Idag använder fler än 100 miljoner kvinnor världen över p-piller, 50 år efter att det godkändes av det amerikanska läkemedelsverket FDA. P-pillret har varit en viktig del av ett av de största skiftena i mänsklighetens historia, kvinnans frigörelse. De fulla effekterna av detta skifte för mänsklighetens självuppfattning och framtida utveckling återstår fortfarande att se.
Historien bakom pillret är motsägelsefull. Tidskriften The Economist utsåg p-pillret till 1900-talets viktigaste vetenskapliga framsteg, samtidigt som en av 1900-talets mest inflytelserika feminister, Gloria Steinem, ansåg att dess betydelse för kvinnans frigörelse var överskattad.
P-pillret sägs ha släppt lös den sexuella revolutionen på 60-talet, trots att medlet till en början endast gavs till gifta kvinnor. Många stödde ändå användningen i hopp om att det skulle stärka äktenskapets roll i samhället, genom att avlasta familjer bördan av oönskade barn. Före industrialismen kunde de flesta kvinnor som födde barn utanför äktenskapet inte försörja dem, och blev därmed en börda för samhället. Därför utvecklades religiösa och etiska tabun. Sexualiteten, även inom äktenskapet, ansågs vara till för att avla barn.
Ett flertal preventivmedel var kända före p-pillret: alltifrån fornegyptiska pessar av krokodildynga, till Casanovas berömda kondomer av fårtarmar. Kunskapen om hur kvinnor kunde undvika att bli gravida, eller hur lägliga missfall kunde arrangeras, fanns långt före p-pillret. Redan på 1800-talet halverades antalet födda barn per kvinna i många av de allt rikare industriländerna.
I likhet med andra stora uppfinningar är p-pillret inte någon plötslig snilleblixt. Vetenskapen visste redan för hundra år sedan att könshormoner påverkar ägglossningen. Forskning på verksamma hormonpiller pågick länge, men det var först på 50-talet som den rätta blandningen av motivation, resurser, vetenskap och geni kom.
Den drivande kraften bakom p-pillret var kvinnorättskämpen Margaret Sanger, som tillsammans med sin mecenat Katharine Dexter McCormick ville få fram ett behändigt sätt för kvinnor att självständigt styra sin sexualitet. De finansierade den kontroversielle forskaren Gregory Pincus, som på 30-talet gjort skandal genom att konstbefrukta ett kaninägg i en petriskål.
Pincus visste att gulkroppshormon som framställts ur vildjams kunde stoppa ägglossningen. John Rock forskade om hormonernas roll vid barnlöshet, och som troende katolik var det hans avsikt att avhjälpa barnlösheten. Deras gemensamma forskning gav vid handen att kombinationen av kvinnligt könshormon och gulkroppshormon blockerar hypofysens produktion av det hormon som stimulerar ägglossningen. Livmodershalsens sekret påverkas också, så att spermierna dödas.
Det var olagligt att testa pillret som preventivmedel i USA, så 1956 provades pillret på kvinnor i Puerto Rico. Pillret visade sig avhjälpa menstruationssmärtor och godkändes för det bruket 1957. Det fick till följd en plötslig ökning av antalet rubbningar i menstruationscykeln, då en majoritet av USA:s delstater förbjöd försäljning av preventivmedel. Till slut var bruket så spritt, att läkemedelsmyndigheten FDA såg sig tvungen att godkänna pillret även som preventivmedel, för att slå undan benen på den svarta marknaden. Ett första besked gavs den 9 maj 1960, och ett formellt beslut kom den 23 juni samma år.
Carl Djerassi, skapare av det syntetiska gulkroppshormonet, påpekar i sin bok ”This Man’s Pill” (2001) att utvecklingen av p-pillret inte skulle ha varit möjlig i dagens forskningsklimat. Det beror inte bara på de etiskt tveksamma experimenten som gjordes i Puerto Rico, utan också för att det skulle bli för dyrt och komplicerat att få igenom dagens processer.
Rock såg ingen motsägelse mellan pillret och sin tro. Pillret förlängde ju de säkra perioderna i kvinnans cykel, något som kyrkan redan godkänt för barnbegränsning. Den inställningen stöddes av en majoritet av kyrkans teologer och kardinaler, ändå valde påve Paulus VI att ställa sig på minoritetens sida i encyklikan ”Humanae vitae”. Det skapade en djup kontrovers inom kyrkan, inte minst i USA där 16 procent av alla katolska kvinnor redan använde pillret.
Även i Sverige var frågan om barnbegränsning kontroversiell. Riksdagen hade 1910 infört ett förbud mot information kring preventivmedel, något som RFSU och dess grundare Elise ”Ottar” Ottesen-Jensen kämpade för att avskaffa. Gunnar och Alva Myrdal hade med sin bok ”Kris i befolkningsfrågan” (1934) vänt uppfattningarna i samhället om barnbegränsning.
Helt fri abort infördes först 1975 i Sverige, och många plågades av rädslan för ofrivillig graviditet. När p-pillret kom till Sverige såldes det till en början illegalt. Debatten kring godkännandet mötte motstånd från konservativt håll, men även neurosedynskandalen från 1961 fanns i färskt minne. Var p-pillret en dold fara, precis som det påstått ofarliga sömnmedlet?
Medicinalstyrelsen godkände slutligen försäljningen år 1964. ”Bebispillret”, som det kallades, blev en försäljningsframgång med 20000 användare första året och mer än en halv miljon innan årtiondet var slut.
Men rädslan för en ny neurosedynskandal fanns kvar. Östrogenhalterna i de första pillren var mycket högre än i dagens, och rapporter kom in om blodproppar, humörsvängningar och minskad sexlust. Svensk forskning spelade, med sin tillgång till vårdens välutvecklade register, en viktig roll i att spåra biverkningarna till de höga halterna, och visade att kvinnor med blodgrupp A hade lättare att få blodpropp av östrogenet. På 80-talet utvecklades de moderna p-pillren med lägre östrogendos.
Elaine Tyler May skriver i sin bok America and the Pill: A History of Promise, Peril, and Liberation (Basic Books 2010, 224 s) att de stora sociala förändringarna kom i kombination med kvinnorörelsens framgångar, annars skulle p-pillret bara ha varit ännu ett preventivmedel i mängden. Många ogifta kvinnor var tveksamma. Pillret signalerade att den som tog det planerade att ha sexuellt umgänge. Den som inte tog det öppet kunde fortfarande anse sig vara dygdig, men råka bli förförd av stundens hetta. Det var först genom den spridda acceptansen hos gifta kvinnor som p-pillret slog igenom på allvar hos de ogifta. I slutet av rekordåren var arbetslösheten så låg att det inte fanns tillräckligt många män att anställa. När kvinnorna kunde planera sitt barnafödande kom deras slutgiltiga genombrott på arbetsmarknaden.
Många var rädda för sexuell anarki, men verkligheten blev annorlunda. Allmänhetens attityder till otrohet har i många länder blivit mer negativ och 2007 uppgav hela 93 procent i en opinionsundersökning från Pew Center att trohet var mycket viktigt. En del av förklaringen är att skilsmässor har blivit lättare att genomdriva, så man behöver inte hoppa över skaklarna bara för att man är fast i en dålig relation. Initiativet till två tredjedelar av alla skilsmässor tas av kvinnor.
En manlig motsvarighet till p-pillret har varit föremål för forskning ända sedan det kvinnliga togs fram. Men det har varit svårare att minska mannens koncentration av könshormonet testosteron, och påverka den dagliga spermieproduktionen, än att stoppa kvinnans ägglossning var fjärde vecka. När testosteronet sänks kan männen tappa sin lust och få erektionsproblem. Testosteron kan ges i injektioner var tionde till tolfte vecka, för att komplettera, men med biverkningar som depressioner och aggressivitet.
Befolkningsexplosionen i världen debatterades intensivt under 60- och 70-talen. Kina inledde en hårdhänt enbarnspolitik och sju miljoner människor i Indien tvångssteriliserades av myndigheterna. Det fanns en oro att p-pillret skulle göras obligatoriskt. Skulle en sådan politik sedan kunna sprida sig även till i-länderna, där socialbidrag för ensamstående kvinnor kopplades till bruk av p-piller?
Det är av stor betydelse att fler barn överlever sina första år. Då behöver inte föräldrarna skaffa barn i reserv. Det var attityderna till familjelivet som började förändras först, och där hjälpte det nya preparatet till att uppnå de nya mål kvinnor satte för sina liv.
Ett exempel är utvecklingen i Thailand sedan 60-talet. Kvinnors läs- och skrivkunnighet har nu ökat till 90 procent, och de utgör hälften av arbetsstyrkan. Barnafödandet har fallit från 6 barn per kvinna till 1,64 barn idag. Under samma tid ökade BNP per capita från 1000 dollar till 8000 dollar idag. Den inkomst, de investeringar och den konsumtion som människor försakar när de väljer att föda och uppfostra barn är betydande. Länsförsäkringar beräknade år 2008 kostnaden för ett barn till närmare en miljon kronor från 0 till 18 års ålder, och den siffran kan förstås inte täcka alla indirekta kostnader. I moderna välfärdssamhällen är barnafödande inte en investering för framtiden på samma sätt som i den fattiga delen av världen.
Många länder ser nu en förändrad åldersstruktur, där allt färre yrkesarbetande skall försörja allt fler åldringar. Överbefolkningens faror verkar kunna undvikas. De problematiska frågorna blir under vilka förhållanden en majoritet av världens barn kommer att växa upp, och hur de rikare länderna skall klara sin befolkningsstruktur. Den utökade arbetskraften av kvinnornas steg från hemmet till förvärvsarbetet har mattats av. De kvinnor som har kunnat dra fördel av tillgången på preventivmedel har blivit stora vinnare. Då de kan välja när, och om, de vill skaffa barn har de fått större möjligheter yrkesmässigt, socialt och intellektuellt. Kritik har väckts också mot att kvinnor bedöms efter manliga normer på alla områden.
Trots intensiv forskning är inte alla effekter av långvarigt bruk fullt kända, pillret är fortfarande ett trubbigt medel som påverkar mycket av kvinnans kropp. Det är både positivt och negativt, nyligen upptäcktes att risken för vissa sorters cancer minskar hos långvariga brukare.
P-pillret är en duk som många målar upp sina förhoppningar och farhågor på, inte minst därför att det lanserades under en period av intensiva sociala förändringar. I många fall verkar de etiska debatterna om reproduktionsteknik handla mindre om grundläggande värderingar och mer om oro inför sociala förändringar. 60-talet innehöll så många brytpunkter i samhällslivet, arbetslivet och i könsrollerna, att p-pillret blev en praktisk symbol.
Den sista paradoxen är att p-pillret var det första läkemedlet som skapades för att användas regelbundet av friska människor, för att förhindra ett naturligt tillstånd. Läkemedelsutveckling handlar alltmer om att spränga barriären mellan å ena sidan botande medicin, å andra sidan förebyggande och förbättrande. P-pillret pekar på att fler förändringar av samhället, ekonomin och synen på den mänskliga kroppen står för dörren.
