Efter att George W Bush utpekat Nordkorea som en av ondskans axelmakter har landet och dess nuvarande ledare Kim Jong-il på nytt kommit i världens fokus. Många ser i Nordkorea ett isolerat land med en förtryckt befolkning styrt av en despot och undrar varför det inte förekommer någon opposition mot ledarskapet eller varför landet inte redan kollapsat.

Många svar kan hittas i landets styrande ideologi, Juche (”självtillit”), skapad och utvecklad av främst Kim Il-sung men också av hans son Kim Jong-il. Juche är nyckeln till mycket av landets agerande, både nationellt och internationellt, vilket kan ses som tämligen logiskt ur en Juche-ideologisk synvinkel.

Om man mycket kort ska sammanfatta Juche-ideologin så bygger den på folkets tillit till ledaren som genom sin kunskap, vishet och makt kan skapa en av omvärlden helt oberoende och självförsörjande stat. Genom detta totala oberoende garanteras individen en ljus framtid och frihet från alla former av krav och förtryck från andra stater. Grundtanken är alltså att folket arbetar för ledaren och landets väl, vilket är synonymt med deras eget bästa.

Enligt Juche har individen slutgiltig kontroll över världen och sitt eget öde, för det är bara individen som har kreativitet och ansvarskänsla, men hon behöver samtidigt en stark ledare som leder individen mot målet – den självförsörjande oberoende staten.

Staten Nordkorea grundades 1948, tre år efter att USA och Sovjetunionen delade den koreanska halvön längs 38:e breddgraden. När de sista japanska trupperna efter en 35 år lång ockupation lämnade Korea 1945 tog Sovjetunionen över administrationen av den norra delen och tillsatte Kim Il-sung som landets nya ledare. Han kom att styra landet fram till sin död 1994. Under sin livstid skulle ”Den store ledaren” skapa ett land med en unik ideologi till stor del påverkad av det kalla kriget, där tron på den egna förmågan är grunden och starka antiimperialistiska och antiamerikanska undertoner tydligt framträdande.

Juche uppkom främst som ett svar på åratal av utländskt inflytande och ockupation. Kim Il-sungs strävan var att Nordkorea skulle bli oberoende, främst av Sovjetunionen och Kina, utan att komma i beroendeställning till några andra länder ideologiskt, politiskt och militärt.

Kim Jong-il har vidareutvecklat Juche i sin uppsats ”Socialism is a science”, Juche 83 (1994), med en teori om ”den odödliga socialpolitiska kroppen” där ledaren är den centrala punkten. Det fysiska livet, som är dödligt, ges av individens föräldrar, men det politiska livet, vilket är odödligt, ges av den socialpolitiska kroppen. Enligt Kim Jong-il dör individer men deras själar kan för alltid leva vidare om de följer ledaren. En annan del av teorin beskriver Juche genom att jämföra den med människans anatomi där Den store ledaren är hjärnan som tar besluten och ger befallningar medan partiet är nervsystemet som kanaliserar ledarens information till det nordkoreanska folket som utgör lemmarna och musklerna som fysiskt uträttar ledarens uppmaningar.

Jucheideologin finns beskriven i många av de 38 verk som Kim Il-sung författat men också i verk av Kim Jong-il. De två mest betydande anses vara Kim Il-sungs ”On the Juche idea” och ”The Juche philosophy is an original revolutionary philosophy”.

Nordkorea benämns ofta som en kommunistisk stat med en ideologi baserad på marxism-leninismen, men Juches grundtankar är hämtade från såväl maoism som konfucianism och traditionella koreanska värderingar. Den innehåller idéer om klasskamp, vikten av en stark ledare och människans tro på sin egen förmåga, vilka alla härstammar från kinesiska eller östeuropeiska åskådningar, men under den ideologiska utvecklingen har marxism-leninismen mer och mer fasats ut för att göra Juche mer nationell och i den nya författningen har alla referenser till marxism-leninismen tagits bort. Juche påstås vara en gåva till det nordkoreanska folket från Kim Il-sung och Kim Jong-il.

Ideologin började utvecklas redan på 1930-talet under Kim Il-sungs gerillakamp mot japanska ockupationstrupper, vilket starkt bidrog till den främlingsfientlighet som genomsyrar Juche-filosofin. När Nordkorea stod under sovjetiskt inflytande 1945-55 utvecklade Kim Il-sung sina politiska färdigheter och opponerade starkt mot Koreas traditionellt undertryckta position gentemot Kina, Sovjetunionen och Japan.

Första gången Juche omnämndes var 1955 under ett propagandamöte, men på grund av det ekonomiska och militära bistånd som fortfarande behövdes från Moskva och Peking efter Koreakriget återkom uttrycket inte förrän tio år senare. Under detta årtionde började Juche formuleras och utarbetas, främst som ett svar på de försämrade relationerna mellan Kina och Sovjetunionen, vilka uppstått som en följd av meningsskiljaktigheter om ideologi, säkerhet och ekonomi samt den militärkupp som skedde i Sydkorea 1961.

Officiellt har Juche skapats av Kim Il-sung och Kim Jong-il, men andra har varit delaktiga, även om de inte omnämns. En person som var framstående i det ideologiska arbetet är Hwang Jan-yop som hoppade av till Sydkorea 1997. Kim Jong-il anses ha haft inflytande främst som ansvarig för att referenser till marxism-leninismen tagits bort och till att folkets åtlydnad till ledaren intensifierats.

Juche har utvecklats genom fem olika faser: Den inledande (1930-45) 2), den lärande (1945-55), den utarbetande (1955-65), den politiskt användande (1965-72) samt kodifikations- (1972-80) och expansions-/utvecklingsfasen (1980- i dag).

Under den politiskt användande-fasen blev Juche grunden till all nationell politik. Nordkorea reparerade de försvagade relationerna med Sovjetunionen som uppkommit under Chrusjtjovs ledarskap och Moskva försäkrade i sin tur att man inte längre skulle lägga sig i landets inrikespolitik.

I och med kodifikationsfasen, 1972-80, etablerades en mäktig personlighetskult runt Kim Il-sung och hans familj, en kult som i dag är gränslös. Under detta skede lades även grunden för Kim Jong-ils övertagande. Juche befinner sig nu i expansions/utvecklingsfasen där Kim Jong-il efter Kim Il-sungs död 1994 har varit
starkt involverad i utvecklingen av ideologin.

Händelser under 1950- och 1960-talen – som till exempel Stalins död, Kubakrisen, kulturrevolutionen i Kina och de försämrade relationerna mellan Sovjetunionen och Kina – drev Nordkorea till skapandet av en nation med tillit till sin egen kapacitet. Detta resulterade i etablerandet av de ideologiska komponenterna Charip, Chaju och Chawi vilka först presenterades under den centrala kommitténs plenarmöten. Dessa uttryck utgör grundstenar för Jucheideologin i Kim Il-sungs och Kim Jong-ils skrifter.

Uttrycket Charip (ekonomiskt oberoende), skapades 1956 när Moskva minskade sitt ekonomiska bistånd till Pyongyang på grund av meningsskiljaktigheter mellan Kim Il-sung och Nikita Chrusjtjov. Kim Il-sung beslutade då att bygga upp Nordkorea till en självförsörjande stat där endast landets egna resurser skulle användas och fokus skulle läggas på den tunga industrin.

Chaju (politisk självständighet), implementerades året efter Charip som ett led i tron att Nordkorea skulle bli herre över sitt eget öde. Kim Il-sung, som var emot annektering och underkuvandet av andra stater, åberopade även total jämställdhet och respekt mellan nationer. Han ville inte att Nordkorea skulle hamna i samma förslavande situation som han ansåg Sydkorea befann sig i gentemot USA.

Uttrycket Chawi (militärt oberoende), började användas 1962 och inriktar sig på militär uppbyggnad, vilken ska förebygga en imperialistisk (amerikansk) invasion och låta landet förbli oberoende av andra länders militära assistans. Enligt Kim Il-sung skulle Chawi säkra den politiska självständigheten och bidra till den ekonomiska utvecklingen i landet. Kim Il-sung krävde även att hela landet skulle beväpnas och att en försvarsindustri som producerade moderna vapen skulle etableras. Även om den nordkoreanska vapenarsenalen i dag är relativt förlegad så har man världens femte största militära styrka på omkring 1,1 miljoner man och gränsen mellan Nord- och Sydkorea är världens mest intensivt bevakade.

Efter 1998 har Chawi fått en mer framträdande position genom militärens ökande inflytande i den politiska beslutsprocessen. Vikten av Chawi har sedan 1960-talet varit framträdande och under sin levnadstid ansåg Kim Il-sung att om ett land inte är helt militärt oberoende, så kan det heller inte utöva sin suveränitet.

Juche har sedan mitten av 1960-talet etablerats dels genom intensiv indoktrinering dels genom den omfattande personkult som växt fram runt Kim Il-sung och Kim Jong-il. Redan i förskolan utsätts barnen för ideologisk propaganda som sedan varar livet ut. I skolan innehåller alla läroböcker referenser till de båda ledarna och på arbetsplatserna har ideologisk studietid införts där bland annat skillnaden mellan Juche och marxism, den statliga politiken, internationella angelägenheter och verk av Kim Il-sung och Kim Jong-il studeras. Dyrkan av Kim Il-sung och Kim Jong-il är obligatorisk och deras födelsedagar är nationella helgdagar. Efter Kim Il-sungs död 1994 har man även inrättat en ny Juche-kalender som börjar år 1912, året då Kim Il-sung föddes, vilket gör att det i Nordkorea nu är år Juche 94 (i Korea räknas man som ett år när man föds).

Jucheideologin har till stor del även dominerat Nordkoreas relationer med omvärlden. Under Kim Il-sungs styre var det främsta målet att återförenas med Sydkorea under nordkoreanskt ledarskap. Kim ville få bort de amerikanska trupperna från den södra delen och teckna ett fredsavtal med USA som skulle ersätta vapenstilleståndet från 1953.

När Kim Il-sung i juli 1994 avled av en hjärtattack var intresset stort för hur Nordkorea skulle klara av successionen och hur Kim Jong-il skulle välja att leda landet. Enligt författningen tillhör presidenttiteln för evigt Den store ledaren, Kim Il-sung, och när Kim Jong-il officiellt tog över makten i oktober 1998 blev han inte president utan ordförande i landets Nationella Försvarskommitté vilket har gjort att militären har fått ett större inflytande i politiken än det koreanska arbetarpartiet (KWP). Ordförandeposten ger Kim Jong-il makten över de militära styrkorna, rätt att genomföra nationell mobilisering av landet samt att förklara krig. Sedan Kim Jong-il övertog ledarskapet har landet kommit under en mer synlig militär disciplin och ett ökat militärt inflytande kan urskiljas i den politiska apparaten vilket skiljer sig från Kim Il-sungs maktutövande, då partiets roll var mer framträdande.

Kim Jong-il implementerade en ny vägledande strategi, Kangsung Taeguk, främst för att uppdatera Juche mot den världsbild som växt fram efter det kalla kriget. Kangsung Taeguk innebär att Nordkorea ska bli en stark och framstående stat ideologiskt, militärt och ekonomiskt genom att prioritera den militära kapaciteten, vilket befäster Kim Jong-ils ideologiska fokus på Chawi. En av Juches grundstenar är att visa att Nordkorea inte låter sig hunsas av mäktiga nationer, vilket i dag betyder den sista kvarvarande stormakten.