Sveriges nya skyltfönster i Chile har kostat 17 miljoner kronor (varav tomten 6,5). Residenset är på 650 kvadratmeter, fördelat på representation och privatbostad för ambassadören. Arkitekten Josefina Nordmark gav byggnaden namnet Trandans.
–Därför är det här huset så annorlunda, det kan beskådas från gatan, förklarar Maria Christina Lundqvist, Sveriges ambassadör i Chile och den första som bor i det nya residenset. Alla som kommit hit beundrar det, bilar stannar upp och tittar.
Sveriges skyltfönster i Chile är en vit, långsmal tvåplansbyggnad med stort skärmtak, limträ, glasväggar och terrasser, byggd på en sluttande tomt med stora gräsytor utan träd eller häckar som skymmer.
–Visst är det läckert! Ljust och öppet, ljusa färger och ljusa träslag som ska återspegla svensk öppenhet. Och allt inrett med svensk form och design, säger Lundqvist medan hon serverar kaffe vid poolkanten ur en typisk UD-servis med blå krondekor.
–Och titta här: vattnets rörelse speglas i den blanka vita väggen, ”Isväggen”. Det är byggnadens ryggrad, som binder samman ute och inne.
Utsikten är enastående. Lo Curro ligger uppe i de gröna berg som omger Santiago, upphöjt över den dåliga luften i sexmiljonersstaden. Man ser centrum långt nedanför, och Andernas snöklädda toppar åt andra hållet.
Visst är det ett fantastiskt hus. Men just nu är det högsommar i Santiago och solen ligger på under hela eftermiddagen. Ändå finns det ingen luftkonditionering.
–Jag har 29 grader i mitt sovrum. Och jag kan inte sova med öppen dörr mot terrassen, av säkerhetsskäl, säger Lundqvist, som bor här ensam – fast med tjänstefolk i flygelbyggnaden dygnet runt.
Värmen i detta glashus får också kronljusen att slakna; så nu står kandelabrarna på bordet i entrén – ”Lovetable” av Anna Kraitz – tomma.
Men varför ingen luftkonditionering? Senare ställer jag frågan till Ferenc Paulik på Statens fastighetsverk, som deltagit i projekteringen.
–Nätterna är svala i Santiago, och med kraftig isolering i tak och i de tjocka betongväggarna ska detta inte behövas. Men genom att sätta in ett extra, öppningsbart sovrumsfönster ska det bli svalare.
Ett stenkast bort från residenset ligger det palats, ”Pinochets bunker”, som Chiles diktator Augusto Pinochet (som dog i december) lät bygga åt sig. Idag är det en officersklubb. Och via en ny betalmotorväg kan invånarna i Lo Curro, Dehesa och Las Condes – de mest exklusiva bostadsområdena – ta sig till centrum på några minuter och till flygplatsen på 20 minuter.
Residenset heter Trandans och är ritat av den unga arkitekten Josefina Nordmark från Luleå. Hon vann den tävling som Statens fastighetsverk (SFV) utlyste 2002, där bara yngre arkitekter – under 40 år – fick delta. 99 bidrag kom in, varav fem fick arbeta vidare på plats i Santiago. Och vinnare blev Trandans.
–Mina första skisser påminde om en dansande trana med långa smala ben och utsträckta vingar, förklarar Nordmark. Dessutom tycker jag att det är ett vackert ord.
Hon har varit på plats bara en enda gång. Så problem under byggtiden fick lösas på distans.
–Det var nog det svåraste, när de ringer och frågar: Ska vi göra så eller så? Och det är bråttom, och man ska svara på avstånd. Det är ju lite läskigt, tycker Josefina Nordmark.
Maria Christina Lundqvist, som tillträdde som ambassadör i september, vill göra residenset till ett Sverigehus, Casa Sueca:
–En plattform för svenskar och svenskchilenare, för svenska företag, för konst, litteratur, utställningar och andra evenemang som främjar bilden av Sverige.
I somras invigdes House of Sweden i Washington med kunglig närvaro, en investering på 482 miljoner kronor. Nu hoppas Lundqvist att ”någon på hög nivå” ska komma hit och inviga ”hennes” Sverigehus också – någon gång i vår.
