”Det finns hus och det finns hus” – Ernst Kirchsteiger fortsätter att dela med sig av sin aforistiska livsvisdom och har denna sommar hamnat i det inre av Bergslagen. Årets projekt är att förvandla en gammal hytta till ljust, chict sommarviste. Trädgården ska bli ”en plats för sinnenas möten” där man kan plocka ”en bukett ren glädje” av kryddväxter i nyanlagda rutor mellan ”busiga” skiffergångar.
Även om sommarens renoveringsobjekt är ovanligt storslaget är allt sig likt från tidigare torparår. Ernst ritar några streck i ett skissblock och plötsligt står en hel lastbil med golvbräder på grusplanen. Ur ett virrvarr av bärande reglar och bjälkar växer den nya inredningen fram. Ett par stockholmska ”sköna snubbar” lägger ut silkeslena brädgolv som Ernst kan placera sina bara fötter på.
Det är synd att puttrigheten får regera. Vi befinner oss ju i ett industriminnesmärke med en intressant historia att berätta. Men sådant verkar helt ointressant för producenterna. All överblick och all struktur försvinner i ett damm av småprat.
Innan Ernst Kirchsteiger hinner belamra lokalen med sin sommarrekvisita vilar det en dolsk och kuslig stämning över det inre av den 20 meter höga masugnen. Bjälkarna är som gjorda för att seriemördare ska falla ner från dem med ett skri. Just så börjar Luther, en annan av de tre nya serier som TV4 generöst introducerar denna vecka.
Det är en brittisk serie som ger ett amerikanskt intryck med sina övergivna fabriksmiljöer och ödsliga förhörsrum. Polisen John Luther stöter på en ung, kvinnlig psykopat som antagligen mördat sina föräldrar. Hon är ett brådmoget geni som doktorerade vid 18 års ålder och vi fattar genast att detta är en livsfarlig människa. Polisen och psykopaten grips av en ömsesidig fascination som säkert räcker i sex avsnitt.
Skådespelarna är skickliga men upplägget aningen tröttsamt. Luther får ideliga raseriutbrott, välter skrivbord och slår sönder dörrar. Skilsmässobekymmer hör givetvis till den grinige polisens vardag.
En mer stillsam, klassisk deckarhistoria i bedrägligt idyllisk sommarmiljö är den nya serien om miss Marple, där första avsnittet bygger på Spegeln sprack från kant till kant.
Agatha Christies Jane Marple är ju urmoder till generationer av kvinnliga gåtlösare och hennes hemby mönster för sådana falska idyller som det livsfarliga Midsomer. I denna nya filmatisering är det Julia McKenzie som elegant gestaltar den skarpsinniga lilla damen som dricker te och löser mordproblem, alltid med utgångspunkt i en analys av det mänskliga psyket.
Som bonus fick vi se den oförlikneliga Joanna Lumley dricka cocktail på ett garden party, med samma vita, skrämmande leende som hennes mer kända figur Patsy i Helt hysteriskt. Absolutely fabulous!
