Har du någonsin funderat på att mörda någon? Svarade du ja kan du andas ut. Det är nämligen högst normalt. Undersökningar visar att närmare 90 procent av oss har haft fantasier om att mörda någon. De flesta nöjer sig förstås med att låta fantasierna förbli just fantasier, men driften att döda finns inom oss alla.
Detta enligt evolutionspsykologen David Buss, som i The Murderer Next Door: Why the Mind is Designed to Kill (Penguin, 288 s) tar sig an att utforska mördandets psykologi. Utifrån en FBI-databas över mer än 400 000 mordfall, rättspsykiatriska undersökningar och sin egen studie av människors mordfantasier har han sökt svaret på frågan vad det är som driver en människa till att bringa en annan om livet.

Evolutionspsykologin utgår från att alla våra instinkter och vårt beteende har selekterats av det naturliga urvalet för att befrämja överlevnad och reproduktion. För att nå evolutionär framgång och sprida sina gener måste man attrahera en partner att reproducera sig med. Anledningen till att vi mördar härstammar enligt Buss just i den knivskarpa konkurrensen om attraktiva partners. I denna kamp finns en mängd tänkbara evolutionära fördelar med att döda: man kan exempelvis eliminera en rival, få tillgång till någon annans partner, tillskansa sig resurser som gör en mer attraktiv eller förhindra att någon annan erövrar ens egen partner.

Den sexuella konkurrensen har varit mer intensiv för män eftersom deras reproduktiva framgång har skiljt sig åt mer än kvinnors. Vissa män har lagt beslag på flera kvinnor i fertil ålder, samtidigt eller efter varandra, med följd att andra män har blivit helt utan någon partner. Vissa män har således kommit att få tiotals eller rentav hundratals barn medan åtskilliga dött barnlösa. Detta medan de flesta kvinnor faktiskt har fått något eller några barn och är fysiskt förhindrade att få flera än något tiotal barn. Den hårdare konkurrensen och större risken för männen har höjt insatserna och lett till mer drastiska – och våldsamma – metoder i den sexuella kampen.

Våldet har visat sig vara en effektiv strategi – här finner Buss förklaringen till varför män har kommit att bli större, starkare och mer våldsbenägna än kvinnor och varför de begår en överväldigande andel av alla mord.

För den som helst ser kärleken i ett vaselinsoftat rosa skimmer är ”The Murderer Next Door” verkligen inte att rekommendera, men för den som är beredd att bokstavligen betrakta kärleken som en hänsynslös kamp på liv och död är den en belönande utforskning av mordets evolutionära bakgrund.

Argumentationen är dock stundtals väl slarvig, vilket förtar helhetsintrycket. Evolutionspsykologin har beskyllts för att det är ganska lätt att tänka ut en hyfsat trovärdig historia om varför drag X eller beteende Y gynnat våra förfäder och därför har kommit att bli en del av vårt biologiska arv. Men för att hypoteserna ska vara hållbara krävs mer än en beskrivning av en tänkbar evolutionär fördel.

Trots ett gediget empiriskt material är inte alla Buss påståenden lika väl underbyggda. Ibland får en
anekdot eller en college-students fantasier tjäna som bevis för ett påstående. Särskilt gäller detta när han ska argumentera mot sociala förklaringar till våld. Mot påståendet att medievåld föder aggressivitet anför Buss att primitiva stambaserade samhällen utan tv och datorspel har en mycket högre mordfrekvens än våra moderna samhällen. Men detta är som att jämföra äpplen med päron. Vilken roll spelar exempelvis avsaknaden av en polismakt? Medievåldets eventuella påverkan är en omstridd fråga, men den avgörs definitivt inte genom att hänvisa till samhällen utan såväl tv som rättsväsende. De ibland väl lättvindiga slutledningarna är synd på en annars fascinerande och tänkvärd bok.

En probersten för den evolutionära teorin synes vara varför föräldrar mördar sina barn. Vad skulle den evolutionära vinsten av att döda sin egen avkomma vara? Att mörda egna barn i späd ålder är en av få mordkategorier där kvinnor är överrepresenterade. Kvinnor som dödar sina barn är oftast unga. De kan alltså få nya barn. Om ett barn är sjukt eller om modern inte har resurser nog att kunna föda det, kan barnet innebära en stor belastning för modern. Barn kan också skrämma iväg män. Fler än en ensamstående mamma har fått erfara hur hennes värde på partnermarknaden urholkats på grund av hennes barn. Det kan alltså finnas situationer när en kvinna gör bedömningen att hon tjänar på att vara barnlös. Med tanke på att en av fyra graviditeter i Sverige avbryts genom abort borde detta inte vara någon större överraskning.

Något som dock saknas i den annars fylliga genomgången av olika slags mord är självmordet – det i dag vanligaste mordet. Det hade varit intressant att få del av Buss idéer kring självmordets evolutionsbiologiska bakgrund. I Sverige sker årligen ungefär 100 mord, jämfört med hela 1 200 självmord. I Buss hemland USA är självmord mindre vanliga än här, men de är fortfarande dubbelt så många som antalet mord. (Det kan dock vara på sin plats att avliva den seglivade myten om att Sverige har världens högsta
självmordsfrekvens, många länder uppvisar högre siffror.)

Udden i ”The Murderer Next Door” är riktad mot de kriminologer och sociologer vilka betraktar mord som någonting patologiskt, som kan förklaras av dålig uppväxt, utanförskap och andra sociala faktorer. De flesta mördare är varken socialt utslagna, alkoholister eller hårdföra kriminella, hävdar Buss. Mord begås vanligen inte av någon lustmördande mr Hyde, utan av en förtörnad dr Jekyll med kärlekstrassel.
I krig och kärlek sägs allt vara tillåtet. Så också mord, tycks det. Vad Buss säger är närmast att kärlek i själva verket är just ett allas krig mot alla där inga medel skys i kampen för genernas spridning. Varför det så ofta är våra nära och kära vi bringar om livet kan evolutionspsykologin ge bra förklaringar till. Män mördar andra män för att vinna status och eliminera sexuella konkurrenter. När en kvinna mördas är förövaren ofta hennes nuvarande eller före detta partner och motivet som regel svartsjuka. Särskilt stor risk löper kvinnor som just har lämnat sina män, när han inser att hon inte kommer att komma tillbaka utan tänker söka sig en annan partner. Efteråt kan mördaren ofta ha svårt att förstå sin handling – ”Jag älskar ju henne”.

Vad som driver kvinnor att mörda är vanligen inte sexuell konkurrens, eftersom denna är mycket mindre för kvinnor. I stället är kvinnors våld ofta ett sätt att skydda sig eller hämnas manliga övergrepp som begränsar hennes partnerval. Exempel på sådana begränsningar är våldtäkt, förföljelse och misshandel. Barn som mördar sina föräldrar gör det också i regel som skydd mot eller hämnd för misshandel och incest.
Ur evolutionspsykologisk synvinkel tar män till misshandel i en relation i brist på andra sätt att få kvinnan att stanna hos honom. Genom att underminera hennes självkänsla, skära av hennes kontakter med omvärlden och göra henne beroende av honom tillförsäkrar sig mannen hennes trohet. Den evolutionära grundvalen är att män som genom historien inte har varit säkra på sin partners trohet har riskerat
att uppfostra och investera i andra mäns avkomma. Att man agar den man älskar gäller alltså inte bara vid barnuppfostran.

Det blev som bekant ett stort rabalder när företrädare för Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (Roks) pekade ut alla män som potentiella hustrumisshandlare. Enligt Buss är dock verkligen alla män potentiella hustrumisshandlare. Det som håller de flesta i schack är lagen och fängelset, två sentida företeelser i Homo sapiens mångtusenåriga historia. I en intervju i Der Spiegel fick Buss frågan om mord inte kan förklaras med sociala faktorer, som fattigdom. Kvinnor är fattigare än män men mördar inte mer trots det, svarade han.

Enligt det feministiska könsmaktsperspektiv som Roks förespråkar beror mäns våld mot kvinnor på bristande jämlikhet och på att maskuliniteten är så intimt sammankopplad med våldsutövande. Den socialt bestämda mansrollen inbegriper bruk av våld mot kvinnor – våldet är det normala. Alla andra variabler än kön döms ut som en avvikelseförståelse av våldet, vilken pekar ut gärningsmännen som onormal. Detta är också den syn som förs fram i den statliga utredningen ”Slag i luften” (SOU 2004: 121). Kriminologer har i stället hävdat att våld mot kvinnor främst utövas av alkoholiserade, psykiskt störda och socialt marginaliserade män.

Feminister och evolutionspsykologer brukar vanligtvis befinna sig på motstående sidor i varsin djupt grävda skyttegrav i ställningskriget om könsskillnader. I bristen på vidare nyansering än könet i förståelsen av kvinnovåld finns dock en uppseendeväckande samstämmighet. Ett problem med denna enkelspåriga syn är att det blir svårt att förklara skillnader mellan olika länder och kulturer. Komparativt och historiskt är kvinnovåld mycket vanligt förekommande. Vad könsmaktsfeministerna dock förbiser är att det moderna Sverige hör till de minst våldsamma kulturer som någonsin existerat. Frågan att ställa sig är snarare varför den svenska manligheten är så fridsam och varför våldet är så ovanligt som det faktiskt är.

Antropologer och arkeologer har under senare år alltmer ifrågasatt idén om den ädle vilden som opåverkad av den fördärvliga civilisationen levde i ett fredligt naturtillstånd. Utgrävningar och studier av de få kvarvarande primitiva naturfolken visar på en helt annan verklighet. Traditionella samhällen uppvisar ofta mordfrekvenser på tiotals procent, skyhögt över den promille kring vilken de flesta av dagens industriländer befinner sig. Bland yanoamoindianerna i Amazonas beräknas en tredjedel av alla män bli mördade. I ett Västeuropa och USA som utkämpat två världskrig har under 1900-talet runt en procent av männen gått en våldsam död till mötes. Det är också från primitiva stambaserade samhällen Buss hämtar sina mest hårresande exempel på mänsklig förmåga till att bruka våld. I sin bästsäljare ”Vete, vapen och virus” berättade Jared Diamond om sina möten med olika folkgrupper på Nya Guinea. Det första man tidigare frågade sig när man mötte en främling var om man på något sätt var släkt och således inte behövde slå ihjäl varandra; Hobbes snarare än Rousseau alltså. Livet före staten var med Hobbes ord i sanning ”fattigt, plågsamt, djuriskt och kort”.

Civilisationen har gett oss statliga våldsmonopol, allmänt omfattade ideologier och andra rutiner för att erbjuda fredliga lösningar på dispyter. Därför blir Buss önskan att leka deckarförfattare stundtals väl tröttsam. Med lidelsefulla formuleringar påminner han ideligen om hur vanligt det är med våld och mord och att mördare finns överallt omkring oss. Sanningen är dock att mord i dag är ett ovanligt sätt att dö på. Endast ett av tusen dödsfall i Sverige är ett mord; såväl tuberkulos som astma är vanligare dödsorsaker. Buss är visserligen amerikan och i USA är mord ungefär fem gånger vanligare. Men inte heller dessa siffror är höga nog att motivera den fruktan för att bli mördad som Buss rentav söker underblåsa. Evolutionspsykologiskt är rädslan för att bli dödad nedärvd från en betydligt farligare tid. Den har kanske tjänat oss bra i en mer våldsam forntid, men i dagens förhållandevis civiliserade samhälle är anpassningen oss inte lika behjälplig.

I en tid när cancer och hjärt-kärlsjukdomar är de vanligaste dödsorsakerna är det mer motiverat att vara rädd för ölburken, godispåsen och tv-soffan än för mystiska främlingar med onda uppsåt. Här har evolutionen snarare försett oss med instinkter som verkar till vår nackdel. Fascinationen för mord gör att vi sitter och blir feta och dör av åderförfettning medan vi ser ”CSI”, spelar ”Grand Theft Auto” eller tar del av de senaste rönen kring mördandets evolutionspsykologi.