För några år sedan gjorde regissören Mikael Marcimain succé med Lasermannen, SVT-dramat som kritikerhyllades och hade miljonpublik. Allt verkade upplagt för repris med höstens Upp till kamp, när samma regissör jobbade med ett episkt manus förlagt till 60- och 70-talen signerat Peter Birro. Hyllningskörer före premiären, sedan krigsrubriker i takt med att serien tappade tittare från en halv miljon till några hundra tusen.

Andra avenyn, har det gått bättre för, men den har ändå inte lyckats nå den magiska miljonen tittare som huvudförfattaren och såpanestorn Peter Emanuel Falck hoppades på. Senast ut i tv-kylan är Labyrint, TV4:s slagskepp med en produktionskostnad på 50 miljoner. Tittarraset ledde flytt från prime time till sena kvällen.

Även lovordade danska Föreställningar, med Pernilla August i en av huvudrollerna, visar låga siffror; 340 000 första avsnittet sjönk till 265 000 andra avsnittet.

Undantaget är Isprinsessan, SVT:s dramatisering av Camilla Läckbergs deckare, som fick 1 665 000 personer att bänka sig i tv-soffan.

– En succé i dag har från 700 000 till en miljon tittare, för några år sedan krävdes det 1, 5 miljoner. Tv-tittandet har blivit mycket mer fragmenterat och nischat. Det blir svårare och svårare att göra lägereldsprogram som alla samlas runt, säger Martin Jönsson, näringslivschef på SvD och bloggare om medietrender.

Sedan 2006 har webb-tv ökat explosionsartat, liksom nedladdning från utländska tv-sajter. I år har siffrorna tredubblats vilket sätter ökad press på kanalerna. Martin Jönsson tar den amerikanska Heroes som exempel. En stor andel av målgruppen följer den, men inte i TV4.

Inte heller SVT:s dramaprojekt Sanningen om Marika, som både är en tv-serie och en interaktiv värld på nätet, har nått några höga traditionella tittarsiffror. Däremot är aktiviteten på nätet stor. Efter första programmet slog chatten i taket med över 10 000 inlägg och stormen lade sig inte förrän framåt morgontimmarna och många har gjort egna filmer och sajter i anslutning.

Christopher Sandberg på Company P, som utvecklat programidén tillsammans med SVT, säger att den kvalitativa statistiken visar att de som har engagerat sig har stannat länge på sajten, där också programmen finns att se.

– Utifrån att cirka 50 000 personer är engagerade på riktigt räknar man i spelvärlden med att det är cirka 500 000 som varit där och tittat, säger han.

Om det är framtidens modell för drama är för tidigt att säga, men ett viktigt utvecklingsprojekt för SVT helt klart.

Så möjligen ser framtiden för de traditionella dramaserierna mörk ut med höga produktionskostnader och otrogen publik.

– Men det vore förödande att sluta göra drama bara för att det är krävande. Det är ett utmärkt sätt att skilja sig från konkurrenterna, säger Martin Jönsson.

Kjell Häglund, redaktionschef på Residence och flitig tv-bloggare på weirdscience.se, håller med om att Labyrint är en gåta med sin knepiga titel och underliga pressbilder. Däremot hyllar han SVT för ett utmärkt jobb de senaste åren. Lasermannen, Om Stig Petrés hemlighet, Leende guldbruna ögon och Bota mig! visar, enligt honom, på ett modernt tänkande.

– Men man kan fundera över storsatsningarna. För priset av en Upp till kamp hade SVT antagligen kunnat göra fem Gynekologen i Askim som går jättebra, säger Kjell Höglund.

Kanske är det de högt uppskruvade förväntningarna som är problemet. Publicitet skapar tittarsiffror men ju mer högtflygande visionerna är desto längre ner är det till marken.

Flopparna har stötts och blötts. Men när Martin Jönsson korar höstens flipp är det pratshowen Rakt på med K-G Bergström ligger på stabila 700 000-800 000 tittare.

– Det är fantastiskt för en 60-årig gubbe som pratar med politiker, säger Martin Jönsson.