I dag hade Askungen inte behövt drömma om en bal på slottet. När styvsystrarna är ute och roar sig skulle hon kunna passa på att låna deras dator, logga in på en dejtingsajt och söka efter sin drömprins på internet. Eftersom Askungen är såväl smärt som vacker och prinsen fager och välbärgad finns det, enligt ny forskning på området, goda chanser att de hade hittat varandra även på nätet. De hade i varje fall inte varit ensamma om att söka lyckan online. Flera hundra tusen svenskar är i dag medlemmar på en dejtingsajt och de blir allt fler. Internetdejting är en av få tjänster på internet som det visat sig möjligt att ta betalt för och branschen hade i Sverige förra året en omsättning runt 100 miljoner kronor, enligt uppskattningar av tidningen Internetworld.
Nätdejting fungerar i stort sett som en elektronisk kontaktannons. En vanlig variant är att användaren får fylla i uppgifter om sig själv, bostadsort, kön, ålder, längd, vikt, yrke, om man röker och vad man söker hos en partner etcetera. Till detta kan man lägga foton samt skriva en fri beskrivning av sig själv. Dessutom finns ett system för att utbyta meddelanden med personer som man fattar intresse för. Allt detta kompletters med möjligheten att söka efter tänkbara dejter, till exempel icke-rökande, högskoleutbildade kvinnor mellan 25 och 30 år bosatta i Malmö.
I takt med att fenomenet växt har även forskare börjat intressera sig för internetdejting. Genom att användarna lämnar elektroniska spår efter sig varje gång de går in på någons sida eller skickar ett meddelande ges det goda möjligheter att samla in data om människors preferenser och beteenden när de söker efter en partner. Två ekonomer och en psykolog, Günter J Hitsch, Ali Hortaçsu och Dan Ariely, presenterar i ett working paper från Chicagouniversitetet, What Makes You Click: An Empirical Analysis of Online Dating, en studie av partnerval och matchning bland 23 000 användare på en amerikansk dejtingsajt. De har haft tillgång till information om vad användarna har skrivit i sina annonser, vilka annonser de tittat på, vilka som har skickat och mottagit meddelanden och även om användare har utbytt telefonnummer eller e-postadresser. För att få ett mått på hur attraktiva sajtens användare var lät de bedömare poängsätta presentationsbilderna.
Vad kan deras studie säga oss om nätdejting och partnerval?
Den första slutsatsen är att det råder en hård konkurrens. Precis som många besvikna människor återfinns på nattbussen efter krogen kommer många inte att lyckas på nätet heller. 55 procent av alla män och 20 procent av alla kvinnor blir inte kontaktade av någon. Som i världen utanför internet är det männen som är mest aktiva och initierar flest kontakter. Kvinnor mottar i genomsnitt meddelanden från 12,6 olika män medan motsvarande siffra för män är 2,6.
Att vara vacker är, föga förvånande, en fördel. Ju vackrare man är desto fler tar kontakt med en. Utseende är för såväl kvinnor som män den viktigaste egenskapen för att lyckas i sin internetdejting. Något förvånande kanske, med tanke på att det ofta hävdas att nätdejting gör det möjligt att först och främst fatta tycke för en persons inre kvaliteter. För män är det dessutom bra att vara lång. Flest meddelanden får män som är drygt 190 cm långa. Kvinnor bör däremot inte vara alltför långa, mellan 160 och 173 cm är bäst. En intressant aspekt gäller vilket BMI (Body Mass Index, som anger relationen mellan vikt och längd enligt formeln kroppsvikten i kg dividerat med den kvadrerade längden i meter) som är optimalt för att bli kontaktad av så många som möjligt. För kvinnor är optimalt BMI 17. Detta värde är lågt och motsvarar närmast kroppen hos en fotomodell. Motsvarande värde för män är 27, vilket enligt WHO:s definitioner motsvarar lätt övervikt, med ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Varken för kvinnor eller män är det alltså optimalt att befinna sig i normalzonen 18,5-25.
Att vara rik är som man en stor fördel: ju högre inkomst desto fler kvinnor som tar kontakt. För kvinnor är sambandet mellan inkomst och framgång i stället U-format. Att tjäna lite är inte bra, men det är inte heller bra att ha en alltför hög inkomst. På liknande sätt förhåller det sig med utbildning. Män tjänar på att ha en hög utbildning, för en kvinna är det är inte bra att vara alltför utbildad. Att kvinnor i större utsträckning än män föredrar en partner med hög socioekonomisk ställning är något som har fastställts i mängder av tidigare studier.
För den som vill maximera sina chanser att finna kärleken på nätet bör den optimala annonsen se ut på följande sätt. En man bör ange att han har en inkomst på två miljoner kronor eller mer, är drygt 190 cm lång, väger runt 100 kg, har mellanlångt brunt hår, är universitetsutbildad, arbetar som jurist och är ute efter ett fast förhållande. Motsvarande annons för en kvinna bör rapportera en längd om 160-172 cm, en vikt mellan 43 och 51 kg beroende på hur lång hon är, långt blont hår, att hon läst några år på college och är ute efter ett löst förhållande. Annonsen kompletteras sedan med ett foto som framställer henne i så god dager som möjligt.
Uppfyller man inte kriterierna går det alltid att överdriva sina kvaliteter en smula och fotot går att förbättra i Photoshop. Människor är som bekant inte alltid ärliga på internet. Med tanke på att bara en procent uppger sig se sämre ut än genomsnittet och att 3,5 procent av användarna uppger sig tjäna mer än en och en halv miljon kr per år, jämfört med färre än 0,1 procent bland internetanvändarna i städerna där undersökningen gjordes, kan man fråga sig om dejtingsajter främst lockar de vackra och rika eller om det måhända är så att människor inte är riktigt sanningsenliga i sina kontaktannonser. Det senare är nog rimligare att anta. Människor på en dejtingsajt ljuger i samma utsträckning som de antar att andra på sajten gör det. Det hela är ett strategiskt spel där det straffar sig att medge att man är fattig och ful om andra i samma situation inte gör det.
Även om anonymiteten och bristen på ett socialt sammanhang påstås göra det lättare att
överdriva sina attribut på internet bör man dock inte glömma att smink, högklackade skor och dyra märkeskläder är vanligt förekommande vid partnerjakt på krogen. Att smala kvinnor lyckas bättre kanske kan utläsas av att kvinnorna på sajten är några centimeter längre och väger klart mycket mindre än sina medsystrar i samhället i stort. Kvinnor mellan 40 och 49 år säger sig väga hela nio kilo mindre. Kvinnor föredrar långa män och männen säger sig också vara tre centimeter längre än amerikanen i allmänhet.
Om detta beror på att användarna ljuger eller om det finns en urvalseffekt och att främst långa och smala väljer att lägga ut längd och vikt i sina annonser går dock inte att se.
Som bekant krävs det två för att dansa tango. Det räcker inte med att man själv är intresserad av någon. Denna någon måste ju vara intresserad tillbaka för att en matchning ska ske. Det är inte alls säkert att människor försöker sig på att få en partner som de bedömer vara över ens nivå. Det är jobbigt att bli avvisad och oattraktiva män kommer därför kanske inte ens att ta kontakt med mycket attraktiva kvinnor, vilket skulle kunna jämföras med föreställningen att färre män vågar sig fram till mycket vackra kvinnor på krogen än kvinnor med mer genomsnittligt utseende. Ett sådant strategiskt beteende finns det dock inga belägg för i denna studie. Även oattraktiva män kontaktar attraktiva kvinnor. De får givetvis färre svar, men det finns ändå en viss chans att få ett svar. Med tanke på att det inte är särdeles ansträngande att skriva ett mejl och att distansen och anonymiteten på internet gör det mindre psykologiskt kostsamt att bli avvisad, är det kanske heller inte konstigt att många faktiskt försöker.
Ett av de mest etablerade resultaten i forskningen kring partnerval är att människor attraheras av personer som är lika dem själva. Detta visar sig i att par är mycket mer lika varandra än vad människor i allmänhet är, något som benämns homogami. Detta gäller såväl fysiska som sociala attribut: längd, utbildningsnivå, social status, lungvolym – lika barn leka bäst. Den populära föreställningen att motsatser attraherar varandra finner föga stöd. Främst är det de sociala faktorerna som överensstämmer. Det har tvistats om vad detta beror på. Dras man till personer som befinner sig i samma sociala position eller är det kanske så att man mest träffar människor på samma sociala nivå? Arbetsplatser, barer och boende är ofta socialt segregerade och människor umgås mest med sina likar.
På nätet finns dock inte denna begränsning. Här kan man träffa vem som helst. Det visar sig dock att även på internet attraheras människor främst av dem som liknar en själv. En matchning har i studien definierats som att telefonnummer eller e-postadresser utbytts, det vill säga när steget är taget för att logga ut och träffas på riktigt. Utbildningsnivå och inkomst är mycket mer lika för dem som har utbytt kontaktinformation än för sajtens användare i allmänhet. Även fysisk attraktion är positivt korrelerad. Vackra människor matchar med andra vackra människor. Rika män tenderar dessutom att matcha med vackra kvinnor, men inte tvärtom. För den sköna Helena finns chansen att fånga en välbärgad partner, men det är svårare för Adonis. Homogami går också att se beträffande etnicitet. Det förekommer få matchningar mellan människor med olika etnicitet, särskilt är det kvinnor som ogärna vill träffa någon av annat etniskt ursprung.
Att undersöka matchning på dejtingsajter är inte bara av akademiskt intresse, även sajterna själva har nytta av att utvärdera matchningen för att kunna erbjuda bättre produkter till sina kunder. En del sajter kompletterar sina tjänster med matchmaking. Utifrån resultatet av ett personlighetstest matchas man ihop med personer som enligt företagets algoritmer är lämpliga partners. Längst har utvecklingen gått i USA där det till och med blossat upp strider mellan olika sajter, dels om det alls är möjligt att använda tester för att matcha människor och dels om hur testen i så fall ska utformas. Flera sajter har låtit publicera studier över sina matchningsresultat och dessa studier har i sin tur kritiserats av konkurrenterna för att vara missvisande och dåligt vetenskapligt underbyggda. Debatten lär gå vidare innan en standard för matchmaking på nätet kan etableras.
Slutligen kan man fråga sig hur nätdejtingen påverkar våra relationer. Några slutsatser går ännu inte att dra utifrån forskningen, men det har påståtts att internetdejting riskerar att leda till att våra relationer blir ytligare. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det intressant att fundera över hur partnermarknaden förändras. Internet sägs ju leda till en större transparens och bättre fungerande marknader genom att sökkostnaderna minskar, det är lättare att hitta och jämföra olika alternativ. På en dejtingsajt finns tillgång till information om tiotusentals potentiella partners. Här, om någonstans, finns möjligheten att göra det perfekta valet. I den tyska tidskriften Stern fanns nyligen en artikel om partnerval där en man förklarade hur han hade hittat sin drömfru. Efter att han gjort slut med sin dåvarande flickvän aktiverade han ett konto på en dejtingsajt, sökte på sajten och mejlade 20 tänkbara kandidater. Svar kom in och det var en kvinna som föreföll särskilt intressant. Han googlade på hennes namn och vad som dök upp – studier i USA, doktorstitel och bra arbete – tilltalade honom och de började träffas. Sex månader senare friade han, efter att under en joggingtur ha gått igenom checklistan för att fastställa att de verkligen var de rätta för varandra. Om de likt Askungen och prinsen därefter levde lyckliga i alla sina dagar förtäljer dock inte historien.
