Det är sensommar år 1609 då Galileo Galilei för första gången i skrift nämner att han är i besittning av ett instrument liknande det som året dessförinnan framställts i Holland. Då har Galilei under flera år själv experimenterat med linser och speglar samt i brevväxling följt utvecklingen i försöken att framställa en kikare.
Teleskopets historia börjar egentligen långt tidigare. Det finns anekdoter från antiken om instrument vilka skall ha gjort det möjligt att beskåda fiendeskepp flera dagsresor ut från hamnar eller se tvärs över Medelhavet för att utröna fiendens avsikter. Allt detta är förmodligen amsagor vilkas enda förankring i verkligheten ligger i människans dröm om att skåda bortom det synliga. Vid denna tid hade man tillgång till enkla förstoringsglas, som exempelvis en glassfär innehållande vatten vilken kunde förstora en text, samt tillgång till enkla linser. Kunde man förstora näraliggande saker så borde man nog även kunna förstora det fjärran belägna, den tanken ligger nära till hands. Dessa historier om speglar och linser med nära nog magiska krafter hålls levande genom århundraden ända in i 1600-talets Italien.
Det är emellertid först under den senare hälften av 1500-talet som tekniken att framställa linser och speglar nått en nivå som möjliggör tillverkning av optik med tillräcklig kvalitet och storlek för ett teleskop.
Vissa hävdar att engelsmännen redan under 1570-talet skulle ha varit i besittning av ett teleskop. Far och son Leonard och Thomas Digges verk ”Pantometria” (1571) beskriver ett optiskt instrument som hade förmågan att förstora avlägsna objekt. Det skulle ha varit ett spegelteleskop med en konkav spegel och en lins. Misstankarna är dock stora att detta instrument antingen aldrig förverkligades eller var behäftat med så stora brister att det i praktiken var värdelöst. Till exempel kan det vara så att betraktaren befann sig så mitt i strålgången framför den lilla spegeln att denna i praktiken var nästan helt skymd.
Vad som också är besvärande för det engelska teleskopet är att det inte finns några dokumenterade observationer. En sådan uppfinning skulle ha inbringat en viss ekonomisk förtjänst, vilket Digges var i behov av då hans tillgångar tidvis varit konfiskerade av det engelska kungahuset. Berömmelsen skulle dessutom ha varit av ett icke föraktligt värde, och skulle naturligtvis ha kommit Digges till del, inte minst eftersom teleskopet skulle ha befunnits ha haft en stor militär betydelse.
Nej, vi kan nog med goda skäl anta att de teleskop som samtidigt dyker upp på scenen under 1608 i Holland är de första. Förmodligen är det flera optiker som mer eller mindre beroende av varandra framställer de första teleskopen/kikarna. Under oktober månad år 1608 söker tre olika personer patent på i princip samma instrument, bestående av två linser infattade i en tub så att de förstorar avlägsna objekt. Refraktorn hade sett dagens ljus. Namnen på patentsökarna är kända: Hans Lippershey, Zackarias Jansen och Jakob Metius av Alkmaar.
Nyheten spred sig snabbt i Europa. Teleskopets idé var ju gammal och när nu ett recept på tillverkning fanns att tillgå så dröjde det inte länge förrän instrumentet fanns kommersiellt tillgängligt i Paris och Milano. Under sommaren 1609 dök det upp i städer som Ansbach i Bayern, London, Rom, Neapel, Venedig och Padua.
Beskrivningen nådde också Galilei. Han lät framställa två teleskop, först ett med åtta gångers förstoring och senare ett med 20 gångers förstoring – det förra visade han för stadens härskare och belönades med en löneförhöjning i sitt yrke som lärare, och det senare använde han för egen forskning. Vi vet, utgående från Galileis mycket noggranna anteckningar, att det är från slutet av november år 1609 till början av januari år 1610 som hans revolutionerande observationer av månen och planeten Jupiter med dess satelliter äger rum.
Keplers supernova var år 1605 synlig på himlavalvet. Supernovor är åldrande stjärnor som genomlever en explosiv fas. På Galileis tid antog man att detta var nya stjärnor, novae . Galilei föreställde sig att denna nya och ljusstarka stjärna kunde vara relativt närbelägen. Då skulle han kanske kunna mäta stjärnans parallax, dess vinkel i förhållande till bakgrunden (fixstjärnorna) när jorden rör sig runt solen. Hans förhoppning var så stor att han publicerade en skrift där han förordade det kopernikanska synsättet med jorden roterande runt solen. Besvikelsen måste ha varit stor, för någon parallax kunde han inte mäta, och han tvingades revidera sin skrift.
Teleskopobservationerna blev den förlösande faktorn. Nu blev rörelser uppenbarade där de enligt den rådande världsordningen inte skulle förekomma. De satelliter som Galilei observerade runt Jupiter (Europa, Callisto, Ganymede och Io) kunde ses förflytta sig runt den stora gasjätten. Galilei benämnde dem ”de Medicéiska stjärnorna” för att hylla den mäktiga familjen. De finns där för var och en med en vanlig kikare att beskåda samt begrunda över hur Galilei kan ha känt sig den dag år 1609 när han som första människa på jorden iakttog dessa himmelsobjekt.
Förvånande är också den snabba publiceringen av dessa vetenskapliga upptäckter. I skriften ”Sidereus nuncius” (Stjärnornas budskap) publicerar Galilei sina observationsresultat i mars år 1610. Då har tiden från manuskript till färdig trycksak endast tagit några veckor! Med denna skrift når Galilei berömmelse i Europa. Men med denna berömmelse börjar också den väg som ska leda till den katolska kyrkans fördömelse och bannlysning av honom.
Nikolaus Kopernikus världsbild hade publicerats under hans dödsår 1543 (”De revolutionibus orbium coelestium”, Om himlasfärernas kretslopp). Att Kopernikus inte själv var i livet för att driva sin tes kan ha bidragit till att inkvisitionen inte uppfattade verket som ett hot mot den rådande världsbilden. Galilei, som redan år 1597 hade påtalat för Kepler att han var kopernikan och därmed förordade en heliocentrisk världsbild måste ha sett teleskopet som gudasänt då det som redskap direkt kunde bekräfta och konkretisera denna teori. I den aristoteliska och ptolemaiska världsbilden står jorden och människan i centrum för Guds skapelse.
Genom Galileis astronomiska observationer tas det första steget till den nya tid som kommer att förflytta jorden och människan till en mer perifer plats i universum. Galilei letade efter de orsaker som låg bakom rörelser hos fysiska objekt och han utvecklade experiment för att utforska dessa orsaker. Han var praktiskt lagd, vilket kan ha grundlagts av hans far, Vincenzo Galilei, en framstående musiker och lärare. Denne hade försökt finna sambandet mellan tonhöjd och en strängs inre spänning, och hade involverat sonen i sina experiment, vilket tycks ha haft en positiv inverkan.
Galilei publicerade vidare observationer av solen, Venus och Saturnus. Ringen runt Saturnus tolkade han som två satelliter, eftersom hans kikare hade för dålig upplösning. På solens yta kunde han observera fläckar och inom kort var han involverad i en debatt med andra observatörer om fläckarna verkligen var ett fenomen på ytan eller om de också var satelliter svävande högt ovanför solen. Galilei kunde framgångsrikt försvara sin uppfattning att fenomen fanns på ytan. Bland annat visade han att även om fläckarna uppfattades som mörka var detta endast i relation till den betydligt ljusare solskivan.
Den stora triumfen var dock observationerna av Venus. Galilei kunde tydligt se att Venus uppvisade faser, precis som vår måne, på ett sätt som endast var möjligt om Venus befann sig i en bana runt solen innanför jordens bana. Detta var en direkt bekräftelse av den kopernikanska världsbilden.
I en annan aspekt utgör också Galileis observationer en första inledning på en klassisk förutsägbar vetenskaplig utveckling. När teknik har nått ytterligare steg av förfining eller kanske frambringat helt ny elektronik har mänskligheten alltid kunnat utveckla nya instrument för sin forskning och varje gång har nya framsteg rönts. Inom astronomin har det varit Herschels teleskop, Mount Wilson, Mount Palomar, rymdteleskopet Hubble, VLT (Chile) och Keck (Hawaii) inom det optiska området. Andra vetenskaper har berikats av mikroskopet, radion, tv:n, kameran, radar, partikelacceleratorer till exempel. Nya instrument kommer att se dagens ljus och därmed bredda och fördjupa vår världsbild i framtiden, därom kan vi vara förvissade.
Ett av Galileis teleskop kommer till hösten till Nobelmuseet i Stockholm. Han var inte först med att bygga teleskop, och han var inte först med att föreslå att solen är solsystemets centrum. Men han står fram som en symbol för ett nytt förhållningssätt till naturen, där slutsatser dras från upprepade experiment och observationer och inte som tidigare från filosofiska utsagor. Galilei utförde mängder av fysikaliska experiment med fallande och rullande klot för att utröna gravitationens inverkan på kroppar av olika vikt och månens roll i tidvattnets cykliska förlopp. I Europa hade Kopernikus, Kepler, Tycho Brahe – för att nämna några – berett vägen. Men det blev Galilei som bevisade bortom allt tvivel hur världsalltets maskineri fungerar.
År 2009 har av Unesco utsetts till Internationella astronomiåret, för att fira 400-årsminnet av teleskopet och Galileos observationer. En rad aktiviteter med anledning av detta planeras. Museer, vetenskapscentrum, skolor, universitet, kulturinstitutioner och föreningar över hela landet ger sammantaget en mångsidig bild av hur vår världsbild har förändrats under 400 år och berättar om de ibland häpnadsväckande upptäckter som gjorts av olika och ibland extrema miljöer som finns i universum (se vidare www.astronomi2009.se). Vi har alla tagit del av de fantasieggande bilderna tagna med moderna teleskop och från sonder som landat på våra grannplaneter. Vi fångar upp strålning som varit på väg till oss i 13 miljarder år och som sändes ut långt innan solsystemet var ”påtänkt”, inte långt efter ”stora smällen” (big bang), då hela kosmos bildades. På Galileis tid sträckte sig rymden ett stycke bortom planeten Saturnus. Vår tids universum är ofattbart stort, kanske är det till och med oändligt stort, med rymd och tid sammanvävda i vad Albert Einstein kallade för rumtiden.
I större delen av Europa ses numera bara de ljusaste stjärnorna på grund av ljusföroreningar från städer. Den 28 mars släcks lampor över hela världen som en demonstration mot den pågående globala uppvärmningen. Men sparsamhet med stadsljus är en angelägenhet också för att bevara vår utsikt från jorden. Få människor följer i dag planeternas och stjärnornas gång på himlen och kan hitta bland stjärnbilderna. Den allmänna kunskapen om stjärnhimlen är inte längre levande. En tanke med astronomiåret är att väcka till liv den upplevelse och glädje som finns i stjärnskådande, och den 2–5 april organiseras globalt ”100 timmar astronomi”, då tanken är att så många människor som möjligt jorden runt skall få en chans att se genom teleskop.
