Det är inte lätt att vara listfobiker i dessa dagar, då inte bara är ett utan tio år som ska dissekeras, komprimeras och sedan analyseras i olika medieformat. Hela december har blivit en enda lång aktivitet av minneslucköppningar och självdistansövningar. För hur märkligt har vi egentligen inte betett oss under 00-talet? Det enda vi kan göra för att rädda det som räddas kan av vårt anseende är att vara först med att skratta: En slags försvarsmekanism som går ut på att sno den komiska poängen från kommande generationer.

I veckan passade SVT:s Babel på att formulera de litterära åren mellan 2000 och 2009: Ett decennium då deckarkaraktärer dök upp i varje gathörn, där författaren gick från kuf till minglare och där kändiskulturen blev så självupptagen att den gav ut sina mejlkonversationer i bokform. I Babel-studion fanns chick lit-drottningen (ett ord som bara kunde uppfunnits på 00-talet) Denise Rudberg och poeten Aase Berg: två representanter från varsin sida av det milsvida litteraturlägret som trots sina skilda positioner ändå lyckades säga något ihop. Rudberg och Berg stod aldrig enade men sakfrågan kräver inte heller att någon vinnare ska debatteras fram.

Programledaren Daniel Sjölin hade inga problem med att hålla sig i bakgrunden och låta gästerna själva föra samtalet. Det var bra. För det är när den tänkta diskussionen vågar ta sig utanför fråga-svar-formatet som ett samtal kan röra sig.

00-talet kommer att gå till historien som decenniet som förde tiden ur led och där inga värden längre var konstanta. För vem hade kunnat tro att den forne Broder Daniel-gitarristen Daniel Gilbert en dag skulle återfinnas i husbandet till På spåret? Eller att samma program skulle gå från att vara en angelägenhet för 50-plussare till att också hitta en publik i 20-årsåldern?

Gårdagkvällens säsongspremiär, där Hélène Benno och Peter Apelgren mötte Alexandra Charles och Björn Ranelid, var också en debut för Kristian Luuk och Fredrik Lindström i ledarrollerna.

Den som fruktat några stora förändringar i programmets myskaraktär kunde andas ut: De ordvitsande ledtrådarna som sätter likhetstecken mellan rån och Rhône fanns kvar och det frågades om ost och vävredskap.

Luuk har inte Oldsbergs avslappnade stil, med glasögon att ta av och på, men han tar fram hela sitt torrt korrekta spektrum. Husbandet Augustifamiljen, som utanför På spåret-studion spelar med Håkan Hellström, smyger i bakgrunden medan Lindström, som verkar ha tagit klädtips från sin föregångare Hellberg, sitter förtjust i sin bruna kostym. Det hela kanske är babbligare än förut men den mossiga inramningen sitter benhårt fast i programformatet. Det är en komplimang.