Vem har längtat efter en public service-debatt? Inte jag. Men nu är den här och skyttegravarna grävs enligt sedvanliga politiska mönster.
Problemet med debatten ligger tyvärr inte i hur ekonomin för den statliga televisionen ska fixas, särskilt när allt fler kollar SVT Play i datorer och mobiler. Kruxet i argumenten är att många debattörer, inklusive kulturministern, inte verkar titta på SVT.
När Lena Adelsohn Liljeroth inför den nya avtalsperioden, som startar 2014, ger sin vision av det framtida SVT är huvudtesen att kanalen skall ägna sig åt att göra ”bra program som inte andra kan göra eller gör”. Därmed ska sporten och underhållningen bort. P3 ska också halshuggas för den delen.
Så hur kommer Adelsohn Liljeroth på en sådan idé? Jo, hon tittar inte på SVT. Hade hon kollat hade hon insett att SVT, som vanligt, stod för 18 av de 20 mest sedda programmen 2010. Här finns På spåret, Antikrundan, Så ska det låta, Allsång på Skansen, Doobidoo, Melodifestivalen, Skavlan, Saltön, Fotbolls-VM, Vinter-OS och Mästarnas mästare. Ja, och Kalle Anka och hans vänner som 3,4 miljoner ser på julafton finns visst med också.
Är det populariteten som skaver? Ska SVT inte göra ”kommersiell” tv?
Adelsohn Liljeroth borde kunna konstatera att förutom dessa underhållnings- och sportprogram sänder SVT varje dag smalare program, det som kritikerna tvångsmässigt vill kalla public service. De närmaste dagarna kan licensallergikerna sätta sig och glo på programmen Modou och instrumentet ni inte trodde fanns, dansteatern Tre vintersagor, Afrikas stora sprickdal, Vetenskapens värld, Flickan från stålverket och Hej litteraturen.
Säkert alldeles lysande program. Men om Sveriges Television bara tvingades göra ”bra program som inte andra kan göra eller gör” så kommer kanalen att tyna bort och bli, som jag påpekat förut, en udda kanal för en elit som antagligen ändå föraktar tv. Om Adelsohn Liljeroth tittar så tycks hon ändå inte se att SVT klarar att göra både breda och smala program.
Gladast är kritikerna när de kan klanka ner på ett SVT-program som Minuten. Här kommer alla käpphästar på en och samma gång: Peter Settman, infantila tävlingar, och, sagt med darrande stämma, ”det här är icke public service”. Resten av kvalitetsunderhållningen struntar de i. De tittar ju vare sig på Minuten eller 20-i topprogrammen.
Till sist, det viktigaste av allt.
Vad är det för fel på att vara underhållande? Vad är det för fel om underhållningen och sporten lockar till hur många smala kvalitetsprogram som helst i en kanal som dessutom nu ska satsa mer och mer på program direkt på webben?
Nej, jag hyllar inte SVT för att det är den enda bra kanalen. Jag kollar själv på alla svenska kanaler plus ett otal internationella. Men varför ska Adelsohn Liljeroth slakta ett vinnande reklamfritt koncept? Börja titta på SVT i stället.
