De pågående demonstrationerna i Iran kallas av somliga för Twitter-revolutionen, och nyligen bad Vita huset Twitter att skjuta upp ett planerat driftstopp på grund av service, för att inte störa kommunikationen mellan dem som protesterar.

– Många i väst överskattar Twitters betydelse, både politiker och journalister, säger Evgeny Morozov på telefon från sitt hotellrum i Amsterdam, på väg tillbaka till New York, där han är forskare på Open society institute.

Han förklarar att Twitter kan förmedla enkel information, men lämpar sig inte för att förmedla politiska åsikter.

– I själva verket övervärderar vi alla de nya sociala medierna, från Twitter till sms och Facebook.

Som han ser det bär vi på en romantisk bild av allt brobyggande och deltagande som den nya tekniken erbjuder – och som vi tror leder till mer demokrati.

– Twitter och de andra är endast redskap, kanaler, och kan också användas av den andra sidan.

Han påstår att de regimvänliga i Iran arrangerade en motrevolution på Twitter, för att mobilisera sina styrkor, men den vet vi ytterst lite om, för den ägde rum på farsi, och var mer lokal.

– Vi tar för givet att de styrande i Teheran inte har förståelse eller intresse för modern teknik, för att de är strängt religiösa. Men de kom själva till makten med hjälp av effektivt användande av kassetter och videoband.

I november 2008 beslöt Revolutionära gardet i Iran att starta 10000 bloggar, som alla ska förmedla regimens syn.

– Denna metod finns redan i reklamvärlden, där man strösslar nätet med till synes oberoende, individuella meddelanden, alla mycket positiva till en viss produkt eller tjänst. Detta sätt att påverka används numera även av Ryssland, Kina och Iran.

”Spinternet” är Evgeny Morozovs egen term för denna ”nedsmutsning” av det digitala landskapet, och namnet syftar på spin doctors, marknadsförare, som sägs kunna påverka opinionen genom att skickligt utnyttja medierna.

Går det att avslöja ett Spinternet-meddelande?

– Inte ännu, men det pågår arbete för att få fram ett program som kan varna användaren. Just nu testar Wikipedia en mjukvara som reagerar när en icke trovärdig person vill lämna textbidrag till företagets uppslagsbok.

Vad avgör om en person räknas som icke trovärdig?

– Hur många gånger han eller hon förekommer på nätet, och i vilka sammanhang. Jag vet, det är inget bra filter. Det skulle till exempel inte släppa igenom kinesiska dissidenter som ju ofta vill vara anonyma.

Enligt Evgeny Morozov är Spinternet farligare än nätcensur. Och för den som månar om friheten på nätet finns ännu en hotfull företeelse: stater som lockar med gratis surfande, via egna portaler, som endast länkar till regimvänliga sajter, som i Vitryssland, där medborgarna kan gå ut gratis på nätet via statliga Belarus today.

Blir det i framtiden ökad användning av Twitter under politiska protester?

– Jag är osäker. Varför stängde inte Iran av mobilnätet under demonstrationerna? Att oppositionen kommunicerar med hjälp av Twitter är naturligtvis en fördel för den hemliga polisen. Man får reda på när demonstranterna ska samlas – och vilka som deltar.