Det har varit en torftig tv-höst. Eller rättare sagt: det har varit ett torftigt tv-år. Från att det var en heltidssysselsättning att fördela sin tid bland alla nya serier som, i slutet av 00-talet, krävde fullt engagemang av sin publik är vi nu tillbaka till tv:n som funkar som middagsunderhållning. Som om det digitalsända tv-livet inte vore något annat än en enda lång Två och ½ män-repris.
Då, just när hoppet om att göra 2010 till något mer än ett medelmåttigt tv-år verkar vara ute, kommer räddningen: This is England ’86. Den brittiska mini-serien i fyra delar, som hade premiär i Storbritannien i september, visar sina första två avsnitt på Canal Plus på annandag jul. Det vore korkat att blinka under de två timmarna. För inte vill man missa något av serien som bygger på Shane Meadows briljanta film This is England: Filmen som handlade om 12-årige Shaun som växer upp i 1983 års England som märkts hårt av massarbetslöshet, Falklandskrig och Margaret Thatcher. Den mobbade Shaun blir vän med ett lokalt skinhead-gäng som i Fred Perry-tröjor, Ben Sherman-skjortor och Dr Martens-kängor försöker fördriva tristessen till tonerna av ska, rocksteady och soul. Det är lika mycket en historia om Shaun som en skildring av hur enkelt rasism slår sina klor i samhällen där framtiden är utsiktslös. En berättelse byggd på lika delar kärlek och hat.
This is England ’86 tar vid tre år senare. Shaun slutar grundskolan och ställer sig direkt i de arbetslösas kö. Hans gamla vänner har låtit håret växa och bytt ut ungdomsproblemen mot den populärkulturella ambivalensen inför att räta in sig i vuxenledet. Det är andra historier som berättas den här gången, mer drama än politik. För nu får vi en chans att lära känna karaktärerna som vi presenterades för i filmen.
Paret Lol och Woody som ska gifta sig och flytta ihop i sin första bostad (som Woody lyckas få extra billigt eftersom förre hyresgästen legat död där). Efter säsonger av Mad Men-estetik som gjord att drömma sig bort med är det nyttigt att skakas om. För ingenting är vackert i This is England ’86. Allt är fult, unket och slitet. Men det är inte en socialrealism som slår knut på sig själv. Här finns också glimtar av humor, livsglädje och små strimmor av hopp.
This is England ’86 är en förstklassig tv-serie med ett lika genialiskt manus och framför allt – en briljant uppsättning skådespelare. Thomas Turgoose är fortsatt mästerlig som den nu 15-årige Shaun, likaså Vicky McClure i rollen som Lol.
Det sägs aldrig var i England som This is England – varken filmen eller serien – utspelar sig. Det spelar ingen roll. Den sortens gråa stenhuskomplex finns överallt. Det är varken isolerat till plats eller tid. Nu i lågkonjunkturens västvärld får This is England ’86 en ny poäng – också här hemma. Men det är inte därför som serien är så lysande. Det är för att den hela tiden kramar både hjärtat och magen så hårt att det gör ont.
