I onsdagens Uppdrag granskning undersöktes, som SvD uppmärksammat, vart Stieg Larssons cirka 80 miljoner som Millennieserien hittills dragit in tagit vägen. Det är onekligen en spännande historia ur verkligheten som rullas ut och skickligt dramatiseras så att publiken inte behöver tvivla på vem som är god respektive ond.
God är Stiegs livspartner sedan början av 70-talet, Eva, som varit djupt involverad i tillkomsten av succéromanerna men som aldrig skrev några juridiska dokument tillsammans med den älskade eftersom det inte ansågs nödvändigt. Onda är brodern Joakim och pappan Erland som trots att de hade ganska sporadisk kontakt med Stieg nu lagt rabarber på samtliga miljoner samt förvaltningsrätt, som de har juridisk rätt till – men knappast moralisk, hävdar de goda.
Den rafflande historien hålls samman av den saknade datorn som Stieg lämnade efter sig och som innehåller det icke fullbordade manuset till Millennium 4. Var är den nu? Sannolikt hos Eva, som varken bekräftar eller dementerar. Min fråga är: Vad har Uppdrag granskning med fallet att göra? Är det SVT:s uppgift att döma i en arvstvist mellan privatpersoner? Visst finns här ett underhållningsvärde och sannolikt ett stort allmänt intresse för saken – men är det inte kvällstidningarnas uppgift att utse offer och förövare och göra riktigt bra historier av tragedier?
Direkt efter Uppdrag granskning blev det en halvtimmes reklamfilm för SVT. Frida, som vunnit den programledartävling som sändes i x antal avsnitt för en tid sedan, fick nu äntligen kamma in sin vinst: en alldeles egen talkshow! Den skeptiskt lagda anade dock att den inte var alldeles ”egen” utan hade fått viss styrning uppifrån. Två gäster i soffan; båda programledare på SVT. Kattis Ahlström berättade om sin kärlek till tv, det medium som hon föredrar framför tidningen trots att hon är chefredaktör för Ica-kuriren, och Rikard Olsson talade lyriskt om hur härligt det var att åter vandra i dessa lokaler, där han ”fötts” och där så mycket kunskap, historier och teknik finns bevarad.
Oändliga arkivbilder förlängde denna hyllning till den egna kanalen och Fridas 30 minuter i strålkastarna blev på det hela taget till ett bisarrt metaprogram med rundgång som ledord.
