Barwa Bank i Doha.
Foto: Fadi Al-Assaad/REUTERS
Den arabiska våren har inte bara ritat om den politiska kartan i Mellanöstern och stärkt rörelser som förespråkar olika former av politisk islam. Det finns redan tydliga tecken på att den arabiska våren även innebär det definitiva genombrottet för vad som brukar benämnas islamisk finans. Den förväntat dominerande kraften i ett demokratiskt Egypten, det Muslimska Brödraskapet, har som uttalad målsättning att göra landet till ett centrum för islamisk finans. En av partiets ledande ekonomer, Abdel Hafez el-Sawy, har förklarat att rörelsens ekonomiska politik ska grunda sig på shariaprinciper och att den egyptiska ekonomin skall återupplivas med hjälp av islamisk finans. Liknande tongångar hörs även i Tunisien och Libyen.
Själva begreppet islamisk finans är kringgärdat av såväl missförstånd som idealisering. För somliga för islamisk finans tankarna till terrorfinansiering. Andra ser ett ekonomiskt system där pengar tjänas på ett socialt ansvarsfullt sätt och rena vinstintressen paras med etiska hänsyn.
Islamisk finans är finansiella tjänster baserade på islams religiösa lag – sharia. Sharia baseras i sin tur på Koranen och på sunnan, det vill säga allt som profeten Muhammed sagt och gjort. I Koranen är det bara ett fåtal verser som rör ekonomi, men profeten var själv verksam som köpman och några av hans finansiella arrangemang har inspirerat de islamiska finansiella tjänster som erbjuds idag.
Med tanke på att islamisk finans alltså bygger på medeltida rättskällor skulle man kunna tro att det är en uråldrig disciplin. Islamisk finans har emellertid bara funnits i drygt 30 år. Idén att återskapa det ekonomiska systemet från profetens tid blev inte aktuell förrän i början av 1970-talet. Saudiarabiens kung Faisal ville skapa en motvikt till den egyptiske presidenten Nassers nationalistiska och socialistiska pan-arabism och samtidigt utmana Nassers ledarposition i regionen. Svaret blev pan-islamismen, där den sekulära arabiska solidariteten byttes ut mot en islamisk solidaritet. Att skapa ett gemensamt islamiskt ekonomiskt system var en viktig del i kung Faisals önskan att ena muslimer och 1974 grundades den mellanstatliga Islamiska Utvecklingsbanken med Saudiarabien som största aktieägare. Fem år senare blev Pakistan det första landet som helt islamiserade sitt bankväsende. Sudan och Iran följde efter 1983.
Efter terrorattackerna 2001 hamnade den islamiska finanssektorn i blåsväder när flera islamiska välgörenhetsfonder blev anklagade för att finansiera terrorism. En välgörenhetsfond som grundats av kung Faisals egen son åtalades till exempel för att ha finansierat terrordåden i USA den 11 september genom att förse al-Qaida med pengar. Eftersom välgörenhetsfonderna till stor del finansierats av islamiska banker genom en religiös skatt – zakat - föll skuggan även på bankerna. Det ledde till att många islamiska banker slutade att ge pengar till välgörenhetsfonderna och istället började använda zakat-pengarna till att ge mikrolån till behövande.
Idag finns islamiska banker och finansiella institut i över 100 länder och islamisk finans beräknas omsätta mellan en och fem procent av världsekonomin. De länder som totalt sett dominerar den islamiska marknaden är Iran följt av Saudiarabien och Malaysia. I Sverige gav Finansinspektionen 2008 klartecken till svenska banker att erbjuda islamiska finansiella tjänster, men intresset har hittills varit begränsat.
Det allra viktigaste särdraget hos islamisk finans är förbudet mot ränta. Eftersom pengar i sig inte kan uppfylla några mänskliga behov (man kan inte äta eller kläda sig i pengar), heter det inom islam att pengar saknar egentligt värde. Därför är det förbjudet att göra vinst på pengar i sig genom exempelvis utlåning eller handel med pengar. Detta innebär en tydlig skillnad i synen på pengar i den islamiska världen jämfört med västvärlden. I väst underförstås pengars egenvärde och det faktum att pengar växer över tid genom ränta i uttryck som ”tid är pengar”. Inom islam lyder uttrycket istället ”tid är liv”.
Koranen skräder inte orden när det gäller ränta som företeelse och slår fast att den som bryter mot ränteförbudet kommer att drabbas av ett gudomligt krig. Somliga shariaexperter ser den senaste finanskrisen som ett exempel på ett sådant krig mot samhällen som använder ränta. Något mer konkret straff för användande av ränta stipuleras dock inte i Koranen. Detta är anmärkningsvärt då straffen för grova brott annars specificeras noggrant. Den som begått äktenskapsbrott ska till exempel straffas med 100 piskrapp och så vidare. Att handla med ränta är därför i princip förbjudet, men inte straffbart i något muslimskt land.
Förutom ränteförbudet, bygger islamisk finans på principen att banker ska vara med och dela på såväl risk som eventuella vinster och förluster med kunden. Överdrivet risktagande och spekulation är förbjudet. Allt som är haram (förbjudet inom islam) - såsom alkohol, griskött, prostitution, olika typer av spel, pornografi och tobak - ska undvikas. En del islamiskt rättslärda anser att även musik och film är haram på grund av förment pornografiska inslag. Till skillnad från till exempel svenska etiska fonder är dock inställningen till vapen ambivalent. Omständigheterna i det specifika fallet får här avgöra om det är fråga om haram eller inte.
Islamiska banker erbjuder en uppsjö finansiella tjänster som konstruerats för att undvika ränta. Flera av dem innebär att banken delar på såväl risken som den eventuella vinsten med kunden. Den absolut vanligaste produkten är dock murabaha, som ensam utgör 75 procent av alla tjänster inom islamisk finans. Murabaha används istället för räntebaserade lån. Om man till exempel vill köpa ett hus eller en bil ber man banken initialt att träda in som köpare. Banken säljer sedan egendomen vidare till den bankkund som avser köpa bilen eller huset. Banken lägger då på en avgift. Betalningen till banken kan sedan ske med avbetalningar som vid ett vanligt lån.
Murabaha har kritiserats för att påminna alltför mycket om ett räntebaserat lån. Shariaexperter är ense om att det inte är en idealisk finansieringsmodell utan enbart bör användas om nöden kräver det. Den avgift som banken lägger på köpesumman baseras nämligen på den rådande räntan med små avvikelser. Till skillnad från ett vanligt lån har dock murabaha alltid reella tillgångar i botten (det går alltså inte att låna pengar) och banken ställer bara upp som finansiär om det som ska köpas är förenligt med sharia.
Alla finansiella transaktioner gjorda av islamiska banker övervakas av bankens eget shariaråd, som bedömer huruvida aktiviteterna är förenliga med islam. Olika shariaråd har ofta olika uppfattningar om vad som är förenligt med islam. Det finns ju ingen lagbok att tillgå och att härleda regler för komplicerade finansiella transaktioner ur allmänt hållna koranverser leder tvivelsutan till varierade resultat. Shariaråden har dessutom ofta kritiserats för att vara för återhållsamt inställda till nymodigheter på finansområdet. Finanskrisen visade dock att denna konservatism hade vissa positiva effekter.
Efter finanskrisen 2008-2009 kunde man nämligen se att den islamiska banksektorn hade undvikit de mest riskfyllda placeringarna och därför klarat sig bättre ur krisen än den konventionella banksektorn. Kravet på shariaförenlighet gör att islamiska banker generellt sett är konservativt inställda till finansiella innovationer. Det innebär i sin tur att islamiska banker undvek många av de faktorer som ledde fram till finanskrisen, såsom värdepapperisering av så kallade subprimelån och kreditswappar. Vissa studier visar också att islamiska aktier presterade markant bättre än konventionella aktier under den ekonomiska nedgången.
Shariaråden har emellertid också varit en källa till problem. Det finns exempel på att en finansiell transaktion som godkänts av ett shariaråd i ett senare skede dömts ut som just oförenlig med sharia. Detta leder till att en avtalspart plötsligt kan anse att ett avtal är ogiltigt och som en följd av detta vägra att uppfylla avtalsvillkor. I ett brittiskt rättsfall från 2010 prövades just frågan om huruvida bristande shariaförenlighet gör ett avtal ogiltigt. Ett investeringsbolag skulle investera pengar åt en bank i enlighet med shariaprinciperna. Bankens och investeringsbolagets respektive shariaråd godkände avtalet. Senare vägrade likväl investeringsbolaget att betala ut avkastningen. De hänvisade till att avkastningen var en slags förtäckt ränta och därmed oförenlig med sharia. Därmed bortsåg man från det egna shariarådets initiala godkännande. En engelsk domstol gjorde till mångas förvåning bedömningen att avkastningen var förtäckt ränta och därför förbjudet enligt sharia. Avtalet bedömdes därför vara ogiltigt och investeringsbolaget behövde inte betala avkastning till banken.
Att den engelska domstolen tog ställning i frågan om shariaförenlighet, som ju ytterst är ett religiöst spörsmål, har kritiserats. Med hänsyn till att det finns stora inbördes skillnader bland muslimer om vad som anses rätt i religiös mening, är det enligt många experter omöjligt för en domstol att objektivt avgöra vad som är shariaförenligt. Den engelska domen har oroat finansexperter, vilka befarar att affärsuppgörelser inom ramen för islamisk finans kommer att upplevas som oförutsägbara och därmed mer riskfyllda.
Shariaexperter har å sin sida uttryckt oro för vad de ser som en tendens att i alltför stor utsträckning anpassa islamisk finans till konventionell västerländsk finans. Bland annat har det från rättroget håll hävdats att de islamiska finansiella tjänsterna ofta lever upp till shariareglernas bokstav utan att för den skull vara förenliga med reglernas bakomliggande syfte. Exempelvis har det visat sig att shariaförenliga vinst- och förlustdelningsprodukter enbart genererar begränsade vinster, varför islamiska banker istället valt att satsa på mer lönsamma alternativ. Ett sådant alternativ har varit just murabaha, som har kommit att bli den mest använda finansiella produkten. Detta trots att den egentligen bara var tänkt att användas i en tidig övergångsfas på grund av alltför stora likheter med räntebaserade lån. Vidare tar eller betalar islamiska banker ut en ränteliknande avgift i nästan alla fall även om de inte kallar den för ”ränta”.
En del shariaexperter har ifrågasatt själva existensberättigandet hos dagens islamiska finansiella tjänster just för att de uppfattar dessa som alltför lika konventionell finans. Av den anledningen anses det ofta ifrån religiöst håll att islamiska banker bör försöka renodla sin särart och hålla fast vid sin mer konservativa inställning till risktagande och finansiella innovationer.
Det är inte bara den mindre riskbenägenheten inom islamisk finans som kan sägas ligga i tiden. Även de sociala anspråken ger islamisk finans en potentiellt stark attraktionskraft hos arabvärldens fattiga. Det är med andra ord mycket som talar för att politisk islam och islamisk finans kommer att gå hand i hand i arabvärlden framöver.
LÄS OCKSÅ: Juridiken höll Mellanöstern tillbaka
