Tidskriften The Economist skrev för en tid sedan i en lätt förtvivlad kommentar till det senaste årets utveckling: ”Av alla ekonomiska bubblor har få brustit på ett mer spektakulärt sätt än tilltron till själva nationalekonomin”. The Economist är inte ensam om att idag ompröva grunderna för sin verklighetsuppfattning. Även Financial Times chefsekonom Martin Wolf stämmer in i parentationerna över den minimalt reglerade marknadsekonomin: ”Ytterligare en ideologisk gud har fallit. De antaganden som väglett ekonomisk politik de senaste 30 åren är plötsligt lika bedagade som revolutionär socialism”. Tilltron till den doktrin som varit förhärskande i den anglosaxiska kultursfären sedan 1970-talets slut – och som kraftfullt utvecklades av Margaret Thatcher och Ronald Reagan – har nu nått ett bottenläge. Under det gångna året har det förts en livlig diskussion om doktrinen ska överges eller om det räcker med att grundvalarna för politiken finjusteras. Men att själva nationalekonomin som samhällsvetenskap betraktad skulle ha utgjort en bubbla som nu brustit, hittar man inte något stöd för i den vetenskapliga litteraturen. Tvärtom. Utvecklingen har här sedan ett par decennier tillbaka varit mycket livskraftig. Det är framför allt samarbete mellan ekonomer, psykologer, neurologer och sociologer – ett forskningsfält som kallas behavioral economics – som genererat nya och lovande insikter. Och den diskussion om ekonomisk politik som nu pågår har också tagit intryck av denna forskning.
För den som vill fördjupa sig i frågan om varför Thatchers och Reagans doktrin inte höll måttet, finns nu en engagerad bok av George A Akerlof och Robert J Schiller – Animal Spirits: How Human Psychology Drives the Economy, And Why It Matters for Global Capitalism (Princeton University Press, 264 s). Författarna till boken är inte några av dessa allmäntyckare som från tid till annan dödförklarar marknadsekonomin och giftstämplar nationalekonomin. Schiller är professor vid Yale University och en framstående expert på finansmarknadsfrågor; norskättlingen Akerlof är en av de verkligt stora inom nationalekonomin: år 2001 tilldelades han Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.
Utgångspunkten som legat till grund för utformningen av politik i stora delar av världen, är att marknadsmekanismen är det billigaste och mest ändamålsenliga sättet att organisera fördelningen av samhällets resurser. Marknadslösningar betraktas som överlägsna andra resursfördelningsmodeller, förutsatt att det finns ett regelverk som säkerställer smidiga och rättsäkra transaktioner. Ett centralt antagande för politiken är att de som verkar på marknaden agerar rationellt och hela tiden gör nyktra bedömningar av den ekonomiska utvecklingen, allt i syfte att själva tjäna så mycket pengar som möjligt. Den kanske viktigaste implikationen av ett sådant agerande är att marknaden själv förmår att rätta till beslut som leder utvecklingen fel. Aktörernas rationella egenintresse kommer att summera till det som Adam Smith för 250 år sedan beskrev som en välvillig ”osynlig hand” som leder oss alla fram till största möjliga välstånd. En annan konsekvens av detta synsätt är att staten bör minimera sina ingrepp i marknaden och strikt begränsa sig till att upprätthålla ett minimum av lagar och regler och annan grundläggande infrastruktur, samt avstå ifrån aktiva åtgärder i syfte att stabilisera ekonomiska konjunktursvängningar.
Akerlof och Schiller förnekar inte att det rationella ekonomiska egenintresset spelar en central roll på en marknad, tvärtom; båda har lämnat viktiga vetenskapliga bidrag till förståelsen av detta. De framhåller också att om människor verkligen var så rationella som förutsätts i den rådande doktrinen, så ska staten ha en mycket begränsad roll. Men nu ligger det inte till så. Det finns, menar Akerlof och Schiller, med stöd av aktuell forskning, även andra, under vissa omständigheter än starkare drivkrafter i omlopp. Och att bortse från dessa krafter, skriver de, är absurt. För att fullt ut förstå vad det är som sker i samhället måste man identifiera dessa krafter och integrera dem i en sammanhängde ekonomisk teori. Först då är det möjligt att ge välunderbyggda rekommendationer till beslutsfattarna om vilka åtgärder som bör vidtas i olika konjunkturlägen.
Utgångspunkten för Akerlof och Schiller är John Maynard Keynes epokgörande analys av 1930-talets ekonomiska depression. Men deras fokus är inte den välbekanta frågan om staten genom en aktiv budgetpolitik, med medvetet skapade under- respektive överskott, ska försöka kontrollera konjunktursvängningarna. Istället lyfter de fram en förbisedd utgångspunkt i Keynes analys.
Keynes menade att även om ekonomiska aktörer i hög grad motiveras av rationella överväganden, så har en betydande del av de beslut som tas på en marknad andra motiv. Dessa motiv står ofta i konflikt med det kallt kalkylerande ekonomiska egenintresset. Keynes kallar dessa motiv för människans animal spirits (ungefär ”livsandar” eller ”livsglädje”). Enligt Keynes är det dessa animal spirits som utgör grundorsaken till ekonomiska konjunktursvängningar och arbetslöshet. De är också förklaringen till det kapitalistiska systemets inneboende instabilitet.
Akerlof och Schiller menar att det är fundamentalt att förstå hur dessa animal spirits verkar och införliva denna förståelse i en ekonomisk teori. I annat fall kommer ekonomernas rekommendationer leda till felaktiga beslut. De beslut som lett fram till det globala ekonomiska kaos vi just nu befinner oss i kan, menar Akerlof och Schiller, förklaras just av att ekonomerna förbisett människans animal spirits .
Boken bygger på ett ännu inte avslutat forskningsprojekt som inleddes år 2003; den skrevs snabbt vintern 2008/2009. Och det märks. Det är en flyhänt skriven, men kanske inte alltigenom systematisk upplagd text. Den har mer karaktären av ett manifest än vetenskaplig monografi, vilket författarna medger. Men det är en väl underbyggd teoriskiss som läggs fram; boken har en 20 sidor lång referenslitteraturlista och en omdömesgillt utformad notapparat som leder läsaren vidare till de vetenskapliga resultat boken baseras på.
Författarna lyfter fram fem aspekter av människans animal spirits och visar hur dessa påverkar ekonomiska beslut. Den enligt Akerlof och Schiller viktigaste aspekten är förtroende: bokens ledmotiv är hur förtroende och brist därpå påverkar ekonomiska beslut och förstärker konjunkturella störningar. De fyra övriga mänskliga särdrag som analyseras är: betoningen av rättvisa och framför allt hur uppfattningar om vad som är rättvisa löner påverkar lönebildning och arbetslöshet; benägenheten att förfalla till korruption och asocialt beteende, som kan få speciellt allvarliga konsekvenser för hela samhället då de härjar fritt på finansmarknaderna, och som författarna menar aktörerna på dessa marknader har en särskild fallenhet för; vår bristande förståelse av inflationens effekter på värdet av våra tillgångar – vilket ekonomer kallar för penningillusion; samt, vårt beroende av berättelser för att förstå och kommunicera kring den värld vi lever i, och hur dessa berättelser ibland leder oss på villovägar.
Akerlof och Schiller förklarar hur vågor av optimism och pessimism – med grund i människans animal spirits – orsakar avgörande förändringar i den totala efterfrågan i samhällsekonomin. Svängningarna i människors syn på framtiden fortplantar sig till arbetsmarknaden, där uppfattningar om vad som är rättvisa löner förstärker efterfrågeförändringarna, och inte – vilket den traditionella doktrinen förutsäger – leder till en automatisk anpassning av löner och priser. I ett sådant läge har staten, menar författarna, en viktig roll att fylla och aktivt motverka förändringar i efterfrågan och upprätthålla sysselsättningen.
Akerlof och Schiller konstaterar att kapitalismen inte bara producerar de varor och tjänster som vi verkligen behöver, utan även sånt vi tror att vi behöver. För finansmarknaderna kan det bli speciellt problematiskt. Nuvarande kris är ett exempel på hur illa det kan gå. Den flora av exotiska värdepapper som under det senaste decenniet marknadsförts som idiotsäkra verktyg att hantera ekonomiska risker med, visade sig, med finansmannen Warren Buffets ord, vara ”finansiella massförstörelsevapen”. Till att börja med drev berättelser om hur ”säkra” dessa värdepapper var och hur mycket pengar det gick att tjäna tack vare dem, till allt mer våghalsiga investeringar. Priserna på tillgångar gick upp. De möjliga vinsterna tycktes oändliga. Men så insåg tillslut någon att något var fel och berättelserna ändrade karaktär till historier om oväntade konkurser och hotande armod. Läget förvärrades av allt tätare rapporter om korruption och rena bedrägerier. Till slut ville ingen längre låna ut pengar eller göra affärer, och så var den globala krisen plötsligt ett faktum.
Akerlof och Schiller menar att även om den globala ekonomiska kris vi nu befinner oss i är mycket djup och allvarlig, så är det inte frågan om någon kris för det marknadsekonomiska systemet eller kapitalismen i sig. Krisen visar bara att marknadsekonomin för att fungera väl förutsätter lagar och kraftfulla övervakande institutioner, samt en aktiv ekonomisk politik. Och viktigast: att politiken utformas utifrån hur den mänskliga naturen faktiskt är funtad och inte utifrån antaganden om hur någon alltigenom rationell varelse kan komma att tänkas bete sig.
Analysen som utvecklas i ”Animal Spirits” är ett bra exempel på hur behavioral economics bidragit till att förnya nationalekonomin. Än så länge har dock denna forskning inte fått några djupgående praktiska konsekvenser. Åtminstone inte förrän fram till nu, kanske det är bäst att tillägga.
