I torsdagens Debatt ställdes frågan om elakhet är ”en snabbfil till kändisskap och framgång.” Bland debattörerna fanns en av den samtida illviljans värsta kolportörer, Alex Schulman. Han kallades fascist av Björn Ranelid, geni av några beundrare. Själv hävdade han åldersargumentet. Vi är för gamla för att förstå det fina i kråksången, vi som ogillar det förakt för svaghet som Alex Schulmans mediala persona baseras på. Men kanske är de professionella mobbarna innerst inne bräckligare än vi tror. När Schulman pressades, gick han in i en sårad försvarsposition. Då såg vi en lättstött liten gosse.

Janne Josefsson styrde hyggligt den spretiga och upphettade diskussionen, men frågan är om SVT tar sitt ansvar för att hålla debatten på en anständig nivå. I tisdagarnas upplaga av Debatt häcklar ­Magnus Betnér deltagarna i slutet av programmet. Liksom fyrans s k sidekicks får han sista ordet, inte i kraft av kunskap och genomtänkta ståndpunkter utan i kraft av medial utstrålning. Det är, för att parasitera på en av den samtida svenskans fånigaste ordbildningar, ”kändisfaktorn” som avgör.

Men det förs även seriösa samtal i SVT. I torsdagens Gomorron Sverige kunde vi höra Torbjörn Flygt diskutera den olagliga nerladdningen av upphovsrättsskyddade verk med riksdagskvinnan Alice Åström (v). Det var en bra diskussion, där båda visade respekt för varandra. Men det var synd att Lotta Bouvin-Sandberg måste skynda på diskussionen för att få in ännu en debatt mellan nyhetssändningarna. Det blir alltför tätt. Måste vi ha en nyhetsrepris varje halvtimme?

Även Beckman, Ohlson & Can vill befrämja det goda samtalet. I fredags var det Elisabeth Ohlson-Wallins tur att leda en diskussion om barndomens eventuella försvinnande. Tyvärr blev det inget bra samtal. Ohlson-Wallin höll alltför envetet fast vid sina egna idéer även när diskussionen rörde sig i andra riktningar. Samtalet vann inte heller på den förprogrammerade besserwissern David Eberhardt eller Emma Hambergs istadiga tvärsäkerhet. Nu blev Nina Björk en den flexibla humanitetens ensamma röst.

Mer show är det i nyhetspanelen i Gomorron Sverige. I fredags var diskussionen dock stökigare än vanligt; mest var det Stig Malms fel. Fast jag undrar vad programledaren ­Marianne Rundström menade, när hon sa att den aktiva dödshjälpen är en politisk fråga. Det får vi hoppas att det inte är.