden kan ”tänkas bort”. Och på motsvarande sätt kan det önskade ”tänkas fram”. Liksom kalvinisten måste nedkämpa syndiga tankar, drivs den positivt tänkande att blockera kritiska impulser.
Att positivt tänkande har slagit an så starkt i näringslivet kan förklaras med att här är en tankemodell som å ena sidan inbjuder till djärvhet och framåtanda och håller folk på gott humör, men som å andra sidan lämpar över ansvaret på den enskilde när det går fel. Den som känner berättigad ilska över att vara ett offer i en kasinoekonomi uppmanas att se det som en möjlighet till nystart. Det var sådana käcka och kränkande uppmaningar efter en bröstcancerdiagnos som fick Barbara Ehrenreich att börja dissekera positivt tänkande-kulturen.
I Sverige skriver bland annat Kay Pollak i storsäljaren ”Att välja glädje” att ”hur jag väljer att reagera på omständigheterna – det valet är mitt”. I boken ”You can heal your life” går Louise Hayes ännu längre: ”vi skapar själva varje sjukdom i vår kropp”. Akne, till exempel, beror på att man ”inte accepterar sig själv”, och den ”troliga orsaken” till aids är att man känner sig ”sårbar och utan hopp”.
I USA är självhjälpsgenren gammal, kanske på grund av ett sjukförsäkringssystem som gjort att självhjälp är den enda hjälp många kan påräkna. I Sverige öppnade Wayne Dyers ”Älska dig själv” från 1979 dammluckorna för en lång rad efterföljare som utlovar hjälp med varje tänkbart livsproblem. Idag lider Dyer av leukemi men predikar fortfarande enligt tidningen The Guardian sin framgångsfilosofi: ”Det enda du behöver göra är att ändra din föreställning om dig själv. Du kan föreställa dig själv som botad. /…/ Du behöver bara ta till dig Känslan av den uppfyllda önskningen.”
Även om titlar som ”Tänk dig smal”, ”Sluta åldras nu!” och ”Bli kvitt din stress på tio minuter” väcker skepsis, så kan de också tända ett förnuftsvidrigt hopp om enkla lösningar på komplexa problem. Människors vilja att tro också på uppenbart överdrivna löften är ett fundament för självhjälpsindustrin. Talarförmedlingarna har i sina stall horder av mer eller mindre kända personer som engageras för att berätta för oss hur vi kan förbättra våra liv. Ofta handlar det om motivation i underhållande tappning för de tiotusentals anställda från företag och offentlig sektor som utgör huvuddelen av seminarieindustrins publik. Här finns inget utrymme för råd av typen ”du skulle må mycket bättre om du bara slutade försöka vara lycklig”.
Självhjälpslitteraturen befolkas till stor del av stereotyper, vilket Anna Åkesson visat i magisteruppsatsen ”Mars och Venus i bokhyllan. En analys av mans- och kvinnoroller i självhjälpsböcker” (Centrum för genusvetenskap, Lunds universitet, 2006). Normen är riddaren och prinsessan i form av det västerländska, heterosexuella paret. Klichéerna underlättar och förtydligar fallbeskrivningarna men ger enligt Anna Åkesson en skev bild av verkligheten.
Självhjälpsgenren gränsar till ledarskaps- eller managementlitteraturen, som numera inriktas mer på chefens karaktär och relation till underlydande än på organisatoriska frågor, en spegling av rollskiftet från administratör till ”ledare”. Dale Carnegies ”Hur man vinner vänner och inflytande” från 1936 är en genreklassiker med handledning för chefer i hur man manipulerar sina underlydande.
Kanske kan självhjälpsindustrins tillväxt delvis förklaras av att vi i en sekulariserad och individcentrerad eller narcissistisk kultur så att säga själva måste skapa vår identitet, istället för att som förr födas in i ett sammanhang präglat av bland annat religion, tradition och klass.
Den vilsenheten kanske bidrar till fenomenet att även naturliga reaktioner på prövningar som normalt ingår i livet allt oftare stämplas som psykiska sjukdomssymtom, som till exempel depression (se Fredrik Svenaeus “Manualen som tog sorgen ifrån oss”, Under strecket 27/8, 2010). I Sverige tar idag omkring en halv miljon människor antidepressiva preparat, samtidigt som nationen paradoxalt nog alltid hamnar i det absoluta toppskiktet vid jämförande mätningar av livskvalitet. Är det tack vare psykofarmaka som så många säger sig vara mer eller mindre tillfreds med sakernas tillstånd?
Framväxten av KBT, kognitiv beteendeterapi, har alstrat en lavin av självhjälpsböcker. Här handlar det om att förändra negativa tankemönster som leder till oönskade beteenden. Till skillnad från psykoanalysen är KBT vetenskapligt dokumenterad och bygger på samma vetenskapssyn som neurobiologin. KBT:s framgångar har givit självhjälpen inom samma fält ett fundament av vederhäftighet som dess anhängare knappast hade vågat hoppas på, och har också varit till glädje för de läkemedelsföretag som säljer antidepressiva preparat.
Också kring så kallad positiv psykologi finns en rik bokflora. Den har kallats den nya lyckovetenskapen, har fått stort genomslag och ses som en gåva av många i självhjälpsbranschen som saknat något slags vetenskapliga rön att luta sig emot. Enligt tidskriften Modern Psykologi föddes den år 1998, då ordföranden för American Psychological Association, professor Martin Seligman, bestämde sig för att bana ny väg inte bara för sig själv, utan för psykologin som vetenskap. Idén var att man istället för att fokusera på sjukdomstillstånd skulle intressera sig för hur man bygger upp det bästa i livet. Företrädare för terapiformen vill inte att den sammanblandas med positivt tänkande, man rekommenderar inte patienterna att ”tänka bort” motgångar och sorger, utan att vinnlägga sig om sådant som att visa tacksamhet, odla nära relationer och hamna i ”flow”.
Ehrenreich påpekar att en av de viktiga bidragsgivarna till Martin Seligmans Positive Psychology Center är The Templeton Foundation, mest känd för att verka för att i skolan jämställa religion med vetenskap och etablera ”intelligent design” som ett alternativ till evolutionsläran. Den konservativa religiösa förbindelsen visar sig också i att positivt tänkande gärna ges skepnad av teologi.
Bland USA:s alla tv-predikanter är ”framgångsevangelisten” Joel Osteen typisk. Hans publik är så stor att han har blivit en politisk maktfaktor som bland annat inbjudits till president Obama i Vita huset, och hans första bok sålde i över fyra miljoner exemplar.
Osteens Lakewood Church i Houston, Texas, ett ombyggt stadion som rymmer 16000 personer, är en megakyrka som tar emot 45000 besökare per vecka och vars tv-sända föreställningar ses av cirka tio miljoner amerikaner samt ett okänt antal miljoner människor i över 100 andra länder. Här finns nästan inga religiösa symboler, inte ens ett kors, bönen har ersatts av positivt tänkande i en show med materiell framgång som mål: Gud vill göra dig rik!
Osteen och hans hustru har välsignats med en stor förmögenhet, och för de inte lika välbeställda mötesdeltagarna predikas att det ligger i deras makt att besluta sig för att bli lyckliga och rika. Osteen uppmanar församlingen att göra sig av med negativa känslor och tänka och uttala positiva tankar.
Barbara Ehrenreich skriver övertygande om självhjälpsgeschäftet och riskerna med ensidigt positivt tänkande. Fenomenet är tydligast i USA men har spritt sig över världen, och törsten efter fler teorier och råd om hur man blir framgångsrik och lycklig är kanske i en mening osläcklig. För det kan ju vara så att floden av självhjälpsmaterial och lyckorecept suggererar oss till att ha överdrivna eller rent verklighetsfrämmande förväntningar på livet.
En kärnfull diagnos av tillståndet levererades av Tony Sopranos ryska älskarinna i ett avsnitt av tv-serien: ”Det är felet med er amerikaner”, sa hon, ”ni tror att inget ont kan hända er, medan alla andra tror tvärtom.”
