Nå kära läsare, vem hejade ni på i det amerikanska presidentvalet? Jag hade helst inte formulerat en så klämkäck fråga, men den svenska tv-bevakningen av presidentvalet bäddar för den. Retoriken och det mediala pådraget påminde mer om kraftsamlingen inför ett internationellt fotbollsmästerskap än om bevakningen av ett demokratiskt val.
Som för att understryka jippoiseringen hade anhängarna till de respektive kandidaterna grupperats på skilda läktarsektioner i tisdagens Debatt på SVT. Där fick de vifta med flaggor och häckla varandra, precis som på ett riktigt idrottsevenemang. Det säger sig självt att det inte blev mycket till seriös debatt eller analys. Och den som försökte säga något kritiskt om Barack Obama blev raskt avbruten av den ouppfostrade Frida Johansson Metsos hånfulla skratt.
Den allra fånigaste hejarklacksmentaliteten visade dock firma Wikingsson och Hammar i Kanal 5. De hejade på Obama, trots att Fredrik Wikingsson redan i fredags bekände i Robin Paulssons pratprogram på SVT att han ingenting vet om amerikansk politik. Det avgörande var Obamas hudfärg; jag tror det brukar kallas rasism.
Genomgående var gästerna på samma nivå. LaGaylia Fraser misshandlade både Star Spangled Banner och Woody Guthries This Land Is Your Land, och Mona Sahlin talade i närmast svärmiskt religiösa ordalag om Obama. Hennes bidrag var lika meningslöst som Kristian Luuks och Henrik Schyfferts. Bara Åsa Linderborg och Per Schlingmann bidrog med kunskap och intellektuell halt. Kanske hade de gått in i fel studio.
Inte heller valvakorna i TV4 och SVT var bra. Bolagen flyttade över både den omedelbara valbevakningen och sina morgonprogram till Washington. Varför? Även tyska förbundsdagsval och ryska presidentval har stor betydelse för Sverige, men de bevakas i de ordinarie nyhetsprogrammen. Dessutom sades inte mycket i valvakorna och morgonprogrammen från USA som inte kunnat förmedlats via länk till en studio i Stockholm.
Fast jag antar att Marianne Rundström och Anderts Kraft hellre åker till Washington än till Moskva. Det skulle jag också gjort.
De internationella nyhetskanalerna gav mer substantiell information. CNN var som vanligt bäst på resultatanalys. Trots mängden av siffror bidrog varje notering till en meningsfull helhetsförståelse. Allra bäst, och mångsidigast, var dock Al Jazeera med bra gäster och effektiv rapportering från hela världen. Där framfördes dessutom en del reservationer mot Obamas utrikespolitiska kompetens. Ack att budskapet nått fram till de svenska hejarklacksledarna.
