Alla som lidit av begränsade budgetar förstår att många redaktörer myst i dessa dagar av decenniumsammanfattande. Att göra årsbästalistor är nämligen svinbilligt, gratis, det är bara att återanvända inslag och klipp tills öron och ögon blöder.
Medierna i P1 använde sig av den näst enklaste tekniken: paneldiskussionen. Med Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, Sydsvenskans kulturreporter Andreas Ekström och Expressens redaktör för sociala medier Emanuel Karlsten verkade det kunna bli en hel del sagt. Vilket det blev, men kanske allra mest ytterligare en studie i hur många plan som samexisterar i mediedebatten.
Emanuel Karlsten nämnde uppropen för Dawit Isaaks frigivning som en av årets viktigaste mediehändelser, men rättade sig själv direkt. För vad hände egentligen med kampanjerna? Ingenting. Dawit Isaak har blivit som ett litet smycke, menade Emanuel Karlsten. Tyvärr har han rätt. Vi bryr oss om Dawit Isaak, säger redaktioner och höga mediechefer av alla de slag. Samtidigt är det en till intet förpliktigande omsorg.
Organhärvan (sicket ord!) kunde definitivt lett till en rejäl debatt i sällskapet, det var tydligt, men den blev aldrig riktigt av. Det hade den kanske blivit, om alla samtalsparter befunnit sig i samma rum. Det är inget radioproducenter gärna låtsas om, men det är sällan det flyter smärtfritt att ha en eller flera personer med på länk. Andreas Ekström satt installerad i en studio i Malmö, och det fick konsekvenser. Det önskade samtalet blev emellanåt mer som tre parallella enkäter utan några ordentliga följdfrågor, vare sig från programledaren eller de andra inblandade. Synd.
Dessutom lät det då och då som om de satt och kollade mejlen samtidigt som de pratade. Lite koncentration, om jag får be, ropade jag förgäves in i radion.
Mest kom årskrönikan att handla om den digitala revolution med piratdebatt och lönsamhetsfrågor som starkt präglat det senaste decenniet, och som ju pågår i allra högsta grad fortfarande. Spännande nog, bara det. Om vi fått höra detta lite haltande men dock samtal för tio år sedan hade vi inte fattat så mycket och surfat vidare på våra sega modem. Om tio år kommer samma samtal förmodligen att te sig lika modernt som Spinning Jenny.
Åsa Linderborg, själv upphovsrättsinnehavare, flydde från ställningstaganden genom att säga sig vara naiv och vilja fortsätta vara det. Den strategin, ett bekvämt sätt att slippa bry sig, kommer förmodligen även den att framstå som naiv om tio år.
