I Sienas magnifika Palazzo Communale, beläget vid det för sina hästkapplöpningar världskända torget Il Campo, finns en berömd serie fresker av Ambrogio Lorenzetti, målade 1338–39, som i drastiska bilder och färger beskriver det goda respektive dåliga statliga styret. I den dåliga staten råder korruption, våld och osäkerhet. Här styr tyranner som lägger sig i medborgarnas liv och arbete. I staden har handel och köpenskap råkat i lägervall. På landsbygden strax utan­för stadsmurarna härskar förödelse och pest. I denna stat är det lasterna och inte dygderna som råder. I staten med det goda styret dominerar i stället dygder såsom klokhet, måttfullhet, vänskap och rättvisa. Staden styrs av goda fäder som utgår från det gemensamma bästa. På stadens marknadsplatser myllrar det av liv. Människor går glada till sina sysslor. Staden flödar av rikedom och på den omkringliggande landsbygden råder god ordning och välstånd. Åkrarna är uppodlade och bönderna levererar varor och livsmedel till staden.

I essän ”Of Refinement in the Arts” från 1752 tecknar David Hume en utopi om det borgerliga samhällets förträfflighet. Kanske är det en idylliserad version av Florens under republikens dagar som han har i tankarna, eller någon annan av de blomstrande stadsstaterna i Toscana under senmedeltiden.

Utopin om det goda borgerliga styret är ett genom­gående tema i västerländskt tänkan­de tillbaka till senmedel­tiden. Varhelst en stat styrs av borgerliga dygder flore­rar handel och välstånd. I tyrannier där det borgerliga livet förkvävs upphör även ekonomin att fungera. Tanken finns redan tydligt formulerad hos Macchiavelli i slutet av 1400-talet. Under 1600- och 1700-talen återkommer dessa tankar med full kraft. De blir ett av fundamenten i den skotska upplysningen och via figurer som David Hume och Adam Smith kommer de att påverka den klassiska nationalekonomins utveckling fram till idag.

När Adam Smith i sin ”Wealth of Nations­” från 1776 talar om den ”osynliga handen” som en kraft som kan ställa allt till rätta i ekonomin är det utopin om det borgerliga samhällets dygder som han utnyttjar. När alla sköter sina sysslor, i första hand för att gynna sig själva, kommer det alla till godo. Det är inte genom slaktarens välvilja som vi kan sätta söndags­steken på bordet, menar han. Men samtidigt ekar alltså här renässansens tilltro till de borgerliga dygderna. Människor må styras av intressen och passioner, men för att den osynliga handen skall kunna fungera måste borgerliga seder och moral råda. Bara när klokskap, rätt­visa och medkänsla existerar kan en marknadsledd ekonomi fungera. Sådana­ dygder frodas bäst i mindre enheter som de norditalienska stadsstaterna i slutet av medel­tiden. När Smith formulerade sin syn på den fria marknadens centrala roll var det förekomsten av ett sådant borgerligt samhälle som han förutsatte.

Även dagens förespråkare av en fri marknad och minimal stat återkommer gärna­ till utopin­ om det borger­liga samhällets fördelar och dygder. När de talar sig varma­ för laissez-faire­ förutsätter de att människor i en borgerlig miljö är hygg­liga och rätt­visa mot varandra. I sin senaste­ bok Bourgeois Virtues: Ethics for an Age of Commerce (University­ of Chicago Press, 555 s) tar den amerikanska ekonomi­historikern Deirdre N McCloskey denna syn som utgångspunkt för ett i grunden radikalt ny­liberalt program. McCloskey­ drömmer om en nedmonterad stat som i storlek bara kanske är en femtedel av vad den är i dag. Hennes kritik av moderna välfärdsstater är dräpande och drastisk. Ta till exempel det amerikanska samhället. Enligt författaren domineras det av ”klubbar” vars medlemmar främst utgörs av en övre medel­klass som utnyttjar skatte­finansierade välfärds­anordningar för att gynna­ sina egna intressen­. Om väl­färden delades ut till de fattiga­ skulle den kanske kunna­ accepteras. Men så är det inte, menar­ hon bestämt. Hennes kritik av en omni­potent stat är kraftigt influerad av Adam Smith. Men man måste komma ihåg att det som Smith ville se nedmonterat i slutet av 1700-talet var en korrupt stat dominerad av adelsmän, militärer och rika affärsmän. McCloskey drar en automatisk analogi till de moderna staterna. Att många av dessa trots allt vilar på ett demokratiskt mandat tar hon ingen hänsyn till. McCloskey presenterar en helvetesversion av den moderna välfärds­staten som nog är alltför drastisk för att riktigt kännas igen.

Men det intressanta med McCloskeys bok är inte kritiken av statlig inblandning i ekonomin eller hyllandet av kapitalismen som system – sådant har gjorts bättre av andra, inklusive svensken Johan Norberg. Hennes projekt – där detta är den första boken­ av fyra (!) – är istället att utreda vilka­ dygder som bildar grundvalen för ett välfungerande marknadssamhälle. Hon presenterar sju dygder som förefaller vara de grundläggande och som dessutom bäst tycks kunna utvecklas i en fri marknadsekonomi: hopp (optimism), entreprenörskap (fantasi, trofasthet (identitet, integritet, lojalitet), kärlek (social begåvning, empati, vänskap, uppskattning, attraktion), rättvisa (social balans, ärlighet), mod (auto­nomi, uthållighet), måttfullhet (individuell balans, ödmjukhet, återhållsamhet) och klokhet (kunskap, förutseende, kontrollerat självintresse, kontextuell rationalitet). Det är sådana dygder som vi behöver för att utveckla goda samhällen. Och det är främst i fria borgerliga sådana som goda dygder kan utvecklas, menar McCloskey.

Mot denna bakgrund är det förstås para­doxalt att begreppet bourgeoisie, borgerskap, har kommit att få en så dålig klang. McCloskey menar att denne nedvärdering är en följd av 1800-talets romantiska och senare­ socialistiskt eller marxistiskt färgade­ kritik. Efter detta kom bourgeoisie oftast att ses som synonymt med bigotteri eller småsint egoism. Framför allt socialisternas kritik av borgerlighetens egoism och egenintresse kom att få stark genomslagskraft. Det är McCloskeys syfte att revi­dera denna syn och i stället återvända till 1700-talets positiva syn på bourgeoisien. Det är också mot denna bakgrund som hon vill att vi skall återvända till Adam Smith och David Hume. Bourgeoisien är den drivande kraften i den borgerliga civilisationens historia.

Föreställningen att borgerligheten enbart drivs framåt av det snöda egenintresset är med andra­ ord en felsyn, enligt McCloskey. I den mån som moder­na natio­nalekonomer försöker påstå något sådant har de fallit offer för den nidbild av bourgeoisien som skapades under 1800-talet. I stället vill hon betona etikens roll i det borgerliga samhället. Detta samhälle har ingen­ting att skämmas för. Det moder­na marknadssamhället vilar på mer eller­ mindre synliga regler. Här återfinns moraliska förhållningssätt, såsom att alltid göra rätt för sig, arbeta hårt, vara ärlig i affärer och göra sakliga bedömningar. Bryter man mot sådana regler blir man snart utesluten ur gemenskapen.

Man kan förstås fråga sig hur realistisk utopin om det dygdiga borgerskapet är. Finns det inte en uppsjö av exempel på just hur bigotta borgare kan vara, hur anständigt folk hugger varandra i ryggen och hur de exploaterar sina medmänniskor när de ser möjlighet till egen vinning? Är ens bilden av den idoga italienska stadsstaten från 1400-talet särskilt realistisk? Även om Hume och Smith försökte legitimera en sådan idyllisk syn tillhörde de en tradition som annars ställde sig ganska skeptiska till utopier. Ända tillbaka till Machiavelli varnade europeiska tänkare – som förespråkade borgerliga dygder – för hotet från något som de kallade ”korruption”. Det var när korruption satte in som det goda styret hotades att förvandlas till sin motsats. Risken var alltid att egennytta, tygellös girighet och avundsjuka lockade rika människor att upprätta monopol och använda statens makt för att dominera över andra. I den goda staten försökte man hitta motbalanser mot ensidig maktutövning. Att starkt betona behovet till helheten framför egenintresset var till exempel Machiavellis vädjan till furstarna. Men att det inte var enkelt att hålla korrup­tionen stången var lätt att inse för en person som levde under de florentinska medicéerna – vilka först var bankirer och sedan i kraft av sin rikedom blev politiker. Machia­velli fick personligen känna av att hamna i onåd och bli förvisad till sin fädernegård vid San Andrea de Percussina där han från kullarna kunde se ned på den värld som han förlorat.

Det är märkligt att McCloskey som annars­ är så väl inläst i den idéhistoriska och moralfilosofiska litteraturen inte tar hänsyn till att rikedom kan korrumpera. Hon medger att materialism innebär många frestelser och faror. Men detta tycks ända inte förvränga hennes syn på marknadens självläkande krafter. Hur får man dygderna att bestå om makt och rikedom korrumperar?

Samtidigt går det inte att komma­ från att marknadssamhället skapat­ mycket gott, framsteg, ett högt välstånd och en hög grad av personlig frihet. Kapitalism och marknadsekonomi har utan tvivel gjort det möjligt för allt flera­ männi­skor att leva ett hyggligt liv utan att behöva riske­ra att dö av hunger och umbäran­den. Det är gott och väl så, och kunde kanske räcka. Men McCloskey vill inte nöja sig. Hon vill dessutom få oss att tro att den fria marknaden alltid leder oss rätt. På denna punkt har hon utan tvivel historien emot sig. Byggde inte en del av Venedigs rikedomar på slavhandel? Var inte arbetet i de tidiga industriella miljöerna nedbrytande? Vågar man sig på att generalisera kan man väl säga att de samhällen som lyckats ”bäst” har förmått förena ekonomisk och personlig frihet med ett styre som försökt tjäna helheten och som lyckats tygla av­arterna av det enskilda intresset. I vilken mån denna­ balans­ lyckats bättre någon annanstans än i den välfärdskapitalism som McCloskey så starkt föraktar är svårt att säga.

Men kanske det mest intressanta med denna bok återfinns i detaljerna. Bland McCloskeys­ ibland halsbrytande idéhistoriska associationer kan man finna många guldkorn och intressanta iakttagelser. Framställningen består i själva verket av mer eller mindre sorterade kommentarer till modern och äldre idéhistorisk och moral­filosofisk litteratur. Dessa är ofta stimu­lerande att läsa och lärorika att ta del av. McCloskeys kritiska avståndstagande från vänsterns allmänt hållna antikapitalism och förakt för bourgeoisien (som exem­pelvis hos Sartre) är ofta välformulerat och slående.

Utan tvivel är det en viktig poäng att det borgerliga samhället vilar­ på en mycket mera komplex grundval än egenintresse och egoism.

Hur kan det egentligen komma sig att väl utvecklade marknadssamhällen känne­tecknas av en högre grad av jämlikhet än andra samhällen? Varför tycks innovationer och kulturell odling trivas så mycket bättre här? Varför finns här mera tolerans för olik­tänkande? Dessa är besvärliga frågor för sådana som enbart betraktar marknad och borgerskap som skällsord.

Åandra sidan kan en sådan kritik också drabba en del av modern nationalekonomi som gärna vill tolka allt mänskligt beteende utifrån utilismens fyrkantiga regelverk. McCloskeys kritik av Chicago-ekono­mernas (exempelvis Gary Becker) försök att tolka mänskliga ”dygder” som kärlek, empati­ och trofasthet till egenintresse är utomordentligt skarp. Hon hävdar bestämt att något sådant inte låter sig göras. Ett sådant­ samhälle utan etik och moral går för övrigt inte att leva i. Det var också i grunden den sanning som Hume och Smith formulerade på 1700-talet.