Det egyptiska ökenklimatet är en underbar tillgång för religionshistoriker som forskar om tidig judendom och kristendom. Eftersom papyrer som lätt förstörs av fukt har relativt goda chanser att klara sig i den egyptiska öknen dyker det då och då upp texter som har en benägenhet att vålla sensation. Ofta sker det genom att några lokalinvånare av en slump stöter på texter och därefter säljer dem till mellanhänder som i sin tur distribuerar dem på den internationella svarta börsen.

Ett exempel är det så kallade Nag Hammadi-fyndet från 1945. Där ingår flera texter som avsevärt vidgat vår kunskap om tidig kristendom. Några av de mer kända texterna är ”Tomasevangeliet”, ”Filips Evangelium” och ”Johannes hemliga skrift”, eller som den också kallas ”Johannesapokryfen”.

Vanligtvis får forskare vid ledande universitet höra talas om att texter bjuds ut till försäljning i mer ljusskygga sammanhang, men sedan kan det vara oerhört svårt att säkra texterna för vetenskaplig granskning. Efter skärpningar av egyptisk lagstiftning i slutet av 70-talet är det numer mycket svårt att köpa loss texterna som ju rövats från det egyptiska kulturarvet.

Lagstiftning som skulle främja kulturarvet har resulterat i att texterna förblir i händerna på privata samlare. Ett exempel på detta är när Yale University år 2000 inte vågade köpa den kodex där det sedermera så omdebatterade ”Judas Iskariots evangelium” ingår. Pengarna fanns, likaså intresset från köpare och säljare, men juristerna avrådde. Efter många turer som ligger spänningslitteraturen nära kunde man 2006 publicera delar av ”Judasevangeliet”, och efter en lång tids förhandlande kunde en antikhandlare som lagt beslag på ytterligare fragment 2009 bidra med ytterligare bitar av texten. Dem hade han förvarat i en portfölj som lagts i ett lönnfack i hans swimmingpool i Ohio.

Utifrån detta är det långt mindre förvånande än det måhända först kan förefalla att det nu dyker upp oerhört intressanta texter och att dessa kan vara äkta. Jag syftar framför allt på det koptiska fragment som väckt stort uppseende sedan det presenterades den 18 september vid International Association for Coptic Studies konferens i Rom, och som innehåller meningen:

Jesus sade till dem: ”Min fru /.../ hon har vad som krävs för att bli min lärjunge.”

Den nuvarande anonyme ägaren köpte fragmentet tillsammans med andra koptiska och grekiska fragment. Tillsammans med dessa fanns också korrespondens från maj 1982 där professor Peter Munro vid Freie Universität i Berlin riktar sig till en privat samlare. Där omtalas ett fragment av ”Johannesevangeliet”, men i ett sammanhang som också antas hänga ihop med brevväxlingen 1982 talar en professor Fecht som då var professor i egyptologi vid Freie Universität även om ett fragment där Jesus talar om sin fru. Sedan vet vi väldigt lite om fragmentets moderna historia. Personerna som var inblandade 1982 är döda.

Men 2011 i december kontaktade den nuvarande innehavaren professor Karen King vid Harvard Divinity School. Att just hon konsulterades antar jag beror på att hon är en känd forskare när det gäller Maria Magdalena och tidig kristendom generellt. Det är rimligt att anta att ägaren till papyret med stöd av det som professor Fecht skrivit själv knöt fragmentet till diskussionen om relationen mellan Maria Magdalena och Jesus. I mars 2012 konsulterades de ledande papyrologerna Roger Bagnall och AnneMarie Luijendijk.

Det är ett honungsfärgat papyrus skrivet med svart bläck. Det är endast 4 cm högt och 8 cm brett. På framsidan finns text på åtta rader och en nionde kan skönjas men utan uttydbar text. På baksidan finns några ord, men utan rekonstruerbart sammanhang.

Det första man får göra är att kontrollera skriftens stil. Det räcker nämligen inte med att konstatera åldern genom C14-metoden. Det finns nämligen oskrivna gamla papyrer att tillgå. Med ledning av stilen drog forskarna slutsatsen att fragmentet kunde vara från 300-talet e Kr. En annan indikation på äktheten var bläckets skick. Det är svårt att skriva ny text på ett gammalt fragment och sedan få det att flagna av lagom mycket. Därtill har fragmentet angripits av insekter. Detta är vanligt med gamla fragment och det är svårt att skriva på sådana fragment och samtidigt se till att just den tillförda texten inte avviker härvidlag. Vidare är koptiskan normal för den period som fragmentet knyts till.

Med dessa utgångspunkter är det rimligt att anta att fragmentet är äkta, även om fortsatta analyser av bläckets kemiska sammansättning kommer att vidtas vid Harvard. Fortfarande har vi alltså ett stycke kvar till full visshet. Den tentativa översättningen av den koptiska texten görs också med reservationen att den som arbetar utifrån fotografier från internet är begränsad. Jag markerar luckor i texten som är mycket svåra att rekonstruera med ”/.../”; när jag vill nämna alternativa översättningar eller oklarheter gör jag det inom klamrar. Varje rad är bruten innan den egentligen slutade, vilket jag även markerar med ”/.../”:

1 /.../ inte. Det var ju min mor som gav mig livet. /…/

2 /.../ Lärjungarna sade till Jesus: ”/…/

3 /.../ avlägsna [eller 'förneka']. Maria är inte [negationen är osäker] värdig.” /…/

4 livet [osäkert] Jesus sade till dem: ”Min fru /…/

5 /…/ hon har vad som krävs för att bli min lärjunge. Och /…/

6 Må onda människor utplånas [eller 'förhäva sig'] så att vi [osäker konstruktion] /…/

7 det är jag som är med henne. Därför /…/

8 /.../ en bild /.../

Den som läst andra översättningar av texten noterar säkert en del skillnader. Exempelvis har jag försökt att återge emfatiska konstruktioner på rad 1 och 7. I det första fallet är det vikten av att det är modern som ger liv och i det senare fallet att Jesus är den som är med Maria. Om lärjungarna vill avlägsna eller förneka Maria är omöjligt att avgöra på rent filologisk grund. Likaså är det svårt att veta om de tycker att hon är värdig eller ej. Att jag lagt in ”livet” i en lucka på rad 4 beror dels på att det passar väl in med tanke på antalet bokstäver och på den kontext som jag nedan ska konstruera för tolkningen.

Men vi måste också fråga oss om det inte är lite skumt att ett så litet fragment innehåller en så intressant text. Svaret är nej. Ofta rivs fragment loss från de sidor där de ingår för att kunna säljas separat. Då är det troligt att just denna textbit bedömts kunna ge mer pengar just eftersom den förmodats innehålla sprängstoff.

Jesus verkar ha en dialog med lärjungarna där hans mor, fru och en viss Maria figurerar. Former av det namn som vi på svenska återger med Maria var mycket vanliga i Israel under antiken, så många som 25 procent av kvinnorna verkar ha haft det namnet vid Jesus tid. Risken för sammanblandning kan därför te sig överhängande. Men läget är nog rätt klart: i rad 1 omtalas troligtvis Jesus mor, men att det skulle vara hon som åsyftas när det i rad 3 talas om Marias värdighet är osannolikt. Det är ju redan på nästa rad som Jesus i sitt svar till lärjungarna talar om sin fru. Att på så litet utrymme byta fokus från moder Maria till Jesus fru är osannolikt. Samma sak gäller för kopplingen mellan Jesus fru i rad 4 och den kvinna som sägs kunna bli hans lärjunge i rad 5.

Man kan alltså sluta sig till att Marias värdighet diskuteras av lärjungarna, att Jesus svarar genom att kalla henne för sin fru och därefter ta upp hennes potential att bli lärjunge. Hennes framstående ställning har starkt stöd i de nytestamentliga evangelierna, i ”Johannesevangeliet” är hon till och med den första som får möta den uppståndne Jesus. Men hennes roll vållade också debatt. Det är inte enbart i ”Tomasevangeliet” och ”Maria Magdalenas Evangelium” som hennes auktoritet ifrågasätts av Simon Petrus. Det är en spridd diskussion som verkar komma från sinsemellan oberoende källor.

I ”Maria Magdalenas Evangelium” knyts detta ifrågasättande till kvinnors ställning som förmedlare av Jesus budskap. Här ser vi en diskussion som liknar det lilla vi ser i vårt fragment. Eftersom det verb som översatts med ”deny” i engelska översättningar också har konnotationer till ”avlägsna” har jag valt detta. Det är nämligen avlägsnandet av Maria från lärjungaskaran som diskuteras exempelvis i ”Tomasevangeliet” logion 114.

Ett annat evangelium som talar om relationen mellan Maria och Jesus i sexuella termer är ”Filips Evangelium”. Emellertid är det svårt att veta vad som är metaforiskt respektive konkret i dessa texter. Bilden verkar ändå överensstämma med kyrkofäders tal om att kristna gnostiker som sannolikt låg bakom ”Filips Evangelium” inte förespråkade celibat.

Jag föreslår att det är ur detta perspektiv som slutraderna i fragmentet kan förstås. De onda människor som försöker separera Jesus och Maria kritiseras och enheten dem emellan lyfts fram. Många av källorna som diskuterar Marias ställning är troligtvis från 100-talet. De avspeglar således en tidig intrakristen debatt. Fragmentet kan företräda ett synsätt enligt vilket äktenskap inte ses som negativt och där även en gift kvinna kan inta en ledande ställning i församlingen.

Om den historiske Jesus var gift eller ej klargörs inte genom detta dokument. Här har vi för dåligt textunderlag. Att därav dra slutsatsen att han inte var det är dock också förhastat. I Nya Testamentet kallar han dem som följer honom sin familj. Att denna familj kunde inbegripa en fru som också kunde vara en andlig auktoritet kan vara ett synsätt som det nya fragmentet förespråkar. När detta synsätt skulle ha börjat förekomma är dock i nuläget omöjligt att svara på.

Att vi i hög utsträckning har diskuterat så kallade gnostiska evangelier är ur religionshistorisk synvinkel av ringa betydelse. Under 100-talet utgjorde dessa grupper vitala och stora delar bland de olika kristendomsformerna. Troligtvis har vi fått ny inblick i en tid då mångfalden inom kristendomen var stor och då gränserna mellan heterodoxi och ortodoxi ännu inte var tydliga. Att vi dessutom har koptiska 300-talsversioner av tidigare debatter visar på att tolkningsarbetet och mångfalden fortsatte, liksom tolkningarna av vad som är kristendom är många även i dag.