Vare sig det egna företagets nästan-kollaps eller finanskrisen stoppar Carnegie art award, Skandinaviens största konstpris. Den sammanlagda prissumman är på 2,1 miljoner kronor och under prisets nu mer än tioåriga historia har det gång på gång visat sig att det har en förmåga att sätta fart på pristagarnas karriärer.
Priset delas ut vartannat år varefter utställningen med de nominerade konstverken turnerar runt i Europa. 2008 års vinnarshow hade precis invigts av investmentbankens gamla företagsledning under högtidliga former på Konstakademien i Stockholm i september förra året när varumärket fick sig en rejäl smäll till följd av finanskrisen i oktober.
–När skiftet hände, det gick på några minuter, så var det väl ingen som inte undrade ”Oj, vad händer med oss nu?”, berättar prisets intendent Ulrika Levén.
Riksgälden tog hand om Carnegie i november och bara häromveckan godkändes slutgiltigt investmentbolagen med de skönt klingande namnen Bure Equity och Alltor III som nya ägare.
–Carnegie art award är tvärtemot vad många tror inte en stiftelse, utan lyder direkt under företagsledningen. Men det var aldrig tal om att konstprisverksamheten skulle läggas ned, säger Ulrika Levén.
Medan Carnegie art award-chefen Anne Folke rest till Reykjavik för att gratulera Kristján Guðmundsson har Ulrika Levén begett sig till Konstakademien för att presentera andrapristagaren Kristina Jansson för medierna.
Konstpriset etablerades för att stödja nordiskt samtidsmåleri, men då talar vi måleri i dess vidaste bemärkelse. Kristján Guðmundssons bidrag är stramt minimalistiska ljudabsorberande målningar där han bland annat använder sig av byggnadsmaterial. Tredjepristagaren Felix Gmelin har skapat en installation med filminslag. Men Kristina Jansson är ärkemålare, för henne är det färg på duk som gäller. Något man just nu kan se i en av salarna på Moderna museet där en triptyk av henne hänger intill verk av Karin Mamma Andersson och Erik Jeor.
–För mig är måleri det absolut mest komplexa och svåraste materialet. Det finns ingenting mellan mig och verket, säger hon bara någon timme efter att hon fått vinnarbeskedet.
”För sina förföriska särpräglade och psykologiskt laddade målningar…”, lyder motiveringen som väl stämmer in på de verk hon lämnat in till Carnegie art award. Två stora målningar visar en dag- och en nattvy över en kompakt samling hus i viktoriansk stil.
–Jag kallar dem för Winchestersviten, säger Kristina Jansson och berättar en fascinerande bakgrundshistoria.
Winchester, inte som staden, utan som geväret – bygelrepeterstudsaren modell 1873, the gun that won the west. Ett vapen som effektiviserade dödandet av indianer under expansionen västerut. På Östkusten blev vapenfabrikören Oliver Winchester omåttligt rik. Men hans änka kände att hon hade blod på sina händer och efter kontakt med ett spiritistiskt medium blev hon engagerad i ett allt större byggprojekt för att blidka andarna på plats i vilda västern.
–Det var bara några rader jag läste, men jag blev helt besatt av berättelsen.
Prispengarna ser hon som en bekräftelse förstås, men också som en möjlighet att arbeta mer.
–Det köper mig ateljétid, det är så jag ser det.
