I namnet på genren ”chick lit” står förstås ”chick”, för tjej, och ”lit”, för litteratur. Det är snart tio år sedan själva urhjältinnan Bridget Jones först debuterade på scenen och numera listar exempelvis veckotidningen Entertainment Weekly senaste ”chick lit”-utgåvorna i en egen ruta på litteratursidorna.

– ”Chick lit” är ett inslag i tred-je feminismvågen. Den generationen feminister betraktar män i en ljusare dager än sina medsyst-rar i andra feminismvågen, alltså på 1960- och 70-talen, säger Mallory Young.

Mallory Young är universitetslektor vid Tarleton State University i Texas och hon tog tillsammans med kollegan Suzanne Ferris vid Nova Southeastern University i Florida initiativ till en internationell studie. Deras Chick lit utkom nyligen.

– Vi är båda intresserade av kvinnliga författare, feministiska studier och kvinnliga filmare och upptäckte att inga akademiska verk utkommit om genren, säger Mallory Young om idén som i sig var en fortsättning av en jämförande studie av boken och filmerna om Bridget Jones som Suzanne Ferris gjort.

Männen är inte längre fiender eller en symbol för patriarkatets makt, men det betyder inte att de intar särskilt framträdande roller. För trots att män och förälskelse finns med som en romantisk röd tråd är det berättarjagets familj, väninnor och, framför allt, hennes självförtroende eller brist på detta som böckerna handlar om, enligt Young och Ferris.

– Att skaffa barn är heller inte främmande för dessa hjältinnor, till skillnad från andra vågen-feministerna som ifrågasatte moderskapet. Men samtidigt har tredje-vågarna insett hur omöjligt det kan vara att ”få allt” och denna insikt är ett framträdande tema i ”chick lit”. På sistone har en ny ”mommy lit” dykt upp som handlar om de svårigheterna när hjältinnorna gift sig och får barn, berättar Mallory Young.

Det visar sig att Helen Fielding, som skapade Bridget Jones, och Sophie Kinsella, med Shopaholic-serien, översatts till en lång rad språk och fått efterföljare i så vitt skilda länder som Indien, Polen och Indonesien. De stora undantagen, av olika skäl, är Frankrike, Japan, Afrika och arabvärlden – kanske inte intellektuellt nog i Paris, i Tokyo finns mer romantiska berättelser, i Afrika saknas pengar och i arabvärlden har inte unga kvinnor samma självständiga ställning.

– Vi påstår inte att Bridget Jones är en klassiker jämte exempelvis Jane Austens romaner, utan hon lär kännas omodern så småningom. Men hon har redan överlevt i tio år, så vem vet? Och oavsett hur det blir i framtiden så kan vi njuta av henne så länge, menar Mallory Young.

I en söndagsintervju i SvD tog Kajsa Ingemarsson, som nämns tillsammans med Martina Haag i avsnittet om Skandinavien i Youngs och Ferris studie, avstånd från etiketten ”chick lit”, fastän hennes böcker innehåller alla ingredienserna.

Reaktionerna från en del författare är intressanta, säger Mallory Young.

– De tycker att deras status som författare undergrävs. Det är sant att den litterära världen i allmänhet – recensenter, litteraturvetare etcetera – tenderar att använda begreppet i nedsättande betydelse.
– Men läsare, särskilt yngre kvinnor, har anammat begreppet helt och hållet och de blir i stället förvånade, eller till och med sårade, när deras favoritförfattare tar avstånd från det.

I den amerikanska bokhandeln finns ännu en kvinnogenre, ”romance”, med omslag som för tankarna till Sigge Stark och Angélique-serien. Här, vet branschexpertisen att berätta, har trenden gått mot mer och mer ångande sex mellan pärmarna.
Och, i ”riktiga” skönlitteraturen? Jo, där är Allegra Goodman den som höjs mest till skyarna med senaste romanen Intuition.