Anna-Lena RingarPg, Lars-Gunnar Andersson och Fredrik Lindström delar på Natur och Kulturs kulturpris.
Foto: Palmeborn, JWingborg, Hoelstad
Hallå där, ANNA-LENA RINGARP: Hur länge har Språket sänts?
- Vi började hösten 1997, och själv har jag var varit med nästan från starten. Men Språket har haft flera föregångare, Sveriges radio har en lång tradition när det gäller språk.
Hur många frågor har ni fått till programmet?
- Vi får cirka 150 mejl och brev i veckan, det blir ungefär cirka 70 000 totalt. De är ofta mycket välformulerade, och alltid kommer det någon fråga som vi inte har svarat på förut. Det är svårare att säga hur många frågor som har besvarats, för det är olika från program till program. I vårt uppdrag ingår ju inte bara att svara på frågor. Vi ska också spegla forskning, utvecklingen i andra länder och så vidare.
Har programmet förändrats under åren?
- Ja, vi har mera direkt lyssnarmedverkan i dag Det är trevligt, tycker jag, det gör att vi får mer av dialog i programmet. Dessutom utvidgas lyssnarkretsen ständigt, både åldersmässigt och när det gäller lyssnare som inte har svenska som modersmål, och det är ju väldigt glädjande. I dag har vi cirka 300 000 lyssnare, om man räknar med reprissändningarna.
- Det roligaste av allt är att se hur alla ständigt funderar på språket, med gott humör, men också med stort allvar.
Hallå där FREDRIK LINDSTRÖM. Du är ju inte bara underhållare utan även språkforskare. Vad forskar du om?
- Jag är dialektolog och språkhistoriker, och jag har ett påbörjat en avhandling om hur det svenska riksspråket utvecklades ur Mälardalsdialekterna. Dialekter och språkhistoria är kul därför att det ger kontakt med så många människor, ibland tiotals generationer bakåt i tiden. Vår tid är så upptagen av framåtskridande och förnyelse, men jag är intresserad av långsiktighet och kontinuitet, det finner jag djupt tillfredsställande.
Hur går det med avhandlingen?
- Just nu ligger den på is, för jag har så mycket annat på gång som är kul. Jag har inte släppt den, men jag vet inte riktigt vad det ska bli av den, en regelrätt avhandling eller en populärvetenskaplig bok.
Säg nu uppriktigt, vad tycker du om språkpoliser?
- Många är väldigt trevliga, men en del är lite rigida. I vissa sammanhang, särskilt i skrift, kan det finnas behov av ett visst språkpoliseri. Men i det talade språket ger särdrag i uttalet en massa extra upplysningar om den som talar, ett litet porträtt faktiskt.
- Och när det gäller den starka irritationen över vissa språkliga egenheter undrar jag ofta om det inte i själva verket handlar om någonting annat än språket.
Hallå LARS-GUNNAR ANDERSSON. Vad är din specialitet som forskare?
- Språkstruktur och sociolingvistik, alltså språkskillnader mellan olika grupper beroende på landsända, social ställning, kön, ålder och så vidare.
Vilka är de vanligaste frågorna till Språket?
- En gäller uttalet av pluraländelsen i ord som flickor och blommor. En annan handlar om kommer att utan att, en typisk generationsfråga.Jag själv kan helt enkelt inte säga kommer bli, utan säger alltid kommer att bli, men yngre människor gör det utan vidare. Andra frågor gäller enskilda ord, exempelvis användningen av själv i betydelsen ensam.
Har frågorna generellt ändrat karaktär under dina år med Språket?
- Käpphästarna är färre i dag, alltså frågor om före och innan, och större än mig respektive större än jag. Vi tar fortfarande upp dem ibland, men försöker hitta nya vinklar på dem.
Finns det någon önskefråga som du aldrig har fått?
- Ja, många undrar varför språket har försämrats i något visst avseende, men ingen har hittills bett om en förklaring till språkliga förbättringar. Varje generation tycks vara konservativ. När man väl har gått ut skolan och tillägnat sig normsystemet börjar man betrakta alla språkliga förändringar som försämringar.
