Ulf Lundell inledde sin gedigna Sverigeturné vid Rockslottet i Finspång. Foto: Pentti Mikkola
i Fakta
11/7 Stockholm Skansen 13/7 Karlskrona 16/7 Helsingborg 17/7 Christinehof 19/7 Trollhättan 20/7 Karlstad 23/7 Visby 24/7 Borgholm 26/7 Halmstad 27/7 Östersund 28/7 Leksand 31/7 Furuvik 2/8 Linköping 3/8 Nynäshamn 8/8 Skövde 9/8 Jönköping 10/8 Göteborg.

5Ulf Lundell Kär och galen igen
Rockslottet Finspång

I avsaknad av ett stort internationellt artistbesök denna sommar är Ulf Lundell tillsammans med Tomas Ledin (turnépremiär på torsdagen, recension i gårdagens SvD) årets stora publikdragare i Semestersverige.
Vad det är för demoner som driver Lundell kan vi bara spekulera i, men varje år ger han sig ut på ny turné och då snackar vi ingen liten fjutt utan efter smygpremiären i Kiruna förra helgen väntar tjugo shower på en dryg månad runt hela landet och till hösten talas det om en klubbturné. En seriös inställning att möta fansen som är huvudanledningen till att han kan återkomma år efter år
utan att publikintresset sviktar.

"Det här är som ett släktmöte för mig", deklarerar också Lundell från scen under sin turnépremiär i Finspång på fredagskvällen.
Lundell sa inför årets varv att han i första hand spelar boogierock för att han vill "köra upp den i arschlet på alla intellektuella tunnisar som får dåndimpen av brutaliteten i gunget". Nu hörs inte mycket av den varan utan mer av Springsteen-rock med luftiga pianoharmonier och raka gitarrkomp.
Kvällen inleds med Kär och galen och avslutas med Gott att leva, där emellan har en rad Lundell-klassiker passerat. Tempot är uppskruvat och bandet som ger honom det stöd han så väl behöver består den här gången av David Nyström, Magnus Norpan Eriksson, Jerker Odelholm, Marcus Olsson och så förstås Janne Bark. Janne Bark tar inte så stor plats med sin långa solon som brukligt vilket gör att orkestern arbetar mer som en enhet som ger stadga.
Över huvud taget är allt mer strukturerat än de senaste årens turnéer och fram till extranumren har endast två
timmar förflutit. Två timmar är för den som inte vet en kort konserttid för att vara Lundell, men som är alldeles lagom och ger det hela spänst i stället för att innehålla saggiga partier med utdragna solon.
Nu blir det nästan en timme till efter två set extranummer sedan den entusiastiska premiärpubliken sagt sitt. Den andra delen av extranumren var troligtvis inte planerad eftersom Lundell redan knutit ihop säcken snyggt med att avsluta med toner ur öppningsnumret Kär och galen innan han för andra gången klev av scenen.
I inledningen på Hon gör mej galen spelar Lundell ensam med en akustisk gitarr och visar att han skulle kunna sätta sig ner på en pall och köra själv vilket till exempel kan ge den planerade klubbturnén en helt annan nerv och tilltal än så här under bar sommarhimmel inför familjepublik.
Humöret och entusiasmen verkar vara på topp hos huvudpersonen som inte för ett ögonblick faller tillbaka på rutin.
Sommaren 2002 har Ulf Lundell växt som bandledare, för tio, femton år sedan var han
ofta en mumlande figur som stod längst fram och gurglade i micken. Han säger inte så mycket i dag heller, det måste tillstås, men han är bandets självklara auktoritet och mittpunkt, inget snack om den saken.

Den här turnén känns mer inspirerande än på länge och lite som en gammal kompis man springer på en gång om året och som alltid är lika trevlig att möta. Och att slippa höra genomslitna Öppna landskap är en morot god som något för att hoppa på Cirkus Lundells framfart genom Sommarsverige.

08-13 54 18, anders.sundin@svd.se