P1-programmet Snittets rubrik i onsdags var lovande: Vad tål att skämtas om? En fråga som är ständigt intressant, inte minst i kölvattnet efter sådant som Mohammedkarikatyrer och ett, enligt vissa, överdrivet användande av ordet kränkt. Men intervjuerna med de båda komikerna Kristoffer Appelquist och Peter Wahlbeck tog aldrig riktigt tag i frågan.
Förvisso menade Appelquist, som är aktuell med sin föreställning Krig på Boulevardteatern, att krig kan vara tacksamt att skämta om, eftersom en av krigets urbilder är en medelålders man som tar sig själv på blodigt allvar. En sådan person är per definition alltid rolig i sin uppblåsthet och självcentrering, och Appelquist exemplifierade med Charlie Chaplins klassiker Diktatorn.
Någonstans där hade det varit spännande med en motfråga eller en fördjupning, men istället hamnade inslaget i Appelquists syn på den svenska insatsen i Afghanistan, och hans argument att det är ett krig och ingen fredsbevarande insats de svenska soldaterna möter. Förvisso både relevant och aktuellt, men utan någon speciellt angelägen koppling till vad man får eller inte får skämta om.
Dessutom satt jag och väntade på det i mitt tycke självklara resonemanget om vilken roll det spelar hur man skämtar, och om interaktionen mellan ämnet och angreppssättet, men väntade förgäves. Intervjuerna i sig var det inget fel på, men med tanke på vad som framkom så kändes den övergripande rubriken en aning krystad.
Ett allvarligt ämne som under senare tid nästan har tangerat det skrattretande, eller snarare det sorglustiga, är de skandaler som skakat FN:s klimatpanel IPCC. Vetenskapsradion har ägnat sig åt att titta närmare på flera av de felaktigheter i rapporten som framkommit, vilket också avspeglats i nyhetssändningarna.
Onsdagens Klotet diskuterade kring felen i rapporten, och en intressant iakttagelse i programmet var att IPCC i sin grundkonstruktion är gjord för att hantera kunskap och inte makt, men att man tack vare frågans tyngd i realiteten sitter på stor politisk sådan, eftersom klimatfrågan de senaste åren vuxit till en av de mest politiskt centrala frågorna världen över.
Stor makt har förstås också rapporterande medier. Klotet påpekade att konflikter och forskarintern kritik till trots, så finns det en enighet i grundfrågorna. Viktigt att nämna, eftersom den dramatiska potentialen i spektakulärt felaktiga siffror och hackad e-post är så mycket större.
