Everquest, Seinfeld, 24 och Grand theft auto – utmärkta exempel på populärkultur som tränar våra hjärnor, enligt Steven Johnson.
NEW YORK
– Min ursprungliga tanke var att skriva en bok om hur komplexa och intelligenta tv-spel har blivit i dag. Tv-spel är kolossalt missförstådda i dagens kulturdebatt. Men de senaste åren har jag börjat se en allt mer utbredd attack mot ”skräpkultur” i allmänhet. Dokusåpor, Sopranos, Janet Jackson och Howard Stern dras över en kam. Så jag bestämde mig för att ställa mig upp och försvara dagens populärkultur som helhet. Inte bara tv-spelen, säger Steven Johnson.
Han är expert på neurovetenskap och teknologi, snarare än kultur, och det ger honom ett annorlunda perspektiv på dagen kulturklimat. Steven Johnson argumenterar sakligt för hur våra hjärnor påverkas av att vår tids populärkultur blivit allt mer komplicerad, avancerad och krävande. Som exempel ställer han dagens tv-program mot äldre motsvarigheter – sofistikerade serier som 24, Sopranos och Vita Huset är betydligt mer komplexa än Spanarna på Hill Street och Dallas. Han skriver att ett Seinfeld-avsnitt som sågs av 15 miljoner amerikaner har en narrativ struktur som på 1960-talet bara gick att hitta i elitkultur som Jean-Luc Godards filmer eller Alain Robbe-Grillets romaner. Han jämför de oändligt komplexa digitala landskapen i tv-spel som Grand theft auto och Everquest med äldre, simplare spel som Pacman och Zelda.
Hans argument är att en allt mer krävande populärkultur tränar våra hjärnor att tänka på ett mer avancerat sätt.
– Det är dags att se hur medier och kultur i dag fungerar som ”hjärngymnastik”, snarare än en serie lektioner om livet. Det är inte det enda populärkulturen är bra för, men det är en positiv sida som allt för sällan diskuteras.
Steven Johnson går så långt som att hävda att det är popkulturens förtjänst att det amerikanska folkets IQ ökat stadigt de senaste decennierna.
– En av de mest intressanta undersökningar jag sett var en Harvardundersökning som hette Got game, där man jämför folk som spelar tv-spel med folk som inte gör det. Resultatet visade att de som spelar tv-spel var mer kreativa tänkare och förvånansvärt nog mer socialt begåvade än de som inte spelade tv-spel, säger Johnson.
Bokens orwellska titel, Everything bad is good for you – How today‘s popular culture is actually making us smarter, lämpar sig förstås för parodier. På flera bloggar och i amerikanska tidningar vimlar det redan av folk som gjort sig lustiga genom att till exempel föreslå att man ska äta mer Big Mac och mindre sallad. Men en av bokens viktigaste poänger är just hur vi ständigt måste omvärdera vad som är bra för oss. Johnson introducerar begreppet ”The sleeper curve”, en referens till Woody Allens film Sleeper, där Allen vaknar upp i en nära framtid och får lära sig att allt vi trodde var nyttigt har visat sig vara onyttigt, och vice versa. När en doktor förklarar för Allen att alla han känner dog för flera år sedan svarar han förvånat ”men de åt ju organiskt ris!”
– Mycket av kritiken mot dagens populärkultur handlar om generationsklyftor. Oavsett vad ungdomar gör kommer det alltid att finnas äldre människor som tycker att de unga står för ett moraliskt förfall. På 1960-talet var det rockmusik, nu är det tv-spel och dokusåpor, säger Johnson.
Han skriver om hur tv-branschen i dag har en mer långsiktig målsättning med sina program än på 1970-talet. Då handlade det om vad NBC:s chef Paul Klein kallade ”Least objectionable programming” – målet var att få tittarna att undvika att byta kanal genom att sända trevliga program som inte kunde stöta sig med någon. Detta ställs mot dagens tv-klimat, där målet snarare är ”Most repeatable programming” – att skapa program som tål att ses om så många gånger som möjligt. Det viktiga är inte längre att få höga tittarsiffror när programmet sänds, utan att få en lojal skara tittare som är beredda att betala för tv-serier på dvd och att följa repriser. Därför är de smartaste tv-serierna allt oftare också de mest lönsamma.
– Vi har vant oss vid att tro att tv är något skadligt och fördummande. Mellan 1950- och 80-talen är det också möjligt att tv gjorde oss dummare. Men nu har den trenden vänt. Tv och populärkultur har de senaste åren börjat gå åt rätt håll igen, säger Johnson.
Som bästsäljande författare och tvåbarnspappa har han själv dock allt mindre tid att vältra sig i popkultur. När vi pratar om hans egen dagliga kulturkonsumtion beklagar han sig över hur sällan han hinner spela tv-spel numera, på samma sätt som folk brukar säga att de ”aldrig hinner läsa böcker.”
– Jag har tyvärr alldeles för lite tid att spela tv-spel. De är för komplicerade och tidskrävande. Min fru och jag tittar mycket på tv-serier, men oftast på dvd eller TiVo (inspelningsbar digitalbox reds. anm.). Just nu gillar jag tv-serien Lost. Sedan spenderar jag löjligt mycket tid med att läsa bloggar.
